Frustration.

Jag känner mig frustrerad för jag fokuserar på fel saker. Istället för att fokusera på sparande och att jag ska operera bort fettbuken så fort pengarna finns på kontot, så känner jag mig uttråkad och behöver få tiden att gå. Jamen jag får faktiskt krupp på mig själv. Varför kan jag bara inte vara? Varför måste jag springa omkring och känna hela tiden? Det är så otroligt trist och tråkigt att inse att man inte känner sådär jättemycket. Att man glider runt i tillvaron på ett bananskal.

Så därför ska jag återuppta min fokusering på det som är bra och det jag faktiskt har förmågan att förbättra.

Jag är supernöjd över mitt jobb, jag har så mycket att göra att det blir aldrig tråkigt. Jag har kontroll på det jag gör på min arbetsplats och jag producerar bra. Det är roligt att skriva. Jag tjänar dessutom ganska bra med pengar just nu (note to self: i tjänst hos staten).

Om en vecka släpper Kent sitt nya album, jag åker och hälsar på pappa och får träffa brorsan, vilket jag ser mycket fram emot. Snart ska jag gå på Pärlfiskaren. Det är dagisfest om tre veckor.

Jag har allt jag behöver, inklusive pengar på banken.

Sådär!

Mantra slider..

Att ge sig iväg till jobbet i duggregn, lyssna på Mantra slider och sakta nicka med huvudet, tänka på Ebbot och sälungen, gör att man tillslut befinner sig någonstans med ett leende på läpparna. Idag är första dagen som jag faktiskt mår bra igen. Och eftersom jag är mano så mår jag suuuuper!

Ny ekonomisk planering!

Jag har gjort upp en ny ekonomisk planering i excel. En preliminärrapport är att kommande år ser väldigt bra ut! Det kommer att bli många sköna slantar att lägga på hög nu när de inte längre går till amorteringar och räntor. Jag har även föreslagit att vi under vintern ska ställa av bilen. Det känns så bökigt med byte till vinterdäck, oljebyte och försäkringar, bensin och jag vet inte vad för andra utgifter i samband med en bil som känns tämligen onödig precis just nu.

Men även om jag nu kan spara till en buffert så är jag samtidigt full av shoppinglusta. Jag vill ha nytt sånt och sånt och sånt. Allt alltså. Hur ska pengarna räcka åt till allt? Jag vill göra en planering av kommande investeringar men egentligen känns allt lika nödvändigt. Eller onödvändigt, beroende på hur man ser det. Och det är väl egentligen den tunga biten. Att jag har allt jag behöver. Redan.

Ebbot och sälungen

Detta går jag just nu runt och garvar åt. Jag tror jag körde klippet femton gånger igår och det är så otroligt kul när hon snubblar på orden och faktiskt knappt får fram en riktig stavelse. Hehehe

Gäsp ? frågetecken

På lunchen letade jag mig ut för att kolla lite i nån affär. Först hittade jag en jättefin väska och eftersom jag behöver en ny tänkte jag att "den tar jag sa polisen". Men bestämde mig för att betala senare.
Så kollade jag lite på kläder. Jag gick och drog i de fina kläderna, kände mjukt nytt tyg under mina fingrar och kunde lugnt sätta mig in i hur de var tänkta att sitta, böljande över kroppen.

*gäsp*

Jag förvånades av att jag höll på att gäspa käkarna ur led. Jag kände mig faktiskt riktigt uttråkad av att kolla kläder. Det kändes mer som tvång än nåt kul. Så jag vände på klacken och gick därifrån.

Gick längtansfullt förbi väskan och

*gäsp* ? igen?

Nä lika bra att rymma tillbaka till arbetet. Där kan jag mjukt sitta på min bekväma rumpa och lukta på mina utskrifter. Bara sådär...

Deluxutgåvor

Kent släpper ju snart sitt album och Mats frågade om vi skulle kosta på oss deluxutgåvan. För 649 pix.

"Ingår det en avsugning då?" frågar jag lite lojt...

Två dagar senare meddelar han glatt att Rammstein också släpper en deluxutgåva. Hehehe. Där fick jag i alla fall. Det här har jag väldigt roligt åt i höstmörkret...

Konsten att ge är konsten att se...

Det är lätt hänt att man med dagens måsten och ekorrhjul som snurrar snabbare och snabbare faktiskt glömmer bort att man inte trampar ensam på denna jord. Visst, man ser folk omkring sig, de trängs med en på pendeltåg och i hissar. Men de är liksom bara kulisser i min livsviktiga teater som ständigt pågår och där jag är huvudpersonen.

Jag har ju fått det jag ville och nått dit jag kan för närvarande, varför inte vila i det och stanna upp och se världen omkring mig? Se mina medmänniskor och visa dem att jag faktiskt uppskattar att de är här? Detta blir min läxa idag.