Ryssvintern

Jag är ju liite besviken faktiskt. Tycker att ryssvintern och iskylan kanske skulle ha kommit om en sådär 16 dagar. När jag befinner mig i flygplanet på väg till Thailand. Nu drömmer jag mig bort och jag kan upplysa om att min fantasi sätter inga gränser vad gäller tankar om varma bad, varm sand, varm massage, kall öl. Jag hoppas helt enkelt att jag kommer att svettas som fan!

Jäkla interNÄT.

Det händer mig allt som oftast att jag googlar nåt som jag vill veta. Så hittar jag det och tänker att fan va bra! Måste komma ihåg! Och vad lätt att hitta, bara att googla orden...

Nästa gång så sliter jag mitt hår i ren förtvivlan för min sida som jag vill hitta finns inte i sinnevärlden! Ett exempel;

för ett par månader sedan hittade jag en affär som sålde prisvärda och fina kinaskåp. Jag sökte på kinaskåp och voila, en av de första trådarna skvallrade om att man kunde åka till Upplands Väsby om man ville kolla skåpen.

Nu när jag är i skarpt läge, dvs jag vill köpa ett skåp googlar jag kinaskåp, vitt kinaskåp, upplands väsby och fan och hans mormor. Men ingenting dyker upp. Börjar inse att sidan förmodligen plockats ner eller inte betalat sina royaltis till sökmotorn Google.

Moralkärringarna på TEVE.

Ibland när jag får fem minuter över så sitter jag och bläddrar bland tevekanalerna. För att få en överblick om vad som händer i världen liksom. Blir så otroligt provocerad när det i en kanal sitter kärringar som vill förbjuda cigg-reklam. Eftersom det inte finns nån sån reklam längre vill de gå snäppet längre och förbjuda de cigg som finns vid kassorna för de menar att de får maximal exponering där. Man står i kön till kassorna och så tänker man:
"Heck, här står jag och har tråkigt i kassakön. Men jag är ju en så kul person så jag förtjänar att ha lite roligt i livet. Jamen kolla, det finns ju nåt som heter cigarretter. Jamen det förtjänar jag, jag som har så tråkigt här i kön och egentligen är en sån rolig person. Jag köper ett paket. Nä va tusan, no bars hold, jag tar två!"

Glömde jag nämna att en av moralpaniktanterna har drivit nattklubb i över tjugo år. Och knappast en sån där nattklubb där folk varken drack eller rökte (diverse). Nä på hennes nattklupp satt "Noppe" och "Poppe" tillsammans med knugen och rökte cigarr på jakt efter kvällens byte.

I ett annat program (som jag landade mitt i) handlade det om att det borde vara förbjudet att dricka sprit när man har barn.

Jag tycker att man borde få dricka och gå på fest även om man har barn. Och detta skriver jag, väl medveten om att jag inte har några problem med drickat och att jag varken brukar dalta mer eller gulla med barnet på fyllan, han har aldrig heller behövt se mamma sitta och fulgråta över nån sentimental tanke efter en flaska vin. Men förutom att jag vet att det finns såna problem så tror jag att man gör barnen en otjänst om de växer upp och tror att det inte existerar vuxenproblem, vuxenfester eller vuxen-nånting.

I lördags pep mamma och pappa iväg på fest, vi var utklädda när vi gick hemifrån och han sov gott när vi kom hem. I söndags var Lilleman på spökfest, han var utklädd när han gick hemifrån och när han kom hem låg hans pappa och sov (han jobbar natt nu). C'est la vie!

Jag är...

I går när jag som vanligt satt och piskade mig själv på kvällen för att jag inte kan låta bli att småäta allt vad som finns i hushållet, bestämde jag mig för att faktiskt acceptera att jag är en person som småäter på kvällen. Det var lite svårt för mig att komma till insikt och jag är inte säker på att budskapet riktigt sjönk in. Men om jag är en person som småäter på kvällen och jag accepterar den personen så får jag försöka leva med den tanken och också vidta sådana åtgärder att det finns bra saker att småäta för en person som har behov av att småäta.


Det kan ju också vara bra med lämplig dryck till detta småätande. Som bekant har jag väldigt svårt att bara ta lite vatten i kranen när andan faller på...

Vad vi svenskar drömmer om...

Det har ju släppts en rapport som handlar om vad svenskar önskar sig. Tipsvinster, mer kvalitetstid med nära och kära, ekonomisk frihet. Själv insåg jag, nu när jag satt på tunnelbanan på väg till jobbet, frusen om fötter och nästipp; varför jag så sällan har drömmar eller i alla fall drömmar som jag kan formulera för andra.

Jag drömmer nämligen om dekadens. Ett paradis där jag inte fryser, där värmen sveper över en som en varm strykning över kinden, där man äter frukt och dricker sig småberusad. Nån masserar ens fötter och en står med ett stort palmblad och fläktar lite försiktigt... Två blickar möts i något som kan leda till precis vad som helst. Eller inte alls.

Kanske kommer jag snart att få uppleva Paradise lost... Det finns i alla fall en from förhoppning. Och nu är det 20 dagar kvar till jag åker.

Vänj dig inte...

I svenskan idag kunde jag läsa om vad svenska folket önskar sig mer av, och det var ju en härlig läsning eftersom det mesta folk önskar sig ledighet och speciellt mer tid med sina nära och kära. I artikeln kunde man också ögna (för jag orkade inte läsa) att man hoppades på att folk inte skulle hänga upp sina liv på saker...

Det är väl egentligen inte bra vad man än hänger upp sitt liv på som tyder på ensidighet? Om man lever för att spela spel så blir man isolerad, äter fel och kanske ensam? Om man lever för att äta god mat och goda drycker blir man tjock. Om man lever för att träna kan man få skador och bli sjuk. Och så vidare.

Anledningen att det här ämnet berör mig är att jag vacklar mellan att å ena sidan tycka att livet är en fantastisk saga där det du vill ha kan bli verklighet och the sky is the limit. Samtidigt som jag ibland undrar att vad gör jag här? Vad går livet liksom ut på?

Om jag går upp i mitt barn och ägnar honom jättemycket tid och leker och pratar så blir han tillslut nästan alldeles odräglig. Han börjar domdera och leva runt med mig och han tar saker och ting för givna och tjafsnivån blir högre eftersom han börjar vägra göra saker och ting (som att tvätta sig och äta ordentligt). Och samma utveckling ser jag ju hos de unga vuxna som förgyller min vardag måndagar klockan åtta.

Om jag börjar räkna på mina framtida inkomster och hur mycket pengar och utrymme jag har för möbler och renovering och bil så inser jag att det är först år 2020 som jag kommer att kunna sitta i ett helt kök och njuta av ett bad i ett badkar. Om jag hoppar över semestrar och diverse klädinköp. Då får jag som en klump i bröstet och ifrågasätter min tillvaro.

Av olika anledningar vet ni att jag har svårt att gå in för att njuta av glass och godis. Jag gick den vägen en gång förut och den var liksom inte riktigt rätt för mig. Om man säger så.

I övrigt ska jag ligga med samma man resten av livet...

Förresten har jag ägnat så mycket tid åt att bygga på min familj att min minusflex nått taknivån... Tjoho!!!

Funka!

Lalalala... jag är pigg!

Jag är faktiskt rent ut sagt otroligt nervös över att vara på jobbet nu, för jag är inte i närheten av på topp. De senaste åren har jag haft jobb som jag har kunnat komma till och fuska över en dag med långpromenader och fri surfning. Men när dagen är fullspäckad av möten och leverans i projekt där man förväntas säga hyfsat intelligenta saker eller åtminstone komma ihåg det som sagts en annan dag, då känner man sig som en fjärt i Universum.

Det började med att jag skulle gå och lägga mig tidigt. Jag kom inte till ro. Lakanet skavde och ljud och ljus förföljde mig in i drömmen. Men sen var natten full av vak för Lilleman var orolig och vi hade ett par olyckor på natten och då får man bädda om sängar och sen så hostade han som om han rökt cigarr och då väckte det oro. Halv sex la jag honom under mitt täcke och bäddade in honom i förhoppningen att han skulle somna om igen men han låg och pratade och rörde sig som en liten ål och vid sex fick han stiga upp och möta morgonen med Bolibompa. Jag skulle stigit upp då och pallrat mig till jobbet men jag var mer eller mindre halvdöd så jag la huvudet tillbaka på kudden och somnade om.

Det tog 45 minuter att ta sig till jobbet i morse vilket måste vara nån slags rekord. Jag tror jag är hungrig. Men nu dricker jag kaffe.

Nu säger rösten inom mig att jag ska göra nånting rätt. Att den här dagen kommer att bli hemsk om jag försöker lösa saker och ting efter hand som problemen dyker upp. Så nu ska jag faktiskt planera. Måltider, raster, hemgående... rubbet!