fredag 29 juni 2012
Tjugoelva
lördag 18 juni 2011
Lyckokänsla!!!
Jag har bestäm mig för att återvända till ytorna igen. Det tycks ju vara där jag är i mitt rätta element. Men efter en smärre kostomläggnong som innebär en hel del mindre godis och sötsaker samt njutning i form av motion mestadels per cykel, så kan jag nu avslöja att jag kan ha blusen som varit mitt målsnöre en längre tid! Jihaaaa!
lördag 11 juni 2011
Skön lördag
Sitter i soffan och myser. Jag känner mig lugn och aningens förväntansfull. Inte för att det ska hända nåt speciellt utan mer för att jag känner mig nöjd med mina val hittills och vet, nej känner, att ska nåt hända så gör det det. För en månad sedan slutade jag med godis. Eftersom godis är det jag mest gillar så följde en del andra onyttigheter med på köpet.
Jag fick en rejäl skjuts också av händelser som interagerade till min favör, och plötsligt var det lätt att hålla igen.
Min kropp är ju min borg, det vet alla som känner mig lite, så även om jag rent personligt inte vann hans hjärta, vann jag något annat som är fan så mycket viktigare: Jag kom på banan igen, slutade konsumera mig till lycka, slutade äta omåttligt som tröst och började hitta en väg som jag tycker bättre om. Jag älskar ju att röra mig och just nu planerar vi för en aktiv semester i norr. Med lite tågåkning, vandringar och kanske nån kanottur.
Sen blir ju allt enklare när man faktiskt vågar. Vi var på middag i går och snart är det midsommar och vi hälsar på pappa! Tjoho! Gilla fest mao.
Jag svamlar men att blogga från en iPhone är inte lätt. Ingen överblick och sp går det långsamt också. Inga fina bilder kan bag lägga in heller.
Jag fick en rejäl skjuts också av händelser som interagerade till min favör, och plötsligt var det lätt att hålla igen.
Min kropp är ju min borg, det vet alla som känner mig lite, så även om jag rent personligt inte vann hans hjärta, vann jag något annat som är fan så mycket viktigare: Jag kom på banan igen, slutade konsumera mig till lycka, slutade äta omåttligt som tröst och började hitta en väg som jag tycker bättre om. Jag älskar ju att röra mig och just nu planerar vi för en aktiv semester i norr. Med lite tågåkning, vandringar och kanske nån kanottur.
Sen blir ju allt enklare när man faktiskt vågar. Vi var på middag i går och snart är det midsommar och vi hälsar på pappa! Tjoho! Gilla fest mao.
Jag svamlar men att blogga från en iPhone är inte lätt. Ingen överblick och sp går det långsamt också. Inga fina bilder kan bag lägga in heller.
fredag 27 maj 2011
För de som missförstår
Ångest handlar i grunden om existentiell svindel, om att ens själ skaver mot revbenen i pur bävan inför döden. Utifrån ser det naturligtvis illa ut. Det ser ut som att man är självupptagen och lat och otrevlig, trots att det man i själva verket gör är att anstränga sig till bristningsgränsen för att förhindra att ens innanmäte spränger igenom huden; det är social hänsyn i sin yttersta form. Även om det inte ser ut så.
torsdag 21 april 2011
Påskrus
Nu har pengarna rullat så lyckan är väl nästan gjord? Ja det är nästan skrämmande vilken effekt shopping har på mig. Och jag är ju den ende för det var helt tomt på stan. Alla andra har en massa mer grundläggande behov tillfredställda eftersom de valde att gå i kyrkan och gå ut i naturen i stället.
Ska bli skönt när jag åker ner till Småland idag skärtorsdag för jag antar att alla blomsniffande fågelskådare håller sig borta från vägarna.
Ska bli skönt när jag åker ner till Småland idag skärtorsdag för jag antar att alla blomsniffande fågelskådare håller sig borta från vägarna.
Kvalitetstid
Näe, livet är inte svartvitt! Inte ens mitt. Fram emot veckoslutet kan jag upplysningsvis berätta att jag nu tinat upp lite grann och i dag åker jag ju till Småland så no more problems.
Jag har lärt mig en sak den här veckan: Om man spenderar tid med en annan människa är det ens jävla skyldighet att spotta ur sig vad man vill ha ut av relationen. Att efteråt komma och klaga på att man inte spenderar kvalitetstid ihop när man suttit och stirrat på varandra i tio timmar är alltså inte godkänt! Om det är sex man vill ha (låt oss säga att det är så fallet är)… så är det alltså inte godkänt att sitta och gnöla över att bilen inte startar, grannen är dum eller att pengarna inte räcker till räkningar. Då är det förförelse vi talar om här och då tycker jag såhär: Var ärlig! Säg att jag vill att vi har sex. Och under förförelse så gör man lite grann som man är tillsammans med vill. Detta kan innebära att man måste sitta och lyssna på en monolog om rådande klädmode eller se på skräckis eller Big Brother.
Jag har lärt mig en sak den här veckan: Om man spenderar tid med en annan människa är det ens jävla skyldighet att spotta ur sig vad man vill ha ut av relationen. Att efteråt komma och klaga på att man inte spenderar kvalitetstid ihop när man suttit och stirrat på varandra i tio timmar är alltså inte godkänt! Om det är sex man vill ha (låt oss säga att det är så fallet är)… så är det alltså inte godkänt att sitta och gnöla över att bilen inte startar, grannen är dum eller att pengarna inte räcker till räkningar. Då är det förförelse vi talar om här och då tycker jag såhär: Var ärlig! Säg att jag vill att vi har sex. Och under förförelse så gör man lite grann som man är tillsammans med vill. Detta kan innebära att man måste sitta och lyssna på en monolog om rådande klädmode eller se på skräckis eller Big Brother.
Vårdepp
Jag har inte skrivit nåt blogginlägg på sista tiden, dels för att jag har varit totalt under isen. Dels för att jag fortfarande ruttnar på min nya bloggsituation som innebär att jag inte kan publicera fina bilder som visar min sinnesstämning eller får mig på bättre humör.
Jag har drabbats av total allergi tillsammans med ett slags sjukdomstillstånd där jag är konstant trött, ingen ork och drabbas av hostattacker trots att jag inte är förkyld. Dårskapet började dessutom veckan med att äta gamla antihistamintabletter som gjorde att jag somnade stående. Sen kan jag inte längre hänge mig åt godisätande och tröstshopping för jag vill verkligen inte förstöra mina goda förutsättningar efter operationen. Men jag kan berätta för den oinvigde att belöningscentrat i huvudet definitivt inte triggas igång av icke-shopping, att se pengarna försvinna på tre sekunder efter att lönen har kommit samt tanken på att inte kunna äta som man vill igen.
Så det är total natta med andra ord.
Ja roligare än såhär blir det inte så glad jävla påsk!
Jag har drabbats av total allergi tillsammans med ett slags sjukdomstillstånd där jag är konstant trött, ingen ork och drabbas av hostattacker trots att jag inte är förkyld. Dårskapet började dessutom veckan med att äta gamla antihistamintabletter som gjorde att jag somnade stående. Sen kan jag inte längre hänge mig åt godisätande och tröstshopping för jag vill verkligen inte förstöra mina goda förutsättningar efter operationen. Men jag kan berätta för den oinvigde att belöningscentrat i huvudet definitivt inte triggas igång av icke-shopping, att se pengarna försvinna på tre sekunder efter att lönen har kommit samt tanken på att inte kunna äta som man vill igen.
Så det är total natta med andra ord.
Ja roligare än såhär blir det inte så glad jävla påsk!
måndag 4 april 2011
Knappt medelålders
Att vara sådär sen med allt man ”ska” göra som att börja förvärvsarbeta med lön och skaffa barn och man, gör ju att i alla fall jag, mentalt känner mig väldigt ung och knappt ens alls medelålders. Jag har ju dessutom tillbringat mycket av min vuxna tid med 60 kilos övervikt med allt vad det innebär, vilket gör att det är lätt att känna sig pånyttfödd nu efter mina operationer. Dessutom har jag ju en sexåring och jämför man sig med alla hans kompisars föräldrar så har jag knappt nått mitten på livet.
Därför är det ett bekymmer för mig att inse att jag faktiskt är lite äldre. Och att livet inte alltid går i precis den riktningen som man vill. Det har nämligen visat sig att sambons brorsa inte är frisk utan tämligen allvarligt sjuk (vilket jag tror man är om läkarna vill byta ut en klaff i hjärtat). Sen har en väninna som jag ytligt umgicks med för nåt sekel sedan dött efter en tids sjukdom. Jag läste hennes dödsruna i SvD. Då ryser jag en hel del. Tänk att gå ur tiden inte bara med en liten rad i en dödsannons utan faktiskt en halv sida om ens bedrifter…
Så… å ena sidan vill man ju väldigt gärna fira och glädjas åt att man faktiskt lever och är frisk. Å andra sidan inser jag att det nu är viktigt att faktiskt ta hand om sin hälsa så att man får leva riktigt riktigt länge. För i min värld är jag ju inte ens halvvägs…
Därför är det ett bekymmer för mig att inse att jag faktiskt är lite äldre. Och att livet inte alltid går i precis den riktningen som man vill. Det har nämligen visat sig att sambons brorsa inte är frisk utan tämligen allvarligt sjuk (vilket jag tror man är om läkarna vill byta ut en klaff i hjärtat). Sen har en väninna som jag ytligt umgicks med för nåt sekel sedan dött efter en tids sjukdom. Jag läste hennes dödsruna i SvD. Då ryser jag en hel del. Tänk att gå ur tiden inte bara med en liten rad i en dödsannons utan faktiskt en halv sida om ens bedrifter…
Så… å ena sidan vill man ju väldigt gärna fira och glädjas åt att man faktiskt lever och är frisk. Å andra sidan inser jag att det nu är viktigt att faktiskt ta hand om sin hälsa så att man får leva riktigt riktigt länge. För i min värld är jag ju inte ens halvvägs…
Flygpost
Jo såhär var det…
I måndags kändes det ungefär som att jag aldrig mer skulle le igen. Inte ens nya kläder skulle kunna få mig på gott humör. Och så hittade jag en helt fantastisk blus som jag provade. Och oj! Den satt verkligen som en smäck! Jag kände leendet i mungipan, men insåg samtidigt hur kortvarigt det skulle bli. När använder man en sån? Och med tanke på priset så skulle det bara bli en onödig dyr sak i garderoben.
På måndagsnatten kunde jag inte somna. Jag låg och vände och vred på mig. Det var först på tisdagen som mina kolleger fick mig att inse att jag i tanken redan ägde blusen. Så då bestämde jag mig för att gå och köpa den. För att upptäcka att den var tvärslut… Nån timmes surfande senare insåg jag att jag fick buda den från Staterna. Resten av veckan satt jag som på nålar för jag tänkte att snart måste jag väl ändå få ett mail som talar om att de skickat blusen.
När jag kom hem i fredags så låg avin på byrån. Insåg ganska snart att de flugit hit min blus från USA. Ekonomisk idiot som jag är så blev blusen en smula dyrare än vad jag hade tänkt mig… Men den är min och hänger nu fint i garderoben.
I måndags kändes det ungefär som att jag aldrig mer skulle le igen. Inte ens nya kläder skulle kunna få mig på gott humör. Och så hittade jag en helt fantastisk blus som jag provade. Och oj! Den satt verkligen som en smäck! Jag kände leendet i mungipan, men insåg samtidigt hur kortvarigt det skulle bli. När använder man en sån? Och med tanke på priset så skulle det bara bli en onödig dyr sak i garderoben.
På måndagsnatten kunde jag inte somna. Jag låg och vände och vred på mig. Det var först på tisdagen som mina kolleger fick mig att inse att jag i tanken redan ägde blusen. Så då bestämde jag mig för att gå och köpa den. För att upptäcka att den var tvärslut… Nån timmes surfande senare insåg jag att jag fick buda den från Staterna. Resten av veckan satt jag som på nålar för jag tänkte att snart måste jag väl ändå få ett mail som talar om att de skickat blusen.
När jag kom hem i fredags så låg avin på byrån. Insåg ganska snart att de flugit hit min blus från USA. Ekonomisk idiot som jag är så blev blusen en smula dyrare än vad jag hade tänkt mig… Men den är min och hänger nu fint i garderoben.
torsdag 31 mars 2011
Fortfarande sne
Jag stör mig fortfarande på att jag måste knattra små inlägg på min iPhone. Tycker att min arbetsgivare kunde vara liiite mer förstående. Samtidigt som jag är vuxen nog att förstå alla argument varför inte. Fy på sig om man inte är produktiv hela den instämplade arbetsdagen!
Toppen!
http://otteny.com/catalog/product/gallery/id/15805/image/17988/
Detta är min present till mig själv. Synd bara att den inte gick att få tag i längre. Totalslut!
Detta är min present till mig själv. Synd bara att den inte gick att få tag i längre. Totalslut!
Fräsch arbetsgivare...
Vilken fräsch arbetsgivare jag har. Knappt hinner vi få nytt Windows förrän säkerhet blockad exempelvis mina möjligheter att skriva ett inlägg på min blogg. Känner bara suck! Detta är så dumt på så många olika sätt att jag inte ens orkar förklara. Men bakåtsträvare har aldrig varit speciellt heta i min värld. Jag tycker det är snyggt att tänka nytt och fräscht! Nä nu får jag skriva mina blogginlägg på Iphone och det går ju så mycket snabbare än med ett riktigt tangentbord och en bildskärm som jag faktiskt ser.
tisdag 29 mars 2011
Halvårsfirande.
Jag var så totalt under isen igår att jag glömde bort att det var på dagen ett halvår sedan jag rullades in för operation. Ett beslut som ändrat mitt liv i mångt och mycket. Även om jag nu landat mycket hårt i vardagen så var det ändå nödvändigt för mig att ta bort mina 4,5 kilo överflödshud. I går gick jag tidigare från jobbet för att hämta min gosse. När jag kom till skolan höll han på att leka med en kompis och hans skratt ekade mellan husen. Jag ville inte störa leken så jag smög in på bibblan och satt där tills rösterna tystnat och jag insåg att rasten var slut. Då passade jag på att hämta honom. Eftermiddagen spenderades i familjens sköte och när vi pratat och skrattat en stund somnade jag utmattad i sängen. Sambon tog hand om matinköp och matlagning och jag hängde som en trasa i soffan. Jag vet inte vad det var men jag är totalt utan någon energi just nu! I dag känns det alltså lite bättre. Min försvunna timme är fortfarande borta och visst gör det mig utmattad att ständigt vara en timme sen. Men nu har jag bestämt mig för att fira mina sex månader med en liten present till mig själv. Det som också ger mig lite energi är tanken på att min familj för en gångs skull funkade precis som jag önskar, nämligen som en andra hud när den egna är alltför öm.
måndag 28 mars 2011
Uppgiven måndag.
Idag känner jag mig alldeles uppgiven och jag vet att det delvis beror på att det är måndag och jag vaknade till snö. Samt att nån har mage att sno en timme av min tid och kalla det för "sommartid". Hallå, vi har fortfarande snö ute?! Men natten var orolig och jag tänker hela tiden på vad jag kan ha bidragit med eftersom mitt barn har mardrömmar och nattskräck. I natt var han så ledsen och grät efter sin pappa som var på nattjobbet. Även om jag inte var trött la jag mig bredvid honom och så låg vi tätt ihop och jag tog hand om alla faror som hotade. När klockan ringde på morgonen kändes det som att jag sovit en minut (jag vet att jag sovit längre). I skuggan av natten har dagens händelser fått en ganska blek färg. Ja det känns som att livet liksom inte angår mig och som att det som finns runt omkring mig inte längre angår mig.
tisdag 22 mars 2011
Top shop
Jag har ju bestämt mig för att hålla en tajt budget. Liksom resa upp det mesta av pengarna istället. Kände att innan jag köper nåt mer till våren så måste jag göra en inventering av mina tidigare vårkläder för jag behöver inte ha en överviktig garderob.
Tills jag gick in i nya flaggskeppsaffären Top shop, som öppnade i fredags. Jeeeeze! Jag vill ha allt! Prövade en skitsnygg kavaj to die for, kostar bara en halv cykel till Lilleman. Meh!
Tills jag gick in i nya flaggskeppsaffären Top shop, som öppnade i fredags. Jeeeeze! Jag vill ha allt! Prövade en skitsnygg kavaj to die for, kostar bara en halv cykel till Lilleman. Meh!
Viktigt inlägg.
Jo jag såg att några puckon diskuterade viktminskning genom operation eller motion på TV:n och jag känner att jag måste lägga in lite information som aldrig aldrig någonsin kommer upp i de där diskussionerna och som är jätteviktiga.
Jag vill börja med att säga att jag har full förståelse för att man känslomässigt ryggar tillbaka inför tanken på att göra ett så stort ingrepp som en GBP innebär. Men i nästa ögonblick sprutar botox i pannan, opererar in falska sexpack på magen och solar sig till en orange fuskbränna.
När man bestämmer sig för att göra en GBP-operation så gör man inte det för dagen, utan för livet. Det är tufft i början att lägga om sina vanor, lära sig äta på nytt, lära sig äta regelbundet och behöva leva med dumpning som också kan vara väldigt tufft. Men någongång kommer man att gå om hörnet och helt plötsligt varit opererad lite längre och förhoppningsvis lärt sig vad ens kropp tål eller inte tål. Och mycket talar ju då för att operationen arbetar för en och inte emot en eftersom man konstaterat att en större del opererade håller vikten jämfört med de som bantar genom motion och kostomläggning.
Men det jag egentligen ville tillföra debatten och som aldrig kommer upp är att operationen har andra fördelar. För min del var det så att (och detta är min högst egen tolkning eftersom jag inte är doktor) jag hade ett väldigt start överlevnadshormon i min magsäck som ständigt talade om för min hjärna att jag höll på att svälta. Vilket ledde till att så fort jag försökte göra något med min vikt, träning eller kostomläggning så blev jag lättirriterad, argsint och ibland nästan omöjlig att umgås med. Jag var aldrig en sån där glad och lycklig tjockis, utan jag var konstant vansinnig med ett och annat irritationsutbrott. Typ tre fyra gånger om dagen. Eftersom jag också på grund av min övervikt, ständigt låg på gränsen av vad jag klarade av, var det otroligt mycket i vardagen som jag fick göra på ren ilska. Ibland så satt jag i bilen och skrek och hulkade och undrade vad i helvete det var som var fel på mig, eftersom jag ständigt var förbannad. Och jag kände hur otroligt dåligt jag mådde av min ilska. Dessa ständiga utbrott.
Jag vet inte hur många gånger jag packade min väska och lämnade en gråtande sambo bakom dörren för att dra iväg med bilen för att jag helt enkelt inte orkade stanna kvar och ta emot en människas kärlek. Hur jag gasade på i 180 på motorvägen med musiken på högsta volym för att det pulserade i tinningarna på mig.
När min magsäck kopplades bort var det ungefär som att dra ner volymen på en förstärkare. Visst kan jag fortfarande bli förbannad och irriterad; men det är inte alls på samma nivå som förut. Och tack vare att jag började gå ner i vikt på riktigt så kom också orken tillbaka. Första gångerna jag gjorde något jobbigt och insåg att jag faktiskt inte behövde göra det på ren och skär ilska var som en uppenbarelse för mig. Och att jag därefter klarade av att göra någonting annat som också det var lite jobbigt. Wow!
I takt med att övervikten försvann har jag också blivit mer aktiv på ett positivit sätt, nästan så att jag har svårt att sitta still i perioder. En sak kan jag garantera; om en sån där personlig tränare hade talat om för mig att jag var tvungen att ge precis allt jag hade långt över maxgränsen innan jag fick lov att själv betala min operation och välja livet, då hade jag nog krossat honom.
Och med det också myten att tjockisar alltid är glada clowner...
Jag vill börja med att säga att jag har full förståelse för att man känslomässigt ryggar tillbaka inför tanken på att göra ett så stort ingrepp som en GBP innebär. Men i nästa ögonblick sprutar botox i pannan, opererar in falska sexpack på magen och solar sig till en orange fuskbränna.
När man bestämmer sig för att göra en GBP-operation så gör man inte det för dagen, utan för livet. Det är tufft i början att lägga om sina vanor, lära sig äta på nytt, lära sig äta regelbundet och behöva leva med dumpning som också kan vara väldigt tufft. Men någongång kommer man att gå om hörnet och helt plötsligt varit opererad lite längre och förhoppningsvis lärt sig vad ens kropp tål eller inte tål. Och mycket talar ju då för att operationen arbetar för en och inte emot en eftersom man konstaterat att en större del opererade håller vikten jämfört med de som bantar genom motion och kostomläggning.
Men det jag egentligen ville tillföra debatten och som aldrig kommer upp är att operationen har andra fördelar. För min del var det så att (och detta är min högst egen tolkning eftersom jag inte är doktor) jag hade ett väldigt start överlevnadshormon i min magsäck som ständigt talade om för min hjärna att jag höll på att svälta. Vilket ledde till att så fort jag försökte göra något med min vikt, träning eller kostomläggning så blev jag lättirriterad, argsint och ibland nästan omöjlig att umgås med. Jag var aldrig en sån där glad och lycklig tjockis, utan jag var konstant vansinnig med ett och annat irritationsutbrott. Typ tre fyra gånger om dagen. Eftersom jag också på grund av min övervikt, ständigt låg på gränsen av vad jag klarade av, var det otroligt mycket i vardagen som jag fick göra på ren ilska. Ibland så satt jag i bilen och skrek och hulkade och undrade vad i helvete det var som var fel på mig, eftersom jag ständigt var förbannad. Och jag kände hur otroligt dåligt jag mådde av min ilska. Dessa ständiga utbrott.
Jag vet inte hur många gånger jag packade min väska och lämnade en gråtande sambo bakom dörren för att dra iväg med bilen för att jag helt enkelt inte orkade stanna kvar och ta emot en människas kärlek. Hur jag gasade på i 180 på motorvägen med musiken på högsta volym för att det pulserade i tinningarna på mig.
När min magsäck kopplades bort var det ungefär som att dra ner volymen på en förstärkare. Visst kan jag fortfarande bli förbannad och irriterad; men det är inte alls på samma nivå som förut. Och tack vare att jag började gå ner i vikt på riktigt så kom också orken tillbaka. Första gångerna jag gjorde något jobbigt och insåg att jag faktiskt inte behövde göra det på ren och skär ilska var som en uppenbarelse för mig. Och att jag därefter klarade av att göra någonting annat som också det var lite jobbigt. Wow!
I takt med att övervikten försvann har jag också blivit mer aktiv på ett positivit sätt, nästan så att jag har svårt att sitta still i perioder. En sak kan jag garantera; om en sån där personlig tränare hade talat om för mig att jag var tvungen att ge precis allt jag hade långt över maxgränsen innan jag fick lov att själv betala min operation och välja livet, då hade jag nog krossat honom.
Och med det också myten att tjockisar alltid är glada clowner...
fredag 18 mars 2011
Jobb med flow.
Jag vet att jag är bra på att arbeta under press; men att jag gillar det såhär mycket hade jag ingen aning om. Känner mig hög och svettig om vartannat! På min arbetsplats lägger vi in högsta växeln nån gång efter fredag lunch...
Lösgodisdieten.
Fick tipset om lösgodisdieten och när jag nu provat den några dagar kan jag ju konstatera en sak; jag är ovanligt energilös. Alltså sådär riktigt jäkla trött så att det är svårt att koncentrera sig. Jag tror att det är menat att jag ska göra en kraftansträngning och försöka få i mig lite mer järn och andra nyttigheter för att pigga på mig såhär innan våren bryter ut fullt ut.
Förresten är det någon mer än jag som är trött på att man tittar ut på morgonen och ser en solstrimma, klär sig i nåt fint våraktigt, tvekar; ska jag ta vinterkappan eller vinterjackan som är lite kortare? Landar i vinterkappan och går ut genom dörren och slås av polarvinden och polarkylan som på två sekunder har hittat varenda liten del av dig som går att frysa? Värme nu alltså!
Förresten är det någon mer än jag som är trött på att man tittar ut på morgonen och ser en solstrimma, klär sig i nåt fint våraktigt, tvekar; ska jag ta vinterkappan eller vinterjackan som är lite kortare? Landar i vinterkappan och går ut genom dörren och slås av polarvinden och polarkylan som på två sekunder har hittat varenda liten del av dig som går att frysa? Värme nu alltså!
torsdag 17 mars 2011
onsdag 16 mars 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)