Back in business!

Och jag kan inte låta bli att föreställa mig att jag lever i ett parallellt Universum där jag slungas från nutid till nutid. Nu är jag här liksom... I går satt jag och drack en kopp kaffe och funderade över om det skulle bli segling eller bada. Eller inget. Eller båda...

I natt kom Lilleman inte till ro. Han började gråta och så tittade han på mig och sa: "Jag önskar att du aldrig blev farmor... jag vill att du alltid ska vara så här fin!" Jag tittade på min femåring och mitt hjärta svämmade över av kärlek och jag insåg att han med sitt stora fina hjärta nån gång kommer att göra någon annan än mig mycket mycket lycklig! Vi tog det i alla fall extremt lugnt och låg och kramades och pratade och han fick dricka precis så mycket han behövde och tillslut så somnade han lugnt in. Längtandes efter morgondagen. Han sa innan han somnade att han önskade att det alltid var morgon...

Jag såg förresten tips på hur man ska hålla semesterkänslan kvar in i vardagen. Här kommer ett par tips till:
- Sätt dig på Centralstationen och invänta ett tåg.
- Gå ut vid kajen och ät den där inplastade mackan som du bredde i går.
- Fortsätt grilla!
eller om du brukar bo på vandrarhem på semestern:
- Ät mamma Scans köttbullar med sönderkokta makaroner till middag i dag.
-Drick ett glas vitt, tisdagskvällen till trots.

35 sekunder...

35 sekunder efter att jag landade på huvudet med en smäll startade godissuget. Genast började jag kolla efter något jag kunde stoppa i munnen och jag planerar för den ena sötsaken efter den andra.

Jag började tänka på mord, våldtäkter, orättvisor i största allmänhet och landade i tanken att livet kanske inte är så jäkla gott egentligen? Ja det är enkelt när man har flyt att sitta där på sina höga hästar och ge folk råd och tips om hur de ska meditera och tänka positiva tankar för att Universum ska föra ens talan.

Lika illa är det när man sätter sig i den andra båten och tänker att alla andra mest glider runt på bananskal och här sitter jag i skiten. Att faktiskt missunna andra människor ett ögonblick av skratt, ett ögonblick av glädje.

Det är semestertider, solen skiner från en klarblå himmel och folk går praktiskt taget nakna på gatorna; det är ju nästan omöjligt att tänka mörka eller onda tankar då; livet flyter på... Men någonstans där kan också tanken på morgondagen gro. En liten tagg som sitter djupt i hjärtat.

Som rädslan av att inte duga; eller att vakna upp en morgon och inse att man inte längre är älskad. Då kan det ju vara bra att veta att det faktiskt är ditt liv. Det var du som styrde båten...

Go with the flow!

Just nu känner jag mig nästan extatisk! Jag la i en högre växel för att hinna med lite innan semestern och jag hamnade i ett riktigt juste flow! Detta innebär förmodligen att jag kommer att kunna cykla hem rekordsnabbt.

Read my lips!

I dag unnade vi oss en skön sovmorgon. Lilleman har hållt igång hela helgen och han sov så gott när klockan ringde vid sju att jag inte nändes väcka honom. Dessutom väntade jag en leverans av mitt älskade köksbord, så jag kände att det var ju ingen brådska direkt.
DHL ringde ju i förra veckan och undrade om jag kunde vara hemma mellan 9-11. Och det var jag. Men inget bord kom.

När jag började ringa runt för att efterlysa min leverans, insåg jag att jag inte hade fått ett leveransnummer som man behöver för att någon ska kunna säga någonting. Jag ringde ytterligare ett par samtal för att jaga det, men så började jag andas och istället för att koka upp och svämma över, insåg jag att:

Jag är kund.

Jag ska inte jaga nåt bord. De ska jaga mig. De ska jaga benen av sig för att få leverera bordet som de vill ha betalt för. Innan dess kommer de inte att se en spännjävel.

Så jag lutar mig tillbaka och lägger upp fötterna på skrivbordet. Inte så mycket att orda om.

Stolthet!

Jag känner mig otroligt stolt över mig själv att jag har lyckats bevisa för mig att jag faktiskt överlever utan godiset. Att den där lakritsfudgen eller stängerna som jag jämt skulle stoppa i munnen förut inte är livsnödvändiga för mig. Att jag överlever utan sega råttor. Att slippa ha det där dåliga samvetet gnagande inom en precis hela tiden för att jag känner mig som en förlorare över att äta godiset, är en skön och befriande känsla. Att vakna som en vinnare varje morgon är inte så dumt!

Därmed inte sagt att jag slutat med allt som är sött. Vill liksom bara förtydliga det. Det här gör jag bara för mig och inte för någon annan!

Semesternojs.

I väntan på den Gudomliga inspirationen tar jag en klunk av jobbets kaffeblask och dryftar lite om semestern. Jag har fem låånga härliga spirituella veckor att se fram emot. Och jag kan ägna mig åt att bara vara ledig. Punkt.

För jag kommer inte att vara speciellt beroende av vädret, sol kommer jag att få i år när vi åker på Den stora resan. Jag kommer inte heller att behöva köpa så mycket nya kläder för jag har planerat in en bukplastik som, om jag känner mig hela rätt, kommer att göra att jag vill ha nya fina kläder då. Av den anledningen är det ju tämligen orutinerat att första semesterveckan ha planerat in en vecka till London.

Men jag ska åka med mina syrror som jag inte står så nära. Faktum är att vi står ganska långt ifrån varandra i allt - ålder, synsätt, personlighet. sexualitet och ålder igen. Det enda som vi egentligen har gemensamt är ju pappa. En pappa som jag idag uppskattar mycket men som under mina tonårsår faktiskt var vad man brukar kalla en "pain in the ass". Han förstod inte mina värderingar och vad jag ville ha ut av livet och vad livet egentligen betyder. Dessutom var han ju pappa och i tonåren är såna alltid pinsamma men med stigande ålder ganska trevliga att ha för de har samma ganska mossiga åsikter som en själv. Där står jag nu och mina syrror är alltså tonåringar.

Efter det behöver jag nog resterande fyra veckor på mig att vila upp mig. Åter till ledigheten. Eftersom jag inte behöver handla något och inte heller sola kan jag helt och hållet koncentrera mig på att vara ledig.

Hur är man det?


........Någon?

Inspiration!

Nu längtar jag och väntar på den gudomliga inspirationen! Kom hit nu! Jag kan inte åka hem nu fast jag så gärna vill!