Blogg-klåda

Jamen jag startar en blogg. Alla andra gör ju det. Och jag har ju massor med intressanta saker och åsikter som bara måste få ta del av.

Och så skapar jag en blogg.

Och sitter och stirrar in i en tom skärm. Funderar på vilka av mina underfundiga tankar eller tillkortakommanden jag ska sätta på pränt. Inser ganska raskt att skärmen börjar stirra hånfullt tillbaka på mig. Ungefär som att den tänker: "Jamen kom igen nu! Du som är så vitsig." Hånfullt. Hotfullt.

Nu har jag full kontroll!

I går när jag satt på bussen och läste en bok så slog mig en tanke med full kraft. Det var så starkt och känslan var så riktig och jag visste i mitt hjärta att det är sanningen. Jag är fortfarande fet. Och då menar inte jag att jag går runt och tror jag jag tar upp två säten i bussen fortfarande. Utan jag lever i samma själsliga fängelse som innan operationen. Detta faktum slog mig hårt.