Trois trivialiteter

Lyckokänsla!!!

2011-06-18T10:15:00.002+02:00

Jag har bestäm mig för att återvända till ytorna igen. Det tycks ju vara där jag är i mitt rätta element. Men efter en smärre kostomläggnong som innebär en hel del mindre godis och sötsaker samt njutning i form av motion mestadels per cykel, så kan jag nu avslöja att jag kan ha blusen som varit mitt målsnöre en längre tid! Jihaaaa!

Skön lördag

2011-06-11T09:38:00.002+02:00

Sitter i soffan och myser. Jag känner mig lugn och aningens förväntansfull. Inte för att det ska hända nåt speciellt utan mer för att jag känner mig nöjd med mina val hittills och vet, nej känner, att ska nåt hända så gör det det. För en månad sedan slutade jag med godis. Eftersom godis är det jag mest gillar så följde en del andra onyttigheter med på köpet.
Jag fick en rejäl skjuts också av händelser som interagerade till min favör, och plötsligt var det lätt att hålla igen.
Min kropp är ju min borg, det vet alla som känner mig lite, så även om jag rent personligt inte vann hans hjärta, vann jag något annat som är fan så mycket viktigare: Jag kom på banan igen, slutade konsumera mig till lycka, slutade äta omåttligt som tröst och började hitta en väg som jag tycker bättre om. Jag älskar ju att röra mig och just nu planerar vi för en aktiv semester i norr. Med lite tågåkning, vandringar och kanske nån kanottur.
Sen blir ju allt enklare när man faktiskt vågar. Vi var på middag i går och snart är det midsommar och vi hälsar på pappa! Tjoho! Gilla fest mao.

Jag svamlar men att blogga från en iPhone är inte lätt. Ingen överblick och sp går det långsamt också. Inga fina bilder kan bag lägga in heller.

För de som missförstår

2011-05-27T12:13:00.000+02:00

Ångest handlar i grunden om existentiell svindel, om att ens själ skaver mot revbenen i pur bävan inför döden. Utifrån ser det naturligtvis illa ut. Det ser ut som att man är självupptagen och lat och otrevlig, trots att det man i själva verket gör är att anstränga sig till bristningsgränsen för att förhindra att ens innanmäte spränger igenom huden; det är social hänsyn i sin yttersta form. Även om det inte ser ut så.

Påskrus

2011-04-21T13:02:00.000+02:00

Nu har pengarna rullat så lyckan är väl nästan gjord? Ja det är nästan skrämmande vilken effekt shopping har på mig. Och jag är ju den ende för det var helt tomt på stan. Alla andra har en massa mer grundläggande behov tillfredställda eftersom de valde att gå i kyrkan och gå ut i naturen i stället.

Ska bli skönt när jag åker ner till Småland idag skärtorsdag för jag antar att alla blomsniffande fågelskådare håller sig borta från vägarna.

Kvalitetstid

2011-04-21T10:23:00.000+02:00

Näe, livet är inte svartvitt! Inte ens mitt. Fram emot veckoslutet kan jag upplysningsvis berätta att jag nu tinat upp lite grann och i dag åker jag ju till Småland så no more problems.

Jag har lärt mig en sak den här veckan: Om man spenderar tid med en annan människa är det ens jävla skyldighet att spotta ur sig vad man vill ha ut av relationen. Att efteråt komma och klaga på att man inte spenderar kvalitetstid ihop när man suttit och stirrat på varandra i tio timmar är alltså inte godkänt! Om det är sex man vill ha (låt oss säga att det är så fallet är)… så är det alltså inte godkänt att sitta och gnöla över att bilen inte startar, grannen är dum eller att pengarna inte räcker till räkningar. Då är det förförelse vi talar om här och då tycker jag såhär: Var ärlig! Säg att jag vill att vi har sex. Och under förförelse så gör man lite grann som man är tillsammans med vill. Detta kan innebära att man måste sitta och lyssna på en monolog om rådande klädmode eller se på skräckis eller Big Brother.

Vårdepp

2011-04-21T09:53:00.000+02:00

Jag har inte skrivit nåt blogginlägg på sista tiden, dels för att jag har varit totalt under isen. Dels för att jag fortfarande ruttnar på min nya bloggsituation som innebär att jag inte kan publicera fina bilder som visar min sinnesstämning eller får mig på bättre humör.

Jag har drabbats av total allergi tillsammans med ett slags sjukdomstillstånd där jag är konstant trött, ingen ork och drabbas av hostattacker trots att jag inte är förkyld. Dårskapet började dessutom veckan med att äta gamla antihistamintabletter som gjorde att jag somnade stående. Sen kan jag inte längre hänge mig åt godisätande och tröstshopping för jag vill verkligen inte förstöra mina goda förutsättningar efter operationen. Men jag kan berätta för den oinvigde att belöningscentrat i huvudet definitivt inte triggas igång av icke-shopping, att se pengarna försvinna på tre sekunder efter att lönen har kommit samt tanken på att inte kunna äta som man vill igen.

Så det är total natta med andra ord.

Ja roligare än såhär blir det inte så glad jävla påsk!

Knappt medelålders

2011-04-04T16:20:00.000+02:00

Att vara sådär sen med allt man ”ska” göra som att börja förvärvsarbeta med lön och skaffa barn och man, gör ju att i alla fall jag, mentalt känner mig väldigt ung och knappt ens alls medelålders. Jag har ju dessutom tillbringat mycket av min vuxna tid med 60 kilos övervikt med allt vad det innebär, vilket gör att det är lätt att känna sig pånyttfödd nu efter mina operationer. Dessutom har jag ju en sexåring och jämför man sig med alla hans kompisars föräldrar så har jag knappt nått mitten på livet.

Därför är det ett bekymmer för mig att inse att jag faktiskt är lite äldre. Och att livet inte alltid går i precis den riktningen som man vill. Det har nämligen visat sig att sambons brorsa inte är frisk utan tämligen allvarligt sjuk (vilket jag tror man är om läkarna vill byta ut en klaff i hjärtat). Sen har en väninna som jag ytligt umgicks med för nåt sekel sedan dött efter en tids sjukdom. Jag läste hennes dödsruna i SvD. Då ryser jag en hel del. Tänk att gå ur tiden inte bara med en liten rad i en dödsannons utan faktiskt en halv sida om ens bedrifter…

Så… å ena sidan vill man ju väldigt gärna fira och glädjas åt att man faktiskt lever och är frisk. Å andra sidan inser jag att det nu är viktigt att faktiskt ta hand om sin hälsa så att man får leva riktigt riktigt länge. För i min värld är jag ju inte ens halvvägs…

Flygpost

2011-04-04T08:59:00.001+02:00

Jo såhär var det…

I måndags kändes det ungefär som att jag aldrig mer skulle le igen. Inte ens nya kläder skulle kunna få mig på gott humör. Och så hittade jag en helt fantastisk blus som jag provade. Och oj! Den satt verkligen som en smäck! Jag kände leendet i mungipan, men insåg samtidigt hur kortvarigt det skulle bli. När använder man en sån? Och med tanke på priset så skulle det bara bli en onödig dyr sak i garderoben.

På måndagsnatten kunde jag inte somna. Jag låg och vände och vred på mig. Det var först på tisdagen som mina kolleger fick mig att inse att jag i tanken redan ägde blusen. Så då bestämde jag mig för att gå och köpa den. För att upptäcka att den var tvärslut… Nån timmes surfande senare insåg jag att jag fick buda den från Staterna. Resten av veckan satt jag som på nålar för jag tänkte att snart måste jag väl ändå få ett mail som talar om att de skickat blusen.

När jag kom hem i fredags så låg avin på byrån. Insåg ganska snart att de flugit hit min blus från USA. Ekonomisk idiot som jag är så blev blusen en smula dyrare än vad jag hade tänkt mig… Men den är min och hänger nu fint i garderoben.

Fortfarande sne

2011-03-31T12:45:00.002+02:00

Jag stör mig fortfarande på att jag måste knattra små inlägg på min iPhone. Tycker att min arbetsgivare kunde vara liiite mer förstående. Samtidigt som jag är vuxen nog att förstå alla argument varför inte. Fy på sig om man inte är produktiv hela den instämplade arbetsdagen!

Toppen!

2011-03-31T10:11:00.004+02:00

http://otteny.com/catalog/product/gallery/id/15805/image/17988/

Detta är min present till mig själv. Synd bara att den inte gick att få tag i längre. Totalslut!

Fräsch arbetsgivare...

2011-03-31T09:54:00.003+02:00

Vilken fräsch arbetsgivare jag har. Knappt hinner vi få nytt Windows förrän säkerhet blockad exempelvis mina möjligheter att skriva ett inlägg på min blogg. Känner bara suck! Detta är så dumt på så många olika sätt att jag inte ens orkar förklara. Men bakåtsträvare har aldrig varit speciellt heta i min värld. Jag tycker det är snyggt att tänka nytt och fräscht! Nä nu får jag skriva mina blogginlägg på Iphone och det går ju så mycket snabbare än med ett riktigt tangentbord och en bildskärm som jag faktiskt ser.

Halvårsfirande.

2011-03-29T10:33:00.003+02:00

Jag var så totalt under isen igår att jag glömde bort att det var på dagen ett halvår sedan jag rullades in för operation. Ett beslut som ändrat mitt liv i mångt och mycket. Även om jag nu landat mycket hårt i vardagen så var det ändå nödvändigt för mig att ta bort mina 4,5 kilo överflödshud. I går gick jag tidigare från jobbet för att hämta min gosse. När jag kom till skolan höll han på att leka med en kompis och hans skratt ekade mellan husen. Jag ville inte störa leken så jag smög in på bibblan och satt där tills rösterna tystnat och jag insåg att rasten var slut. Då passade jag på att hämta honom. Eftermiddagen spenderades i familjens sköte och när vi pratat och skrattat en stund somnade jag utmattad i sängen. Sambon tog hand om matinköp och matlagning och jag hängde som en trasa i soffan. Jag vet inte vad det var men jag är totalt utan någon energi just nu! I dag känns det alltså lite bättre. Min försvunna timme är fortfarande borta och visst gör det mig utmattad att ständigt vara en timme sen. Men nu har jag bestämt mig för att fira mina sex månader med en liten present till mig själv. Det som också ger mig lite energi är tanken på att min familj för en gångs skull funkade precis som jag önskar, nämligen som en andra hud när den egna är alltför öm.

Uppgiven måndag.

2011-03-28T14:58:00.002+02:00

Idag känner jag mig alldeles uppgiven och jag vet att det delvis beror på att det är måndag och jag vaknade till snö. Samt att nån har mage att sno en timme av min tid och kalla det för "sommartid". Hallå, vi har fortfarande snö ute?! Men natten var orolig och jag tänker hela tiden på vad jag kan ha bidragit med eftersom mitt barn har mardrömmar och nattskräck. I natt var han så ledsen och grät efter sin pappa som var på nattjobbet. Även om jag inte var trött la jag mig bredvid honom och så låg vi tätt ihop och jag tog hand om alla faror som hotade. När klockan ringde på morgonen kändes det som att jag sovit en minut (jag vet att jag sovit längre). I skuggan av natten har dagens händelser fått en ganska blek färg. Ja det känns som att livet liksom inte angår mig och som att det som finns runt omkring mig inte längre angår mig.

Top shop

2011-03-22T15:29:00.001+01:00

Jag har ju bestämt mig för att hålla en tajt budget. Liksom resa upp det mesta av pengarna istället. Kände att innan jag köper nåt mer till våren så måste jag göra en inventering av mina tidigare vårkläder för jag behöver inte ha en överviktig garderob.

Tills jag gick in i nya flaggskeppsaffären Top shop, som öppnade i fredags. Jeeeeze! Jag vill ha allt! Prövade en skitsnygg kavaj to die for, kostar bara en halv cykel till Lilleman. Meh!

Viktigt inlägg.

2011-03-22T08:12:00.002+01:00

Jo jag såg att några puckon diskuterade viktminskning genom operation eller motion på TV:n och jag känner att jag måste lägga in lite information som aldrig aldrig någonsin kommer upp i de där diskussionerna och som är jätteviktiga.

Jag vill börja med att säga att jag har full förståelse för att man känslomässigt ryggar tillbaka inför tanken på att göra ett så stort ingrepp som en GBP innebär. Men i nästa ögonblick sprutar botox i pannan, opererar in falska sexpack på magen och solar sig till en orange fuskbränna.

När man bestämmer sig för att göra en GBP-operation så gör man inte det för dagen, utan för livet. Det är tufft i början att lägga om sina vanor, lära sig äta på nytt, lära sig äta regelbundet och behöva leva med dumpning som också kan vara väldigt tufft. Men någongång kommer man att gå om hörnet och helt plötsligt varit opererad lite längre och förhoppningsvis lärt sig vad ens kropp tål eller inte tål. Och mycket talar ju då för att operationen arbetar för en och inte emot en eftersom man konstaterat att en större del opererade håller vikten jämfört med de som bantar genom motion och kostomläggning.

Men det jag egentligen ville tillföra debatten och som aldrig kommer upp är att operationen har andra fördelar. För min del var det så att (och detta är min högst egen tolkning eftersom jag inte är doktor) jag hade ett väldigt start överlevnadshormon i min magsäck som ständigt talade om för min hjärna att jag höll på att svälta. Vilket ledde till att så fort jag försökte göra något med min vikt, träning eller kostomläggning så blev jag lättirriterad, argsint och ibland nästan omöjlig att umgås med. Jag var aldrig en sån där glad och lycklig tjockis, utan jag var konstant vansinnig med ett och annat irritationsutbrott. Typ tre fyra gånger om dagen. Eftersom jag också på grund av min övervikt, ständigt låg på gränsen av vad jag klarade av, var det otroligt mycket i vardagen som jag fick göra på ren ilska. Ibland så satt jag i bilen och skrek och hulkade och undrade vad i helvete det var som var fel på mig, eftersom jag ständigt var förbannad. Och jag kände hur otroligt dåligt jag mådde av min ilska. Dessa ständiga utbrott.

Jag vet inte hur många gånger jag packade min väska och lämnade en gråtande sambo bakom dörren för att dra iväg med bilen för att jag helt enkelt inte orkade stanna kvar och ta emot en människas kärlek. Hur jag gasade på i 180 på motorvägen med musiken på högsta volym för att det pulserade i tinningarna på mig.

När min magsäck kopplades bort var det ungefär som att dra ner volymen på en förstärkare. Visst kan jag fortfarande bli förbannad och irriterad; men det är inte alls på samma nivå som förut. Och tack vare att jag började gå ner i vikt på riktigt så kom också orken tillbaka. Första gångerna jag gjorde något jobbigt och insåg att jag faktiskt inte behövde göra det på ren och skär ilska var som en uppenbarelse för mig. Och att jag därefter klarade av att göra någonting annat som också det var lite jobbigt. Wow!

I takt med att övervikten försvann har jag också blivit mer aktiv på ett positivit sätt, nästan så att jag har svårt att sitta still i perioder. En sak kan jag garantera; om en sån där personlig tränare hade talat om för mig att jag var tvungen att ge precis allt jag hade långt över maxgränsen innan jag fick lov att själv betala min operation och välja livet, då hade jag nog krossat honom.

Och med det också myten att tjockisar alltid är glada clowner...

Jobb med flow.

2011-03-18T13:50:00.003+01:00

Jag vet att jag är bra på att arbeta under press; men att jag gillar det såhär mycket hade jag ingen aning om. Känner mig hög och svettig om vartannat! På min arbetsplats lägger vi in högsta växeln nån gång efter fredag lunch...

Lösgodisdieten.

2011-03-18T08:07:00.002+01:00

Fick tipset om lösgodisdieten och när jag nu provat den några dagar kan jag ju konstatera en sak; jag är ovanligt energilös. Alltså sådär riktigt jäkla trött så att det är svårt att koncentrera sig. Jag tror att det är menat att jag ska göra en kraftansträngning och försöka få i mig lite mer järn och andra nyttigheter för att pigga på mig såhär innan våren bryter ut fullt ut.

Förresten är det någon mer än jag som är trött på att man tittar ut på morgonen och ser en solstrimma, klär sig i nåt fint våraktigt, tvekar; ska jag ta vinterkappan eller vinterjackan som är lite kortare? Landar i vinterkappan och går ut genom dörren och slås av polarvinden och polarkylan som på två sekunder har hittat varenda liten del av dig som går att frysa? Värme nu alltså!

Rich girl!

2011-03-17T11:01:00.002+01:00

Please book me first class to my fancy house in London town

Nananananana *sjunger*

Ordningen är återställd!

2011-03-16T17:41:00.000+01:00

Så...

Och som vi har längtat!

Nya tag.

2011-03-16T10:53:00.002+01:00

Jag har tagit nya tag idag och klätt mig i det jag vill ha och slutat tänka på hur jag ser ut. Nu känner jag mig riktigt nöjd! Jag är fortfarande läskigt lat och har egentligen ingen tanke på annat än att bara glida runt, men samtidigt så är det ingen som gör mina arbetsuppgifter åt mig.

I går var en riktigt skitdag, inte för att jag hade nån speciell otur eller så, men mina energier låg vid nolläget. Det var först när jag accepterade det för mig själv och ryckte på axlarna åt alla försök att få det bättre som det faktiskt blev uthärdligt och när jag la mig i sängen och somnade var det som att omslutas av total tystnad och mörker. Skönt!

Jobba med självbilden

2011-03-15T12:24:00.001+01:00

Jag är ju inte direkt unik där, det behöver väl alla göra då och nu. Det är kanske det som triggar igång ett arbete som kan skilja oss åt lite grann. För mig räcker det med ett par för trånga jeans. Även om det är möjligt för mig att rent intelligensmässigt förstå att det är fullt möjligt att tvätta ett par sköna jeans för trånga, så sitter det ändå så djuplodat långt ner i mig att jag är ful och fet att jag får svårt att fungera riktigt.

Så slår mig faktum likt en medveten knuff; jag känner mig under isen idag. Seg och trött och egentligen mest ett skal som går runt, utan kärna eller innehåll. Försöker kämpa emot ett tag men inser att det kan jag bespara mig. Så jag sjunker ned i känslan. Ja, fan vad allt är sunkigt just nu men också oj vad lite jag egentligen behöver skratta och tycka livet är fånkul just nu. Jag kan bara sitta här och vara allmänt deppig och också det får vara helt okej.

Laddar batterierna lite för på fredag ska jag gå på konsert.

Busy busy bee

2011-03-14T15:58:00.002+01:00

För dem som tror att jag knappt gör något här om dagarna kan jag berätta att jag nu har anmält mig till SOF i Linköping (som gammal underchef), fixat barnvakt till på fredag då jag ska på konsert samt kollat in tider för flyget hem och bikramyoga som jag fått för mig att jag vill börja på.

Jo bokat påskfestligheterna som kommer att bli så jäkla superbra!

Wow!

Sjukhussoppan.

2011-03-14T13:00:00.002+01:00

I går gjorde jag sjukhussoppa i en stor jättegryta. Inte så mycket för att jag behöver gå på diet. Det behöver jag egentligen inte (mer än i mitt eget huvud). Men däremot är det skönt att ha färdig lunch sådana här dagar när man bara ruttnar på att springa ut på stan och köpa nån burgare eller gå ner i personalmatsalen och äta nåt för dyra pengar.

För ett tag sen bestämde jag mig för att jag skulle börja investera mina pengar för att de skulle växa snabbare. Sen jag skickade efter info om kapitalförsäkring kan jag upplysa att börsen har dykt och dippat några gånger sen dess. Inser att jag har för lite pengar för att jag ska våga bli av med dem på nåt sätt och därför får bankräntan duga tills jag känner mig tillräckligt våghalsig.

(Eller när det är så billigt att jag bara måste gå in. Vilket min sambo säger till mig att det är nu.)

Njutningarnas helg.

2011-03-13T10:21:00.002+01:00

Eftersom jag till vardags oftast har för många järn i elden, är helgen i familjens sköte närmast heliga. Inte jämt men då och då. Som nu. Sambon vilar lite, lillemanr bänkad framför storbildsteven och jag halvligger framför tjockteven och kollar in Tilde de Paula som är en mjuk och skön programledare när man är lite yrvaken. Så dricker jag Mollbergs ur swedish grace. Jag är bra på att ta det lugnt, men jag kan också vara väldigt effektiv. I dag kommer vi förmodligen att börja peta lite på paketen som väntar i sovrummet.

Vi har faktiskt varit utan överskåp i köket i snart ett och ett halvt år. Ändå känns det inte alls så speciellt länge och jag har faktiskt trivts med köket i dess nuvarande form så det är ingen brådska.

Förresten har jag en ny valuta nu för tiden. Allt jämfört med en resa till värmen. Man handlar liksom inte så mycket då.

Å andra sidan har jag allt jag behöver!

Stor brist.

2011-03-11T13:24:00.003+01:00

En av mina största brister, eller åtminstone mest störande brister; är att jag mer än gärna ger mig in i vilket projekt som helst full av självförtroende. Det kan handla om allt från att bygga kök, skriva ett impulshanteringssystem eller skriva århundradets samtidsroman. Ja det är väl ingen brist i sig; men mitt i alltihopa så kan jag få jordens kallaste fötter och nästan svettas över att det ser så dåligt ut eller att det jag håller på med ändå inte ändrar något och är totalt meningslöst. Som nu. Vi håller på att testa ett impulshanteringssystem som jag ansvarar över och jag blir helt kall när jag inser att de där enkla rubrikerna och texterna som jag och arbetsgruppen svettats över låter helt knäppiga. Eller åtminstone precis lika hemska och korthuggna som de lät innan vi klåpade runt i dem med våra storslagna idéer att de skulle bli lätthanterliga.

Pust.

Just nu har jag inget självförtroende alls att fortsätta. Och ja, jag skäms!

Vardagsnoteringar.

2011-03-11T07:47:00.003+01:00

Jag tror att en av anledningarna till att jag längtar efter att få ut och resa är att där har jag möjligheten att leva ett litet stråk av vad som är mitt eget liv. Utan en massa krav på att vara kåt, glad och tacksam. Ibland när jag uppfylls av tankar som är mina egna och skulle behöva tid och plats på mig att landa i någonting som jag inte nödvändigtvis hela tiden behöver diskutera med precis alla andra utan kanske bara mig själv, så får jag aldrig den tiden. På jobbet förväntas jag (naturligtvis, jag får ju betalt...) stå stand-by.

Sen har jag tiden jag åker hem, den är helt och hållet min egen. Som jag delar med tusen passagerare... Så fort jag stiger innanför dörren i mitt eget hem så är jag som livegen. Min sambo och barn känner sig små och ignorerade om jag inte sitter och stirrar på dem hela tiden och hummar och svarar på precis allt de vill säga. När de helst vill säga det. Det är visst också min skyldighet som kvinna att laga mat och städa efter alla. Och nej jag har inget påklistrat tvång att göra det här, men om jag inte gör det så blir det ju ett jäkla liv. Då muttras det och gnälls från alla håll och kanter.

I går kväll fick jag hursomhelst nog så nu har jag satt ner foten. Om min familj vill åka med mitt tåg så får de fan skärpa till sig. Pronto!

Nu var det ju inte min familj jag skulle gnälla på för de är för det allra mesta goa och härliga och jag älskar att umgås med dem. Det är ju min familj som jag varit med att skapa men för den sakens skull så kan man ibland behöva ta några steg tillbaka.

I går såg jag ett synnerligen intressant program som handlar om kvinnor som åker till Bali och hittar en Beach-cowboy. När vi har sett sådana reportage med manliga motsvarigheter har reportagen varit smutsiga gator med fulla västerlänningar och horder av pyttesmå thailändskor. Det som jag fastnade för i reportaget var när några äldre män/kvinnor konstaterade att västerländska kvinnor inte längre ville vara kvinnliga hemma i sina länder där de dubbelarbetar utan passar på när de kommer till Bali.

Kan vi inte en gång för alla konstatera att vi alla är mänskliga? Män som kvinnor, vi är människor. Vi arbetar med de förutsättningar som vi har, där och då. Om jag är född på landet med två outbildade föräldrar och femton syskon så får jag arbeta med de förutsättningarna. Föds jag däremot i Danderyd med föräldrar som är företagsledare, som jag knappt ser om dagarna och med barnflickor som uppfostrare så får jag arbeta med det. Är det inte så?

Om jag har möjlighet att tjäna mina egna pengar och inte är avhängig en försörjare så blir jag naturligtvis mer självständig, men är just det en manlig egenskap eller är det en mänsklig egenskap? När jag var i Thailand försökte jag verkligen ta på mig de kritiska glasögonen för att se misären för vad den var, men jag hittade den inte där jag stod. Tvärtom såg jag en massa stolta människor som verkade njuta av livet. Thailandska folket är något av det stoltaste jag sett trots att de också klarar av att vara vänliga och serviceminded för oss turister som kommer dit. Jag önskar att jag hälften av tiden kunde känna mig lika stolt över mina livsval som den där vackra kvinnan som dansade sig in i mitt hjärta, vars leende och stolta ögonkast på något vis letade sig in i mitt medvetande och nu liksom inte riktigt vill försvinna.

Som pånyttfödd.

2011-03-10T08:11:00.003+01:00

Jag vaknade till en ny morgon och jag tror minsann att tiden stod stilla och alla ljud hade tystnat. Det var en sådan tyst morgon att jag kände mig som inlindad i bomull. Efter nattens kämpande så kändes det snällt mot mig själv. Jag stod länge framför spegeln idag och insåg att jag är blott en helt vanlig människa som kämpat otroligt mycket för att nå sina mål och nästan nått dit, va. Men ändå så fortsätter jag att vara elak mot mig själv och misshandla min kropp.

Tänker på att jag i går kväll åt glass med chokladsås och även om det ännu inte tagit död på någon så höll jag nästan på att stryka med. Jag fick sådan magknip och ont att tårarna sprutade ur ögonen på mig och jag kunde faktiskt knappt andas. Varje andetag jag tog var ett kippande som från en fisk på torra land och det värkte i exakt hela kroppen när jag tog det. Okej så jag tål inte glass med chokladsås. Det var väl knappast någon nyhet för varken mig eller någon annan, men jag lovar att det var definitivt inte värt det. På några som helst plan!

Arbeta i mailen

2011-03-09T16:28:00.002+01:00

Vi har fått Windows 7.0 på våra jobbdatorer. Med detta har vi också fått en ny outlook och jag lovar; jag skulle kunna sitta hela dagen och bara arbeta i mailen. Alla mail man får, kategorisera med färger och flaggor i olika prioritetsordning. Och så lägga till viktiga mallar och grupper. Boka möten i lokaler med kolleger.

Busy busy...

Bensinpriset

2011-03-09T16:04:00.002+01:00

Låt mig säga såhär...
Det finns nog ingenting i världen som skulle få mig att gå och köpa en bil i dagsläget. Aldrig aldrig aldrig. Så mycket pengar tjänar inte jag att det någonsin skulle vara värt att äga en bil idag.

Så kom tillbaka när elbilarna levereras. Och när elbolagen inte tänker stoppa miljardvinster i fickorna för att vi behöver el!

Tankeexperiment.

2011-03-09T15:58:00.002+01:00

Tänk om jag skulle bli mer fri. Inte stå så långt ner med fötterna i jorden. Släppa tankarna loss och även själen så att jag får brinna mer. Det gäller dock att hitta verktyg för detta. Ta ett steg åt gången.

Förvandlingen har börjat...

2011-03-09T13:18:00.002+01:00

Jag pratade med pappa idag och han förklarade att jag har samma sjuka som han har och att vi kan räkna med att anfallet har gått över om cirka en månad. Men jag är helt res-sjuk! Eller helt besatt snarare! Jag kan knappt tänka en vanlig tanke för jag vill ut och resa, byta miljö, se mig omkring. Njuta av livet.
Det är ett knark för mig.

Men som sagt var, om en månad cirka kan jag räkna med att vara av med flygsjukan!

Du doftar svagt av våta vita rosor, gammal jord...

2011-03-07T15:30:00.003+01:00

Fly me to the moon...

2011-03-07T15:18:00.003+01:00

Åh jag ryser! Kan det inte vara sommar nu! Precis innan det blir vinter och jag får åka till värmen? Är det verkligen möjligt att längta mer till jul än till sommaren?

Färgkoordinera familjen...

2011-03-07T15:14:00.002+01:00

Jag har handslöst fallit för de där mustiga klara färgerna som kommit nu i vår. Så till den milda grad att när familjen ska ut och gå kommer vi att vara tvungna att göra en extra check i hallen innan vi går ut tillsammans så att vi inte skrämmer slag på vår omgivning när vi går ut i orange byxor, cerise topp och röd jacka...

Lyckades övertyga en kollega om färgernas måsten så vi kommer också att vara tvungna att checka klädseln över ett telefonsamtal på morgonen innan vi träffas på jobbet.

Sverige i högkonjunktur.

2011-03-04T10:52:00.002+01:00

Sverige befinner sig alltså i högkonja. Vi har det alltså bra i det här landet.

Ändå betalas det ut mer aktivitetsstöd (arbetslöshetsersättning) än någonsin.
Räntorna ska höjas ytterligare.
Ungdomsarbetslösheten är högre än någonsin.
Pensionsbeskedet visar på att man kommer att få möjligtvis en tredjedel av vad man tjänar idag.
Försäkringskassan ska inte längre gå att nå med personliga besök.

Så jäkla bra går det...!

Och den där politikern som gått ut i media borde läsa på bättre. Försäkringskassans nedskärningskrav motsvarar inte futtiga två procent utan snarare 10%.

Skrattretande.

2011-03-04T08:03:00.002+01:00

Jag satt på tåget in till jobbet och konstaterade, liksom bara i förbifarten lakoniskt att tänk om jag vore smalare. Alltså sådär Guccismal så att man kan ha de där snygga starka färgerna. Sen insåg jag att jag är patetisk. Det var möjligtvis en nyhet för bara mig...

Grinig

2011-03-03T14:08:00.002+01:00

Känner mig väldigt grinig. Varje sak jag tar itu med är som att simma i en stor fet lerpöl. Det borde vara vår ute. Jag borde ha jättemycket pengar på banken. Jag borde ha beställt resan. Det borde inte vara nödvändigt att fylla i en blankett och skicka den med snigelpost när det är 2011!
Jag borde ha mindre att göra.

Men jag har faktiskt dragit i handbromsen nu så det kommer förhoppningsvis inga fler grejer på mig ett tag framöver.

Hahahaha

Känner mig lat...

2011-03-03T12:22:00.001+01:00

Men har så mycket att göra att det börjar bli system overload i hjärnan. Inte för att jag gör något. Jag sitter mest och hamstrar arbetsuppgifter och dagdrömmer med blicken långt borta i horisonten.

Fantastiska livet.

2011-03-02T15:50:00.002+01:00

Det som var mest frapperande med resan till Thailand och Hongkong, och som jag också upplevde i London men framför allt upplever efter min operation; är hur fantastiskt livet kan vara och hur många möjligheter som det bjuds på. Det kanske inte är saker som är lätta att förklara för andra eller ens ska försöka beskrivas, utan bara känslor som finns där. Jag hamnade så långt ner man kan komma och visst har jag fortfarande sviter efter min långvariga men icke behandlade depression som jag levt med så länge. Att därefter få återuppväckas och upptäcka livet är en fantastisk möjlighet. Samtidigt upplever jag det som att grunden jag står på inte är så fast. Jag är som Bambi på is. Jag vet inte om besluten jag fattar är riktiga eller väl underbyggda. Det jag vet är att om jag inte fattar beslut så kommer någon annan att fatta dem åt mig. Och så rinner saker och ting iväg.

Med det vill jag egentligen säga att det är lätt att vara glad och nöjd när saker går ens väg och jag är glad och nöjd. Men jag har inget livsrecept att dela med mig av. Gör si så blir det så liksom. Inte heller har jag en sjö att gräva ur, så vill nån mig illa så far jag illa.

I går fick jag ett litet avbräck från familjelivet i och med en mindre tjänsteresa. Den spenderades på rummet. Jag åt thaimat, blev så mätt att jag mådde illa, somnade, vaknade och läste lite i en tidning. Jag längtade efter min familj för trots att vi inte tycker lika om allt så är det den familjen jag varit med om att skapa och i min värld är den underbar.

Egentligen ville jag säga nåt helt annat med mitt blogginlägg men solen skiner i ryggen och jag ska snart åka hem. Då är allt ren glädje!

Svårt med ekonomi.

2011-02-28T13:10:00.002+01:00

Jag kan inte låta bli att oroa mig för ekonomin just nu. Jag är förmodligen så stressad just nu att jag inte kan tänka klart, men jag är livrädd för att det ska bli som när man drar proppen ur ett badkar; att mina surt förvärvade sparpengar kommer att skjutsas ut och virvlas bort innan någon ens hunnit förstå vad som händer...

Lycklig på jobb!

2011-02-24T15:53:00.002+01:00

Just nu snurrar det jobbmässigt väldigt snabbt för mig. Dagarna sönderstyckas i diverse möten och däremellan ska det inmundigas en lunch, sorteras och besvaras mail samt också leverera någon slags produkt. Hela tiden är det nya saker och i början var jag väldigt trött för att delar av min hjärna jobbade hela tiden, delar som sovit och slumrat en sådan lång period.

Nu är jag i flow igen där det rasslar till och jag gör många saker och har förhoppningsvis bra koll också.

Fetma är ingen sjukdom...

2011-02-22T11:50:00.002+01:00

I dag bestämde jag mig för att tukta fläsket. Jag är så trött på att jag äter godis varje dag. Ungefär lika trött på att titta ut genom fönstret och bara se snö snö och snö. Bara snön som virvlar i fönstret får mig att vilja tröstäta för att det är synd om mig.

Så idag drog jag på mig mina trångaste trosor, de med stålfjädrarna. Så jag ser ut som en burleskartist över midjan men tänk det skiter jag i för jag är trött på småätandet. Vad ska jag göra om jag blir tjock om magen igen? Fettsuga?

Faktum är att min dröm är att när jag kommer på sexmånadersbesöket så föreslår han fettsug framför allt på låren. Tänk vad gott det vore!

Ångest.

2011-02-21T12:17:00.002+01:00

Jag kände det endast lite i slutet av förra veckan. Ungefär som en sorg som hoppar på en. Men jag bestämde mig för att inte hugga tag i det utan låta det passera. Klädde mig extra fin och försökte njuta av dagen så mycket som möjligt. I helgen har jag också tagit det väldigt lugnt och njutit i hemmets vrå - samtidigt som jag städat ordentligt för att få rent och snyggt.

Men nu är den här. I full kraft. Jag vet inte vad det var som triggade igång den. Att resan jag sett fram emot i flera veckor krockar med sambons nattarbete och problem som ska lösas. Att jag knappt kom in i datorn i morse. Att jag inte får några pengar över nästa månad heller. Att inse hur beroende jag är av min familj för att kunna andas. Eller bara det enkla faktum att jag faktiskt inte kunde bestämma mig för vad jag skulle äta till lunch.

Dagdrömmeri!

2011-02-21T10:53:00.003+01:00

Just nu är mina tankar låångt långt borta. Jag dagdrömmer precis hela tiden. (Lustigt att när jag ska lägga in en romantisk bild av mitt dagdrömmeri så blir det på ett orangeri. Att det är så nära min dröm man kan komma...) Känslan av att vara ute och inne samtidigt...

Å ena sidan försöker jag tänka ut vilka saker jag ska sälja för att snabbt få ihop pengar (äger jag verkligen ingenting av värde?) Å andra sidan vill jag ut och kolla lite affärer för att få inspiration.

Det tveeggade svärdet. Förmodligen har jag för mycket fritid just nu...

Uppe med tuppen.

2011-02-21T08:32:00.002+01:00

När jag stiger upp sådär riktigt tidigt, så jag är uppe innan det känns som att världen har kommit i ordning, när det är som att jag är ensam kvar i världen; då irrar tankarna i huvudet. I dag har jag blivit avundsjuk på en släkting som avslutar sin tre månader långa semester i Thailand och som nu ska hem och jobba. Han har tanken att jobba ihop pengar och stanna ett år nästa gång. Det fick ju igång mina tankar ganska rejält, ska erkännas. Samtidigt som jag går runt i vårt hem och tänker att jag skulle vilja ha en himla massa saker (mest bra förvaring till alla saker) så när jag en önskan att bara dra iväg och njuta av livet utan några måsten. Så börjar tankarna formas i huvudet och jag börjar få en ganska tydlig stråle av ljus som lyser in i min kropp, som någonting klart som tar tag i mig. Jag ryser vid tanken, men tänk att ta tjänstledigt en stund och åka omkring hela familjen... Njuta av livet. För visst är det fint med snygga kläder och det senaste i modeväg. Att omge sig med hightec och fina möbler och gamla antika vaser. Men hur mycket betyder egentligen tingen?

I ärlighetens namn är det tingen som gör livet lättare för en som betyder något. Diskmaskinen, micron, kylskåpet och gossens bärbara dvd-spelare. Men de har vi ju redan.

Just nu så håller jag faktiskt på att undersöka om det är möjligt att leva på lönen utan att leva över sina tillgångar varje månad, samtidigt som jag behåller ett ganska tufft sparmål. Det går väl sådär första månaden. Bland annat så tycks det vara totalt omöjligt att få ner kostnaderna för vad man stoppar i sig varje månad. Det är fan inte klokt; varför äter man för tusentals kronor på en månad? Trots att jag försöker laga det billigaste som finns i affären så landar ändå notan för mat på flera tusen?

Men skam den som ger sig. Februari var en testmånad; mars kör vi av bara fan. Då ska minsann matkostnaderna minska! Känns ju lite roligare att tänka på en tremånaders tripp än att äta och slänga mat för tusentals kronor!

Bra jobbvecka.

2011-02-18T16:02:00.003+01:00

Den här veckan har jag verkligen slitit hund, men det har verkligen varit värt det, varenda liten droppe. Jag är så otroligt glad över att jag fick det här jobbet, att jag varje dag har möjlighet att använda den där delen av hjärnan som förut gick på autopilot. Att jag får möjlighet att uppfylla mina drömmar.

Drömmar som uppfylls

2011-02-18T15:49:00.000+01:00

Jag letar karmstol, rokoko helst vit med blommig sits. Japps, jag ska förvandla vårt sovrum till en walk-in closet som på Ikeabilden! Sen ska jag njuta. Sweeet!

Förhållandets altare.

2011-02-17T15:47:00.003+01:00

Vi kvinnor pratar om att föda barn. Men vänta bara när en man är riktigt förkyld! Då snackar vi smärta! Ibland funderar jag på att skaffa tjej bara av den enkla anledningen att jag helt enkelt blir så trött på mannen, mannen snopp och mannens villkor. För även om mannen rent psykiskt kan ta till sig jämlikhet och allt vad det innebär, så hänger lillhjärnan inte med.

För mig är det här ett problem. När jag inser att jag i så många år haft sex med mannen på mannens villkor och själv vill ta för mig så möts jag av beskedet att jag i så fall måste skaffa en toyboy för mannen får ju inte upp den utan förspel. Och ursäkta, vem har tid med det när man jobbar heltid, har småbarn och ska försöka sova, träna, underhålla familj och en liten men naggande god vänkrets, samt ställa fram mat på bordet? Jag bara undrar?

Är det verkligen inte så att när man går på knytkalas så tar man med sig egen mat och dryck?

Säga vad man vill...

2011-02-17T15:45:00.003+01:00

Men jag blir helt paralyserad av bilderna på hennes hår. Tänk om jag kunde få mitt hår att bli såhär snyggt! Jag döör!

Drömmer om just nu...

2011-02-17T08:15:00.001+01:00

Fat thoughts.

2011-02-15T08:47:00.002+01:00

Hörni, jag är sjukligt rädd för att bli fet igen. Och nästan lika rädd för att bli fet är jag att bli fattig, att inte ha några pengar att röra sig med, dra åt helvete-pengar eller pengar att bara köpa nåt om andan skulle falla på.

Men inte får min rädsla mig att vara lite mer försiktig med vad jag stoppar i mig. Eller spara lite mer pengar. Nej, tvärtom. Jag formligen vräker i mig mat och onyttigheter likt en skeppsbruten som hittat vatten. Pengarna rinner genom mina fingrar som om de var som runda knotor oförmögna att hålla i något. Ungefär som att jag redan ser mig som en förlorare, skrattar mig själv i ansiktet för att jag är en sopa som inte förtjänar annat än sopor. Och jag funderar på vart denna mentaliteten kommer ifrån. Hur jag lyckats bygga upp mig själv till ingenting?

Det är så otroligt lätt att vara stark och glad när man är stark och glad. Nyss hemkommen från en kanonsemester som bjöd på allt och lite till, nyopererad och med en stor garderob fylld av juveler. Klart att det är lätt att bjuda på ett leende, att känna sig frisk och stark. Klappa någon på huvudet; åh, du reder dig nog! Ha bara lite positiv attityd (så slipper jag höra gnället).

Men när man faller så faller man väldigt snabbt. Det finns ingen där som plockar upp en. Hur var det förr i tiden; fanns det en massa människor vars enda syfte var att plocka upp andra och nu har de också blivit egoister och oförmögna att fortsätta med sitt förvärv, eller föll man förr och så var det liksom klart; man var borta?

Mitt obalanserande ätande och slösande med pengar har sin upprinnelse någonstans, men just nu är jag oförmögen att se vart och varför. Och hörni, jag vägrar sätta på mig nån offerkofta och skylla på att jag äter för att någon eller några var lite taskiga mot mig för 30 år sedan. Nä jag stoppar munnen full av helt andra orsaker...

Det skrivna ordet.

2011-02-07T14:36:00.002+01:00

I helgen när jag städade hittade jag några gamla refuseringsbrev som jag sparat från tiden när jag trodde att jag skulle bli författare. Jag inser med ganska stor sorg att jag skriver nog aldrig den stora samtidsromanen.

Faktum är att vissa saker som händer i livet är så omvälvande att man inser att det finns ingenting kvar att skriva om. Det blir bara yta...

Sången kom tillbaka...

2011-02-02T13:53:00.003+01:00

På lunchen bestämde jag mig för att jag skulle åka skridskor. Det var ju några år sedan... Men oj vad skoj! Nu känner jag mig fri igen, ny energi pumpar runt i kroppen och sången har kommit tillbaka. Jag som trodde att det krävdes mopedåkning, lättklädda flickor och pole dance... ;)

Rösterna i huvudet.

2011-02-02T08:24:00.004+01:00

De senaste två månaderna har jag inte haft några röster i huvudet. När jag lagt huvudet på kudden på kvällen har jag möjligtvis hört musik men i övrigt har det varit tyst. Jag har tänkt: "Jamen nån liten röst finns det väl ändå kvar?" Men nejdå... Inte ett ljud.

Då kan det ju vara skönt för alla att jag nu berättar att rösterna är tillbaka. När jag lägger huvudet på kudden så irrar tankarna fram och tillbaka. Osköna och ganska gälla skränar de hit och dit och irrar runt. Så två månaders tystnad på ett år får man väl ändå betrakta som ganska bra, va? Det innebär ju att det kan vara värt pengarna att åka iväg?

Jag har märkt att det är en jäkla skillnad på folks inställning (om vi nu ska hugga oss fast i lyckoämnet en stund till...) Jag är mer en sån där skön människa som tänker "sköt mig själv och skit i andra". Jag är här för att lära. Jag brukar försöka tänka att människor som irriterar mig säkert har nåt att lära mig och därför brukar jag försöka leta efter deras positiva egenskaper för att just inte reta mig.

Men så här års märks det mer och mer att folk inte orkar hålla sig och sitt för sig själva, utan de dumpar på andra. Och så får de energi. Detta innebär att folk skaver mot en som skoskav och när de hållt på en ganska lång och irriterande stund så finns det tillslut inget sätt att värja sig. Ord och händelser blir som pilar som riktas mot en och man mejas ner i en grushög.

Därför är det väldigt mycket vardag i mitt liv just nu. Och jag är så irriterad så jag kan skrika.

Koncept.

2011-01-31T10:41:00.002+01:00

Eftersom jag var så enormt överväldigad/fri/lycklig/extatisk/avslappnad så att jag ibland var tvungen att nästan nypa mig i armen för att inse att det faktiskt var sant; det var min semester; att jag nästan slutade drömma för varje morgon vaknade jag till något som var mer fantastiskt än vad jag någonsin kunde fantisera ihop i mina drömmar, funderar jag på hur jag inlemmar det i mitt vanliga liv. Hur man får vardagen att bli så fantastisk. Eller åtminstone så att man står ut i den? Det där hemliga receptet, med de där ingredienserna, den fantastiska Graal.

Ja det var dagens I-landsproblem. Nu är det dags för den bästa lunchen!

Tagg.

2011-01-28T08:02:00.003+01:00

Inuti mig gnager en tagg. Nej en hel taggbuske. Jag bad om en utmaning, fick en och jag älskade den samtidigt som det var en utmaning att rodda runt den. Men visst är det så man utvecklas?

Så bestämde sig omgivningen för att gnöla och den som gnölade till chefen fick mest rätt och nu sitter jag åter här och spelar trumma på skrivbordet och är till förfogande...

(Men passa på att njuta riktigt mycket av triumfen för detta gör mig bara ännu starkare.)

Hongkong

2011-01-22T09:13:00.002+01:00

I går såg jag bilder från Hongkong på TV. Jag blev så lycklig igen, fylldes av den där varma känsla. Som jag hade när jag var där. Det var så fantastiskt att jag flera gånger fick nypa mig i armen för att inse att jag var där. Känslan som jag mest uppfylldes var att allt är möjligt. Förr fanns så många hinder i mitt liv, men nu kunde jag ge mig ut på stan och prova kläder från Dries van Noten, DvF, Balenciaga osv. Och jag kunde köpa om det satt bra - men också avstå.

Alla som känner mig vet att förr var det där inte ens en möjlig tanke för mig. Nu har jag friheten. Istället för att sörja över det liv som aldrig blev, är jag nu en aktiv medskapare av mitt eget liv. Och det smakar ljuvligt. Som varm honung, glittrande och tjockt guldigt.

Det känns fantastiskt och jag njuter av minnet av att jag var där. Och nu!

Ni vet...

2011-01-20T14:00:00.002+01:00

Ni vet sörmlänningar va?

Först var jag lite bortkollrad men sen gick det upp ett ljus för mig att det var ju folk från Sörmland vi talade om (stavas S-ö-d-e-r-m-a-n-l-a-n-d).

Ganska speciellt så. Ett speciellt folk...

Mår som en räv.

2011-01-19T15:51:00.002+01:00

Jag tog en repa på stan, mest för att jag var godissugen. Jag plockade ihop godis för det facila priset av 14 kronor, slängde flera godisbitar för att de bara smakade socker i munnen. Inmundigade resten under tiden jag gick.

Sitter nu på jobbet och mår som en skåpsråtta. Å fy fanken om jag hade haft en lucka på magen där jag kunde plocka ut skiten som nu ligger i mig och gör att jag mår räv!

Sådär; äta godis är så överskattat! Make me feel better now!

Landade i.

2011-01-17T08:43:00.002+01:00

Lite funderingar från förra veckan. Blandat med den underbara och ljusa känsla som det äventyr som jag varit med om ger. Och resultatet blir att jag ändå landar i ekonomi. Att slå upp tidningen och läsa att allt blivit så mycket dyrare och blir dyrare ger mig ilningar längs hela ryggraden och jag inser att visst har jag det bra, men jag vill också ha det bra fortsättningsvis. Och jag är vuxen nog att inse att det är jag som styr över mitt eget liv och ser till att det livet som jag lever fylls av glädje.

Det är lätt för mig att vara glad och lättad just nu. Den resa som jag har gjort; så som jag kämpat och inte gett upp har tagit mig till just den här punkten i livet och jag känner mig nöjd och glad.

Jag vill att även framtiden ska vara full av möjligheter och förutsättningar för att göra bra val. Jag har därför gjort om mitt ekonomisystem så jag har örnkoll på varje krona. Min första ambition är att kunna spara så mycket som möjligt inför framtiden.

Trött på jobb - men inte trött på lön...

2011-01-12T12:40:00.002+01:00

Ungefär så ser mitt problem ut i ett nötskal. Eller egentligen innehåller det fler lager än så; för om jag inte hade jobb vart skulle jag visa upp mina fina kläder som jag måste köpa med mina pengar annars? Hemma i vardagsrummet är det skönare att slappa i mjukisbrallor. Utomlands går man ju klädd i bikini.

Det är först på jobbet som man får nån verklig användning av fina västar och snygga byxor.

Goggle

2011-01-10T16:05:00.002+01:00

Just nu tycker jag illa om sökmotorn goggle. Om jag söker på väl valda ord så kommer ändå bara annonser annonser och återigen annonser upp. Men nu ska jag ge verktyget en riktig match!

2011-01-10T15:19:00.002+01:00

Saxat ur Pascalidous blogg:
Vi bär ändå ansvar för det som sker i våra liv. Ödet är lynnigt men det är också lydigt. Vi styr skutan. Vi har kraften och kapaciteten att vara huvudpersoner i vår egen föreställning. Viljan i kombination med ett öppet sinne för det som kommer vår väg är receptet för ett lyckligt liv. Låt oss se om vi lyckas nästa år.

Och det sammanfattar så väl mina tankar som jag bär med mig just nu. Förra året var ett segerår för det jag satt upp som mål skedde. Och det var magiskt. Nu kommer det svåra; att förvalta det man fått. För i år har jag nämligen inga som helst tankar med vad året ska bära med sig.

Thailand

2010-12-31T08:53:00.000+01:00

Dekadens. Och en stor portion självdistans.

Förberedelser

2010-12-14T17:00:00.002+01:00

Nu drar det snart mot varmare breddgrader och jag lovar jag ska njuta av min välförtjänta semester. Alla timmar av planering och diskussioner kommer nu att mynna ut i värme, salta hav och vila. Och det vet väl alla att på semestern ska man vara lycklig!

Fly me to the moon...

2010-12-13T13:53:00.002+01:00

Jag känner mig trött och sliten, tror jag behöver åka på resort och vila upp mig några veckor.

Sanning och säga tror jag knappt mina ögon att jag faktiskt är här och nu. Jag har sån resfeber att jag håller på att hoppa ur skinnet.

Magknip

2010-12-13T12:42:00.002+01:00

Note to self 1: Cheeseburgare, pommes och cheddarcheese-dip som lunch klarar jag inte av utan att få magknip. Och det är en killer!

Note to self 2: Minimeal från McD is da shit när man ska ut och handla utan att göra av med några pengar.

Gilla läget...

2010-12-06T10:28:00.002+01:00

Det finns ju en del som förespråkar positivt tänkande nästan in absurdum. Att man alltid ska möta vardagen med ett brett leende och "fånga dagen". Och så nånstans där så ska man ha mål för framtiden som liksom uppfylls av bara farten för att Universums energier samverkar i ens favör. Ungefär som: "Tack vare att jag förlorade alla mina pengar och blev utfattig så fick jag lära mig den här viktiga läxan:... "

Jag vet att jag försöker anamma ett positivt tänkande då och då. Men idag kom det som en blixt från en klar himmel, till mig när jag stod på ett tåg som fastnat i ett växelfel. Jag hade aldrig varit där jag är om jag inte aktivt engagerat mig i mitt liv och tänkt att no way in hell, tänker jag acceptera att vara en lågavlönad överutnyttjad löneslav.

Jag har nog i ganska många tillfällen varit duktig på att ta för mig när chanser har kommit i min väg, hoppat på projekt och aktivt arbetat på att anpassa mig själv så att jag har kunnat passa in i olika sammanhang, lärt mig saker och ting och slipat på sidor som inte har varit sådär jättefina och ganska vassa. Blivit mjukare men samtidigt slipad och slimmad.

Utan mitt driv och djävlar anamma hade jag inte blivit överviktsopererad. Det var jag som aktivt gick till sjukhuset och bokade en tid, lånade pengarna och la mig under kniven.

När jag var opererad lärde jag mig steg för steg att äta igen. Frukost, lunch, middag och mellanmål däremellan. Det var gånger när jag var så illamående, mådde som en räv och tänkte att jag orkar inte mer, jag drar nåt gammalt över mig och struntar i det här.

Jag hade kunnat sätta mig ner och accepterat 65 kilos övervikt och tänkt att det var en viktig livsläxa och att det fanns nåt att lära där. Men jag gjorde aldrig det. Dag ut och dag in drömde jag om mitt liv som det kunnat vara. Och en dag fick jag nog och bestämde mig för att aktivt ändra historiens gång..

Och det känns sweeet....

Lycka!

2010-12-03T12:56:00.002+01:00

Tänk att man blir såhär lycklig av lite nip tuck... Kan verkligen rekommenderas som motivationshöjare.

Jobbmässigt är det här agnarna sållas från vetet...

Så fokuserad!

2010-12-02T13:59:00.002+01:00

Just nu använder jag så mycket såna delar av mig själv och min hjärna, skrymslen och vrån som har sovit en lång period och som jag är ovan vid att använda att jag känner nästan hur hjärnan kokar och jag får hjärnsläpp och hybris och känner mig otroligt stressad om vartannat. Jag är således ganska mycket avskärmad från det som är mitt vanliga liv. Mycket mer än jag brukar.

Jag som alltid alltid alltid längtat efter att i så stor utsträckning vara mig själv hela vägen ut, på jobbet, med mitt barn, hemma, socialt, är mer separerad än någonsin i de olika tårtbitarna av mig själv. Det är inte heller så att de olika delarna är som kommunicerande kärl med varandra. Nä sitter jag på möte finns det inte en chans att jag kan sköta sociala bitar. Att prata med jobbet när vi äter middag hemma är också oförskämt.

Så tro mig när jag nu skanderar att jag verkligen längtar i varenda cell till torsdag om två veckor då jag flyger utomlands och landar i mer än tre veckor. I en och samma person. Jag!

Ryssvintern

2010-11-30T09:42:00.001+01:00

Jag är ju liite besviken faktiskt. Tycker att ryssvintern och iskylan kanske skulle ha kommit om en sådär 16 dagar. När jag befinner mig i flygplanet på väg till Thailand. Nu drömmer jag mig bort och jag kan upplysa om att min fantasi sätter inga gränser vad gäller tankar om varma bad, varm sand, varm massage, kall öl. Jag hoppas helt enkelt att jag kommer att svettas som fan!

Jäkla interNÄT.

2010-11-29T11:44:00.003+01:00

Det händer mig allt som oftast att jag googlar nåt som jag vill veta. Så hittar jag det och tänker att fan va bra! Måste komma ihåg! Och vad lätt att hitta, bara att googla orden...

Nästa gång så sliter jag mitt hår i ren förtvivlan för min sida som jag vill hitta finns inte i sinnevärlden! Ett exempel;

för ett par månader sedan hittade jag en affär som sålde prisvärda och fina kinaskåp. Jag sökte på kinaskåp och voila, en av de första trådarna skvallrade om att man kunde åka till Upplands Väsby om man ville kolla skåpen.

Nu när jag är i skarpt läge, dvs jag vill köpa ett skåp googlar jag kinaskåp, vitt kinaskåp, upplands väsby och fan och hans mormor. Men ingenting dyker upp. Börjar inse att sidan förmodligen plockats ner eller inte betalat sina royaltis till sökmotorn Google.

Moralkärringarna på TEVE.

2010-11-29T10:52:00.003+01:00

Ibland när jag får fem minuter över så sitter jag och bläddrar bland tevekanalerna. För att få en överblick om vad som händer i världen liksom. Blir så otroligt provocerad när det i en kanal sitter kärringar som vill förbjuda cigg-reklam. Eftersom det inte finns nån sån reklam längre vill de gå snäppet längre och förbjuda de cigg som finns vid kassorna för de menar att de får maximal exponering där. Man står i kön till kassorna och så tänker man:
"Heck, här står jag och har tråkigt i kassakön. Men jag är ju en så kul person så jag förtjänar att ha lite roligt i livet. Jamen kolla, det finns ju nåt som heter cigarretter. Jamen det förtjänar jag, jag som har så tråkigt här i kön och egentligen är en sån rolig person. Jag köper ett paket. Nä va tusan, no bars hold, jag tar två!"

Glömde jag nämna att en av moralpaniktanterna har drivit nattklubb i över tjugo år. Och knappast en sån där nattklubb där folk varken drack eller rökte (diverse). Nä på hennes nattklupp satt "Noppe" och "Poppe" tillsammans med knugen och rökte cigarr på jakt efter kvällens byte.

I ett annat program (som jag landade mitt i) handlade det om att det borde vara förbjudet att dricka sprit när man har barn.

Jag tycker att man borde få dricka och gå på fest även om man har barn. Och detta skriver jag, väl medveten om att jag inte har några problem med drickat och att jag varken brukar dalta mer eller gulla med barnet på fyllan, han har aldrig heller behövt se mamma sitta och fulgråta över nån sentimental tanke efter en flaska vin. Men förutom att jag vet att det finns såna problem så tror jag att man gör barnen en otjänst om de växer upp och tror att det inte existerar vuxenproblem, vuxenfester eller vuxen-nånting.

I lördags pep mamma och pappa iväg på fest, vi var utklädda när vi gick hemifrån och han sov gott när vi kom hem. I söndags var Lilleman på spökfest, han var utklädd när han gick hemifrån och när han kom hem låg hans pappa och sov (han jobbar natt nu). C'est la vie!

Jag är...

2010-11-25T16:02:00.002+01:00

I går när jag som vanligt satt och piskade mig själv på kvällen för att jag inte kan låta bli att småäta allt vad som finns i hushållet, bestämde jag mig för att faktiskt acceptera att jag är en person som småäter på kvällen. Det var lite svårt för mig att komma till insikt och jag är inte säker på att budskapet riktigt sjönk in. Men om jag är en person som småäter på kvällen och jag accepterar den personen så får jag försöka leva med den tanken och också vidta sådana åtgärder att det finns bra saker att småäta för en person som har behov av att småäta.

Det kan ju också vara bra med lämplig dryck till detta småätande. Som bekant har jag väldigt svårt att bara ta lite vatten i kranen när andan faller på...

Vad vi svenskar drömmer om...

2010-11-25T10:00:00.002+01:00

Det har ju släppts en rapport som handlar om vad svenskar önskar sig. Tipsvinster, mer kvalitetstid med nära och kära, ekonomisk frihet. Själv insåg jag, nu när jag satt på tunnelbanan på väg till jobbet, frusen om fötter och nästipp; varför jag så sällan har drömmar eller i alla fall drömmar som jag kan formulera för andra.

Jag drömmer nämligen om dekadens. Ett paradis där jag inte fryser, där värmen sveper över en som en varm strykning över kinden, där man äter frukt och dricker sig småberusad. Nån masserar ens fötter och en står med ett stort palmblad och fläktar lite försiktigt... Två blickar möts i något som kan leda till precis vad som helst. Eller inte alls.

Kanske kommer jag snart att få uppleva Paradise lost... Det finns i alla fall en from förhoppning. Och nu är det 20 dagar kvar till jag åker.

Vänj dig inte...

2010-11-23T08:10:00.002+01:00

I svenskan idag kunde jag läsa om vad svenska folket önskar sig mer av, och det var ju en härlig läsning eftersom det mesta folk önskar sig ledighet och speciellt mer tid med sina nära och kära. I artikeln kunde man också ögna (för jag orkade inte läsa) att man hoppades på att folk inte skulle hänga upp sina liv på saker...

Det är väl egentligen inte bra vad man än hänger upp sitt liv på som tyder på ensidighet? Om man lever för att spela spel så blir man isolerad, äter fel och kanske ensam? Om man lever för att äta god mat och goda drycker blir man tjock. Om man lever för att träna kan man få skador och bli sjuk. Och så vidare.

Anledningen att det här ämnet berör mig är att jag vacklar mellan att å ena sidan tycka att livet är en fantastisk saga där det du vill ha kan bli verklighet och the sky is the limit. Samtidigt som jag ibland undrar att vad gör jag här? Vad går livet liksom ut på?

Om jag går upp i mitt barn och ägnar honom jättemycket tid och leker och pratar så blir han tillslut nästan alldeles odräglig. Han börjar domdera och leva runt med mig och han tar saker och ting för givna och tjafsnivån blir högre eftersom han börjar vägra göra saker och ting (som att tvätta sig och äta ordentligt). Och samma utveckling ser jag ju hos de unga vuxna som förgyller min vardag måndagar klockan åtta.

Om jag börjar räkna på mina framtida inkomster och hur mycket pengar och utrymme jag har för möbler och renovering och bil så inser jag att det är först år 2020 som jag kommer att kunna sitta i ett helt kök och njuta av ett bad i ett badkar. Om jag hoppar över semestrar och diverse klädinköp. Då får jag som en klump i bröstet och ifrågasätter min tillvaro.

Av olika anledningar vet ni att jag har svårt att gå in för att njuta av glass och godis. Jag gick den vägen en gång förut och den var liksom inte riktigt rätt för mig. Om man säger så.

I övrigt ska jag ligga med samma man resten av livet...

Förresten har jag ägnat så mycket tid åt att bygga på min familj att min minusflex nått taknivån... Tjoho!!!

Funka!

2010-11-22T08:45:00.002+01:00

Lalalala... jag är pigg!

Jag är faktiskt rent ut sagt otroligt nervös över att vara på jobbet nu, för jag är inte i närheten av på topp. De senaste åren har jag haft jobb som jag har kunnat komma till och fuska över en dag med långpromenader och fri surfning. Men när dagen är fullspäckad av möten och leverans i projekt där man förväntas säga hyfsat intelligenta saker eller åtminstone komma ihåg det som sagts en annan dag, då känner man sig som en fjärt i Universum.

Det började med att jag skulle gå och lägga mig tidigt. Jag kom inte till ro. Lakanet skavde och ljud och ljus förföljde mig in i drömmen. Men sen var natten full av vak för Lilleman var orolig och vi hade ett par olyckor på natten och då får man bädda om sängar och sen så hostade han som om han rökt cigarr och då väckte det oro. Halv sex la jag honom under mitt täcke och bäddade in honom i förhoppningen att han skulle somna om igen men han låg och pratade och rörde sig som en liten ål och vid sex fick han stiga upp och möta morgonen med Bolibompa. Jag skulle stigit upp då och pallrat mig till jobbet men jag var mer eller mindre halvdöd så jag la huvudet tillbaka på kudden och somnade om.

Det tog 45 minuter att ta sig till jobbet i morse vilket måste vara nån slags rekord. Jag tror jag är hungrig. Men nu dricker jag kaffe.

Nu säger rösten inom mig att jag ska göra nånting rätt. Att den här dagen kommer att bli hemsk om jag försöker lösa saker och ting efter hand som problemen dyker upp. Så nu ska jag faktiskt planera. Måltider, raster, hemgående... rubbet!

I did it!

2010-11-20T15:11:00.003+01:00

Jag uppfyllde min innersta dröm - med råge och jag är glad. Och om du tycker att jag är ytlig som drömde om att bli smal så kan du väl säga det till mig efter att du vägt 150 kilo. Men jag tänker sällan på det utan är nu så van att jag tar för givet tingens ordning. Idag tänkte jag över det en stund och uppfylldes av varm och skön, ren och skär lycka! I veckan har jag köpt inte en utan två fina bikinis som jag ska ha på min semester. Det är glädje! Att få ha en fin bikini!

I går när jag låg hulkande av illamående i fosterställning insåg jag att mitt godisätande inte styrs av ett bångstyrigt barn djupt inom mig, utan tvärtom. Jag hörde hur personen inom mig krympte mer och mer och skrek av smärta och förtvivlan över idioten som styr den här skutan och som automatiskt sitter och häver in äckligt godis i min stackars kropp. Jag måste helt enkelt bli bättre på att lyssna på min inre röst så att det blir lite vettig kost som jag mår bra på som inmundigas.

Lycklig!

2010-11-19T15:29:00.000+01:00

Shit jag är så lycklig! Det spritter i hela kroppen. Men jag har flow just nu!

Hurricane.

2010-11-15T10:33:00.002+01:00

Var det nån som såg Skavlan i fredags och hans gäst Hurricane? Jösses vilken naturkraft och så otroligt starkt tal! Han berättade i alla fall för oss att vår Jord var som en magisk plats där allting kan manifesteras och ske. Det man drömmer om händer.

Och faktum är att jag vet inte om jag är inne i en bra flow eller om det ska vara såhär (ibland ifrågasätter jag) men i mars förra året drömde jag om platt mage, en hög med pengar och en semesterresa till Paradiset.

Nu är det fyra veckor kvar tills vi åker till Paradiset och resan är så fantastisk och innehåller så många olika moment att inte ens när jag gnider mina ögon så fattar jag att det är sant! Men det kommer att bli många vinterveckor som spenderas i solen och i år kan jag köpa bikini för magen är platt som en pannkaka!

Och rik är jag ju alltid! Jag är ju miljonär! Allt jag vill ha och kan drömma om har jag här och nu!

Mår illa...

2010-11-12T11:05:00.004+01:00

Jag kollar Expressen idag och jag mår faktiskt illa på så många olika plan vad gäller uttalandet om att Henemark var kungens lekkamrat.

Men det är som att försöka vända bort blicken vid en krock.

La vie en rose...

2010-11-11T12:53:00.002+01:00

Vem är du? Vem är du? Vem är du?

Inte så jäkla lätt att veta vem man är stilmässigt längre. Men det går ju inte att experimentera hur länge som helst för pengarna räcker ju inte till flera parallella garderober. I dag har jag drömt mig i allt ifrån rocker-stilen, via romantiken till 50- 60-talet. Känner mig riktigt duktig som faktiskt inte handlade någonting. Bestämde mig faktiskt för att jag skulle gå hem och shoppa i min egen garderob istället för att stresshandla nåt som bara blir hängande.

Curlingbarnen

2010-11-09T18:35:00.002+01:00

I går var jag ju tvungen att bänka mig framför serien som handlar om bortskämda unga vuxna. Förutom att jag skrattade så jag höll på att dö, blev jag beklämd av de ungas attityder. Att deras föräldrar städade och tvättade åt dem var väl en sak; men att de handlade för ofantliga mängder pengar utan ett uns tacksamhet fick blodet att koka i ådrorna. Och vad handikappade de var när de skulle jobba! Inte som jag som alltid varit beredd att ta i!

Så började jag fundera på hur jag själv var som yngre. När jag var tjugo fick jag jobb på ett senildementboende. Jag var där i ottan full av energi och började bädda sängar. Det var nog där och då min beundran för de som jobbar inom vården väcktes, för den förmiddagen var nog det jobbigaste jag varit med om. Det var inte frågan om att arbeta med äldre människor som drack kaffe och pratade om hur livet varit. Nej, mina äldre satt i rullstolar och sov och dreglet rann i en rännil nerför kragen på dem. Den lunchen åkte jag hem, gråtandes. Jag ringde AF och berättade att jag inte fixade det och därefter la jag mig ner och sov i ett dygn.

Jag gjorde inte heller många knop hemma. Ofta låg jag på soffan och vilade mig innan jag skulle ut med mina tjejkompisar. Jag gav mamma tvättinstruktioner för mina kläder och när hon krympte mina Lyle'n Scott- tröjor skällde jag som en bandhund.

Ja jag var bortskämd, ganska otacksam och utan ambitioner. Hade jag varit med i TV hade alla asgarvat åt mig. Men tillslut blev det ju folk av mig med. Så det finns ju hopp om de unga vuxna. Även om jag.kommer att sitta bänkad nästa vecka!

Första dagen.

2010-11-01T15:45:00.002+01:00

Första dagen avlöpte väl bortsett från den lilla incidenten med att jag stoppade in mitt behörighetskort i ett fel hål i datorn och jag vet inte om kortet hamnade i ett maskhål någonstans eller om det bara låg där osynligt inuti datorn, men jag blev genomsvettig och började fundera på om man kan få avsked för ren dumhet.

Lyckades tillslut hitta en vänlig själ som försäkrade mig om att det sista dumhuvudet ännu inte var fött (dvs att jag inte är den första som förlagt kortet i fel hål) och som hjälpte mig att skruva isär hårdvaran. Så var problemet löst och jag kunde återgå till att fortsätta min tillvaro som PMAKPL (person med alltid koll på läget).

Skrytblogg...

2010-10-29T13:59:00.001+02:00

Jag hade också kunnat berätta om rinnande och infekterade sår, halsont, kliande torso och nackspärren från helvetet. Men jag väljer att inte göra det idag...

Städar ur kontoret.

2010-10-29T10:52:00.002+02:00

Jag håller på att städa ur kontoret. Jag har flyttat flera gånger och för varje gång har jag mindre papper som jag flyttar på. Jag sorterar alltså ganska hårt varje gång jag rör på mig och jag är knappast sentimental vad gäller att spara. Det har jag nog aldrig riktigt varit.

Mitt liv kommer att gå in i en helt annan fas nu. Under väldigt många år har jag levt mitt liv som om det vore ett stickspår till mitt verkliga liv. I väntan på. Jag säger inte att jag vantrivts för det har jag aldrig gjort, däremot har jag längtat och haft en drivkraft som lett mig framåt. När jag som nybakad nationalekonom sökte de där fina jobben som fanns i Svenskan trodde jag verkligen att jag skulle kunna få ett sådant. Det var ett hårt slag för mig att inse att så inte var fallet, men samtidigt så har dessa åren hos min arbetsgivare varit otroligt givande och har gett mig så otroligt mycket i livserfarenhet.

Nu är jag här, på banan, i det liv som jag var menad för. Tror jag i alla fall. Jag säger inte på något sätt att det kommer att det är en autostrada jag börjar gå på, tvärtom tror jag att det här kommer att bli mycket spännande. För nu kommer jag inte att kunna tänka bort att jag är här utan jag kommer att vara här. Och det är mitt liv och min tid. Det är jag som är kapten över min skuta och jag styr mitt nu.

Tror jag är bra...

2010-10-25T14:53:00.002+02:00

Jag tror ju att jag är bra hela tiden, men faktum är att det svider och lever om ganska ordentligt i mitt operationsärr. Eftersom jag gillar att röra på mig men inte får träna, var jag ute och gick en lång promenad och efter det känns det verkligen inte bättre. Inga värktabletter har jag med mig till jobbet heller eftersom jag jämt tror att mitt mellannamn är Stålmannen. Men så är som sagt inte fallet.

Älsklingströjan.

2010-10-25T11:52:00.002+02:00

I dag har jag min älsklingströja på mig. Det var kärlek vid första ögonkastet när jag såg den hängande bland alla andra kläder. Det var den och en till som fanns kvar. Havsgrön stickad. Mitt hjärta slog frivolter i bröstet och jag tog den till mig. För att upptäcka att den var för liten. Och ganska dyr. Jag slet och drog i den, tänkte att den kunde bli större. Men ingenting hände.

Jag gick därifrån med en djup suck.

Var tillbaka i affären en vecka senare och med darrande händer fanns den kvar och jag köpte den i alla fall. I tre år har jag kollat in den i garderoben och njutit av att den funnits där. I dag satte jag på mig den. Njutningen är total!

Utvald

2010-10-22T10:49:00.003+02:00

Jag är så nöjd över att det var jag som fick det där jobbet, att det är jag som är utvald! Jag njuter i fulla drag av vetskapen att det är jag som trampar upp min stig och att jag styr mitt öde. Nu känns det verkligen som att livet är här och nu och kanske börjar min arbetslust så småningom vakna till liv? Det har varit en ganska mörk period rent arbetsmässigt även i fall jag själv hållit mig lugn och tillfreds. Det visar väl egentligen bara på att det finns en tid för allting.

Här och där.

2010-10-21T18:55:00.002+02:00

Det sticker till än här, värker där i min arma vårt prövade lekamen. Men priset togs av natten på hotell som varken var mjuk skön eller mysig. Vaknade ledbruten. Men på det hela var det en viktig dag som i många avseenden väl fyllde sin funktion. Ska kanske tillägga att frukosten var nåt i hästväg och det fanns ALLT! Men det är ju en klen tröst för en som äter som en mus. Man får äta med ögonen helt enkelt.

Hål.

2010-10-20T13:59:00.002+02:00

Obs att inlägget är inget för känsliga.

I går satt jag och pratade i telefon med brorsan då det började klia som tusan på ena höften. Jag kliade och pratade och kliade och så öppnade jag gördeln för att kunna nå bättre och klia och kollade till. Och hajade till. Jag höll nämligen på att klia precis vid tejpkanten och minsann, tejpen hade flyttat på sig och jag kliade mig rakt in i höften, mellan skinnet... Jag höll på att svimma av chocken och avslutade snabbt telefonsamtalet, reste mig upp och bad sambon följa med ut på badrummet utan en massa ordande så att inte Lilleman skulle fundera.

"Det har gått hål" väste jag mellan tänderna och jag såg för en sekund hur sambon hajade till och så blev det sådär fånigt, vem ska sitta, vem ska titta och hur? Vi kom fram till att han fick sitta och titta.

"Ser du? Man ser rakt in i huden!" svajade jag på rösten och försökte visa så gott det gick. Tårarna var i ögonvrån och jag kände svimningskänslor i hela kroppen.

"Nä, det är ett veck, jag menar tejpen har flyttat sig, nej det är inte och så är det och si och så" mumlade sambon i nåt som jag inte alls förstod och jag höjde rösten och med målbrottsröst väste jag:

"Jamen är det hål?"

"Nä... " lyckades han få ur sig.

Och så visade det sig att jag inte hade ett stort hål som jag kliat upp in till höften utan att det bara blivit ett veck precis vid tejpkanten som var djupt och vitt och kliade nåt så gud förbannat. Tja och efter den incidenten så har jag bestämt mig för att jag ska inte klia mer. Inte på några villkor. Men shit det kliar så jag har ingen koncentrationsförmåga what so ever...

Bestämde mig.

2010-10-20T08:43:00.003+02:00

I går tänkte jag att skit samma, jag tar hissen ner i mörkret för jag orkar inte hålla uppe nån slags glättig yta. Berättade också för mig själv att känslan aldrig blivit bättre av godis, så jag gick hem från jobbet och stod i regn som slog mot mig som småspik utan att tröstäta och det hände ingenting mer än att jag blev helt nedkyld (speciellt iskallt om mitt ärr) och väldigt trött, så när jag kom hem parkerade jag mig i soffan med ett varmt täcke och lät mig villigt serveras både kaffe och te. Men i övrigt hände ingenting mer än att det blev väldigt skönt. Och se på fan jag tror minsann att det vaknade minimal arbetslust också!

Det hindrar dock inte mig från att ta sovmorgon i dag och anlända seeent på jobbet.

Ättika

2010-10-19T14:01:00.001+02:00

Jag är nästan så sur just nu att det är lite jobbigt att vara i närheten av mig själv...

Jamen förstå inte då!

2010-10-19T13:28:00.002+02:00

När jag ser på mitt barn så ser jag så många delar av mig själv i honom och det är därför jag inte förmår mig att skrika och gapa på honom om oväsentligheter. Jag ser att han är född hudlös precis som jag är och även om jag arbetat i många år med att skaffa mig rustning så är jag sårbar för jag är människa och ingen maskin. Jag vet hur det är att leva med det där nervösa skrattet som alla tolkar som att man är överlägsen och skrattar åt dem när man är skiträdd och håller på att skita på sig av nervositet och man letar febrilt efter ett hål som man kan hoppa ut genom, en utväg ut, men det finns inte utan nej man blir vrålad på för att man har mage att le mitt i stormen.

I mina mardrömmar så brukade jag gömma mig i en hålighet i väggen under sängen men monstret som jag inte visste hur han såg ut brukade kunna sniffa sig till mitt gömställe och jag vaknade kallsvettig och med hjärtat som en stånghammare i bröstet. När jag försöker berätta detta för den det berör så fnyses detta bort och jag får höra att det är skitsnack och att ingen är intresserad av vart jag köpt min tröja eller än mindre vad jag har lärt mig av livet. Men vråla på då om du tror att det kommer att ge dig en kram och respekt och något annat än bara tomhet och rädsla.

Fan jag avundas de människor som kan prata karriär, husköp, val av tapeter och små fina vackra blommor som växer där på ängen och luktar gott och om molntussar som svävar på himlen över vackra vatten.

Jobbe.

2010-10-19T09:53:00.002+02:00

Jag är åter på jobbet och jag kan väl säga att det känns sådär. Eller egentligen; fy för f-n vad gör jag här? Inte ens tanken på nya jobbet gör det lättare. Inte ens tanken på semester i vinter gör det lättare. Nä jag vill bara lägga mig ner och dra en gammal filt över mig. Oj vad överskattat det är med arbete, kolleger, motivation. Tänk om jag varit en björn då kunde jag lagt mig att sova i dag för de går ju i ide vid den här årstiden.

Jag vet att jag är nedmuntrande och nu vill jag ställa mig på ett hustak och skrika rakt ut. Det intressanta är att jag vet och ser att jag inte är ensam om att känna såhär, men alla människor runt omkring mig får gärna fortsätta med sina fasader.

Biter ihop

2010-10-17T19:35:00.002+02:00

I dag när jag vaknade kändes det underbart för jag var lätt och ledig. Sen dess har jag hållit igång med sånt man måste göra en söndag för att resten av veckan ska flyta. Vilket innebär att jag är totalt slut. I morgon ska jag åter jobba efter ett par veckors sjukskrivning. Det förstår jag ärligt talat inte hur jag ska fixa, men nu tänker jag inte bekymra mig för det utan jag vaknar i morgon och så tar jag allt därifrån. Myrsteg liksom. En minut i sänder. Lite orutinerat att jag inte har nåt månadskort till i morgon men nu tänker jag njuta av kvällen.

Svårt att välja

2010-10-17T11:53:00.002+02:00

Jag har eftermiddagen fri och har nu svårt att välja mellan att bädda ner mig i soffan och njuta av Bones eller om jag ska ge mig ut i trafiken och köpa tallrikar. Inser med ens att jag i morgon kommer att få gr mig ut i ruschen och att detta är sista dan att njuta av att jag fortfarande är sjukskriven. Så jag hämtar mig ett häcke och njuter.

Ny guru

2010-10-16T12:04:00.004+02:00

Häromdan var Jonas Gardell gäst hos Malou. Jag fastnade där för han sa såna enormt bra saker som nästan borde vara lag. Bland annat sa han att för att han och Mark ska kunna ha ett bra förhållande finns det rum som de inte går in i. Det är sidor hos varandra som aldrig kommer att ändras och som för alltid kommer att få dem att framstå som fula och otäcka. Lite förenklat för jag skriver pekfingervalsen på en iPhone. Och det är så otroligt smart det där. Tänkte att det där måste ju vara en framgångsfaktor. Men nu inser jag att varken Mark eller Jonas är lika knepiga som min gubbe. För när jag väcker honom sent skriker han åt mig för att han är stressad. Och tycker att jag ska ju bara acceptera skriket eftersom det inte var ett argt skrik utan bara ett forcerat sådant. (Och jag borde ju lärt mig skillnaden på hans forcerade skrik som inte uttrycker ilska utan bara vill markera att han är stressad och då får man inte bara i vägen. Till skillnad från arga skrik som betyder att han är arg och då ska man vara tyst och inte vara i vägen.)

När jag så väcker honom tidigt så han ska ha tid och inte vara stressad vill han ju naturligtvis läsa tidningen och dricka två koppar kaffe, vilket innebär att han mot slutet när jag har gett barnet mat att äta, klätt på honom och sett till att han är redo på pallen i hallen, skriker åt mig i alla fall. Och det är ju mitt fel att han blir arg för jag skulle ju hört att det inte var ett argt skrik utan bara ett stressat sådant!

Jonas, hjälp?

Inspirerad

2010-10-14T19:42:00.003+02:00

Visst är det intressant att inspireras av det som händer runt omkring en? Jag har nu förskräckts av lyxfällan (jag fattar verkligen inte hur folk vågar eller ens överväger det vi nu ser i programmet) (vilken misär...) och blivit inspirerad av Förkväll. Så jag skred till handling och via min eminenta iPhone öppnade jag en kapitalförsäkring.

Medan jag väntar på att få papperna som ska skrivas på har jag fått bakläxa av sambon. Jag ska på en A4 redogöra för hur vad och när jag ska spara, vilka sparformer jag ska använda och när jag ska sälja och köpa och vad. Ja mycket info behövs för att sparandet ska bli så bra som möjligt.

Och jag är full av förväntan...

Trycket har lagt sig!

2010-10-14T11:48:00.003+02:00

När jag vaknade var jag ungefär som en klubbad säl och trött. Men när jag steg upp kände jag skillnaden; att det inte drar lika mycket i ärren. Att jag nu kanske kan räta på ryggen, för jag är hemskt krokig, utan att vara rädd för att spricka. Och jag inser att jag ser ett nytt ljus. Det känns dock lite märkligt att vara smal och inte ha nåt häng samtidigt som jag inte kan ha mina kläder? Men jag ska inte älta det där så länge till utan mer försöka bli så bra jag kan bli nu innan det är dags att återgå till jobbet.