tisdag 31 mars 2009

Jag saknar dig, Tina


I lördags reste du vidare.
Jag går runt i tillvaron och känner mig onaturligt stum. Tänker ibland att du är här, runt omkring mig. Jag känner också hur glad och tacksam jag är som fortfarande har livet. En stor gåva.
Jag saknar dig så mycket, Tina!

torsdag 26 mars 2009

Ut i natten...

Den korta tid vi känt varandra. Så full av så många ljusa minnen och samtal. Det är så här jag för alltid kommer att minnas dig. Som ljuset. Du är en ljusets varelse.


Men varför e det så svårt å säja nej istället för ja?
För jag vet ju själv hur det känns att stå där ensam kvar.
Jag sa ; " Det vill inte jag i alla fall! "
Å då måste jag ut i natten...
av Noice

Det går helt enkelt inte att förstå...

onsdag 25 mars 2009

Tung dag.

Det är en tung dag idag. Att ta sig till jobbet tog en evighet. Att lyfta händerna och skriva går knappt inte. Lilleman väckte mig i morse och vi pratade om påsken. Han kramade om mig, kanske känner han att det är tungt för mig nu? Jag skulle vilja vara hemma och vila i hemmets trygga famn. Men vårt hem är ingen trygg hamn. Inte när man blir insliten till grannen för att de vill att man ska dras med in i deras sjuka förvrängda värld.

Allt är inte enkelt och myntet har inte en sida. Vi älskar varandra och vi gör varandra ibland illa på vägen fram. Det som är ett ljust och vackert minne för mig, som får mig att faktiskt le mellan tårarna, behöver inte vara det för en annan. För den personen kan mitt ljusa minne vara ett törne i hjärtat.

Jag vet i alla fall att en människa som har så mycket vänner omkring sig. Som hos alla oss lämnar vackra och meningsfulla minnen. Där vi fortfarande kan höra ett hjärtligt skratt. Känna värmen sprida sig inom oss. Den människan finns och hon kommer att lämna oss alla med stor saknad. I en sjukdom som inte går att förstå sig på.

tisdag 24 mars 2009

Iskall nordan...

Jag skulle skriva ett inlägg som handlade om dagens I-landsproblem. Om vad jag kände inför att få lön imorgon och tankarna på att jag har lovat mig själv att inte handla upp pengarna på en gång.

Så får jag ett sms från en vän. Helt plötsligt gick döden genom rummet och jag kände hur jag blev alldeles iskall. Jag frös in till benen och jag funderar på vad som händer.

Vi nås av meddelandet om att det är lågkonjunktur i världen. Att det råder kris.

Ja. Det gör det. Ett nyfött barn har mist sin mor. En väninna fylld av energi och liv håller på att ryckas bort.

Plötsligt kändes allt annat för djävla smått...

Bekräftelsebehov.

Nej. Jag är inte heller immun mot att bli bekräftad.

Efter åratal av att ha blivit behandlad som en "det", utan varken känslor eller nåt att bidra med till mänskligheten, njuter jag faktiskt en hel del över att bli bekräftad som kvinna. Jag njuter i fulla drag samtidigt som jag faktiskt känner mig lite stressad över att jag vill ha mer!

söndag 22 mars 2009

Livstecken...


För er som undrar vart jag tagit vägen... Jag vimlade omkring häromdagen och hamnade visst på bild! Kul hade vi i alla fall!
Efter fredagens uppladdning fortsatte kalasen avlösa varandra hela helgen. Nu har jag precis kommit hem efter sista kalaset och jag ska verkligen passa på att vila upp mig inför måndagen.

fredag 20 mars 2009

Flow.

Näe. Jag är inte rikare, snyggare, charmigare eller mer komplett som människa. Men just nu flyter allt på och det känns som att lugnet har slagit sig ner på min axel och nu slår följe med mig.

Jag gav mig ut på stan igår, Stockholm, Sveriges huvudstad för att känna på den där väskan som jag vill ha. Men vart? Jag begav mig till ett par kända affärer och jag blev faktiskt lite nedslagen. Eller så ska jag väl vara glad att min affirmation: "Jag har nu allt jag behöver" verkligen funkar. För jag hittade inte väskan. Faktum är att jag såg inte en enda väska som intresserar mig. Man har lust att ruska tag i folk; hallå, våren är på väg och de flesta väskor är svarta, bruna eller beige. Är det färger?

torsdag 19 mars 2009

Positivt överraskad!

Sambon hade flaggat länge för att på onsdag lagar han mat. Han har varit väldigt hemlighetsfull och inte velat avslöja någonting. Det har dock funnits vissa ingredienser som vi inte har fått röra innan gårdagen.

Jag blev mäkta överraskad och också väldigt glad då han serverade en otroligt god korvgryta när jag och Lilleman kom hem från dagis. Den var GI-vänlig och det var supergod korv och bönor som jag gillar. Och lite annat smått och gott som smakade ljuvligt!

Jag åt verkligen så magen stod i fyra hörn.

Som grädde på moset gick han och la Lilleman. Han var allmänt ostressad och charmerande hela kvällen! Jag känner mig glad och faktiskt lite ompysslad.

Så idag går jag och småsjunger lite hela tiden...

Tankevurpa.

När man pratar om magsäcksoperationer med andra människor så är det nästan som att vrida på en kran. Jag inser att det finns en hel del fördomar mot oss. Jag försöker värja mig, men inser att det finns säkert en och annan i min omgivning som går och väntar på att jag ska gå upp i vikt igen. Man är påpassad, liksom. För det vet ju alla att den som ätit sig till en övervikt är en människa utan gränser.

Eller så väntar de på att jag ska börja dricka eller börja i terapi.

Men tänk om det är så enkelt att jag bara är?

Naturligtvis lever ju de här tankarna sitt eget liv och jag är själv nervös att den där personen som bor i mig, den utan gränser, ska ta över och förstöra allt hårt jobb. Speciellt tar jag ju åt mig när jag får höra att jag var smalare förut än nu. Fast jag väger lika mycket. Men det där smala i ansiktet har ju försvunnit när kilona jämnar ut sig. Jag har ju liite smalare smalben. Men det syns ju inte i jeans.

Så om ni träffar någon som faktiskt gjort en jättebedrift, även om det var ett tag sen; passa på att ge den här människan en riktigt fet komplimang nästa gång ni träffas! För det kan faktiskt vara så att det är precis vad man behöver höra just nu! Att man är bra!

Att jag är bra!

onsdag 18 mars 2009

Affirmation

Ja, såhär är det faktiskt... Jag saxar från en favoritblogg...

Jag är MIN egen skapare av MIN egen verklighet. Det finns ingen som är så nära mig själv som jag. Det finns ingen som kan ge mig allt min själ och mitt hjärta behöver förutom jag själv.

GLÖM ALDRIG DET!

Illamående och känslighet.

När man är magsäcksopererad så inträffar ibland ett ganska olustigt fenomen. Det sker i anslutning till att man kanske inte ätit på ett tag, eller också om man ätit men magen av nån anledning tycker att det behövs påfyllning trots att det inte är dags att äta. Man blir illamående.

Näsan blir känslig för dofter och just nu så känner jag en otäck gubbdoft vila över rummet. Nån kollega som har sexat med en stinkande gubbe innan hon gick till jobbet? Man blir gärna lite äcklad över ganska normala saker. Jag höll på att kväljas ihjäl över tepåsen som kändes som att det var lera istället för te i påsen.

Just nu går städerskan med en för gammal svabb och sprider ut smutsen i ett jämnt lager över golvet.

Känslan är att magen håller på att vändas ut och in.

Varför det är så har jag aldrig lyckats få något svar på. Någon som vet?
Från en blogg har jag skamlöst saxat den här listan. Jag skriver min tacksamhetslista på morgonen eftersom jag är lite trött på kvällen:

1. Några bra/roliga saker som hänt idag.
Jag har inte dumpat idag. Jag har varit måttlig och fick till och med beröm för min karaktär av sambon. Jag tog upp ett jobbigt ämne med sambon utan att vi blev ovänner. Jag ringde ett telefonsamtal, trots att det kändes jobbigt innan. Jag hittade en fin väska som jag vill ha. Jag hann med mycket på kvällen; vi spelade tre spel och jag hann dammsuga innan sänggåendet. Jag hade ett bra beslutsmöte.

2. Saker som jag varit tacksam över idag.
Jag är tacksam över att jag inte har behövt köpa nya saker. Jag är tacksam över att solen skiner. Jag är tacksam över att se min gosses leende. Jag är tacksam över att jag gillar min spegelbild just nu.

3. Saker jag ska göra bättre nästa gång.
Jag har redan bestämt att nu hänger jag in vinterjackan i garderoben. Jag ska också öva på att inte ta åt mig av sambons gnöl när jag kommer hem.

4. Dagens citat.
Allt gott är gratis!

5. Saker jag visualiserar om idag.
Att jag ska se vad som är rätt för mig och min familj.
Att jag har genomfört min bukplastik.
Att jag har det jag behöver.

6. Fem saker jag tycker om hos mig själv:
Jag är bra på att berätta historier. Jag sprider glädje. Jag är snygg. Jag har ett vackert inre. Jag är en källa för inspiration.

tisdag 17 mars 2009

Favorit i repris!


Alltså här är mitt nya kärleksobjekt...


Åh vad fin den är!




Mindfulness

Min tandläkare pratade igår om mindfulness. Så idag googlade jag det. Tänkte att det skulle komma upp en massa amerikanska hokus-pokus-sidor. Istället blir jag lite förvånad över att se att det bara kommer upp svenska sidor.

Mindfulness som för mig verkar vara ett engelskt ord är enligt uppslagsverken detsamma som sinnesfullhet. Och det är en del av buddismen, nämligen den åttafaldiga vägen. Genom att vara medvetet närvarande i nuet kan man bli friare att välja hur man vill agera på det som händer i tankar, känslor och kropp i varje ögonblick.

Det låter för mig väldigt relevant. När jag satt hos tandläkaren igår och han började borra i mina tänder kan jag väl säga att jag inte utövade mindfulness i sådär jättestor utsträckning. Då slöt jag mina ögon och längtade till en annan tid. Faktiskt.

Just nu skiner solen och jag längtar ut. Jag är dock medveten om att om jag skulle gå ut nu skulle jag längta in. Eftersom det är typ svinkallt ute. Även i solen.

Jag funderar ändå på om det inte är lättare att leva i nuet om man bor t.ex. i Spanien. Eller Florida. Att bättre ta tillvara på dagarna. Jag tror vi är ganska många som kan relatera till det här. Att det är lättare att ta tillvara på nuet när det är varmt, man är ledig och sitter med ett glas vin i handen.

Abstinens

Jag läser med ett igenkännande leende om Minnas abstinens. Jag känner totalt igen mig. I fredags förra veckan gjorde jag nämligen en snabb repa inne i stan och jösses vad fina saker det finns att köpa nu! Jag vill ha en ny vårväska. Jag skulle ju aldrig ha råd med LV så min drömväska just nu är en grön Marc Jacobs. Och så en orange Guess. Vill också ha ett Guess halsband.





Jag har visserligen inte totalt köpstopp så i tanken kan jag faktiskt tänka mig en ny väska. Samtidigt som jag inser att det är inte för inte som Raymond och Maria sjunger: "försök inte styra mer det är rea på allt du ser& köp nåt det lindrar för en stund".

Ja. Det är många val att ta ställning till.

Sömn

Alltså sömn och rikligt med sömn är egentligen svaret på alla våra frågor.

När man sover så äter man inte och därmed behåller man vikten (eller kanske till och med går ner lite...)

När man sover syndar man inte.

När man sover slösar man inte med en massa pengar. (Hett spartips i fattiga tider...)

Genom sömnen når man drömmarna. Och här kan man välja att vara både rik, smal och populär. Om det nu är så att man när sådana drömmar...

måndag 16 mars 2009

Vad är väl ett hus på landet?

Insikten slog mig som ett knytnävesslag i solar plexus. Jag har ju inte ens råd att fixa köket i det boende jag har. Hur ska jag någonsin kunna fixa med en kåk på landet? Ja om jag inte börjar fisa pengar inom en kort framtid så kan jag glömma sommarhus.

Så där ja! Då var det glömt!

Gratis.

Det bästa i livet är ju gratis, tänkte jag och gav mig iväg ut på lunchen. I jakt på upplevelser som är gratis. De höll på med nåt jippo i köpcentret, och döm om min förvåning när jag fick provsmaka olika sorters Firefly! Gratis. Jag brukar dricka den gröna, den köper jag på Kajsa Varg när jag är där och den är supergod och väldigt nyttig. Men det fanns ju fem sorter till... Fast jag konstaterade lite upplyft att den gröna faktiskt också är den godaste!

Full av nyttiga antioxidanter och för att inte dumpa för mycket på söt dryck gick jag vidare. Jag blev snart indragen på ett café där kaffet var gratis. Jag provsmakade en ny Zoégassort och slog på stort och tog en Latte. Den smakade helt ljuvligt! Krämig och mjuk.

Min favvoklädesaffär heter för övrigt Mango. Jag har varit jättenyfiken då man öppnade en ny Mangoaffär här i vårt "lilla" köpcentrum. Jag har våndats och tänkt att jösses, jag kommer att bli ruinerad med en Mangoaffär i huset. Men jag insåg att jag har inget att oroa mig för. När vi får hit fina nya butiker från stan så händer nåt med kläderna på vägen över vattnet. Alla kläder blir liksom färglösa och... lite trista. Lite för tillrättalagt. Det roar mig inte alls.

Avslutade med lunchen som i mitt fall är nästan gratis. Tomatsoppa och en dinkelsnurra med tomat och mozzarella.

Nu sitter jag här och njuter av min flytande lunch. Tomatsoppan är krämig och varm och jag konstaterar att det faktiskt fortfarande finns några saker i livet som är gratis:

* Att blogga. Det är ju gratis.
* Skicka SMS. Det är gratis.
* Fönstershopping. Gratis så länge du inte hittar nåt du vill ha. Håll gärna till i ett köpcentrum, då köper du garanterat ingenting.
* Att spegla mig. Kostar ingenting att stå och njuta av mig själv framför spegeln. Välj gärna en helkroppsspegel som är lite tiltad för bästa effekten.
* Att titta på andra. Detta är gratis och dessutom ganska roande.
* Åka buss eller pendeltåg. Det kostar inte mig en spänn just nu.

Goji-bär

Och så glömde jag i alla fall skriva om de där gojibären. Jag bad ett par kolleger provsmaka lite gojibär. Deras utlåtande är ungefär detsamma som mitt tidigare.

Det innebär med andra ord att jag får behålla min påse med gojibär själv. Så får jag alla nyttiga ämnen i mig... Hehe... Ska bli kul att se hur de reagerar på lakritsen...

Den rekommenderar jag med varmt hjärta. När man vant sig vid bismaken är den ett utomordentligt alternativ till oss som är lakritsomaner men som inte vill dumpa. René Voltaire tror jag sorten heter...

Jag blir aldrig nöjd...

Fast just nu är jag lite nöjd i alla fall. Vad ska jag med en massa pengar till?

Jag blir dock lite avundsjuk på mina medmänniskor som sätter in en massa sparpengar på nåt konto nästan varje dag. Alltså skulle jag göra det skulle jag gå back nu.

Dessutom är jag ju en ekonomisk idiot för när jag tänker tillbaka på mina inköp de senaste månaderna så ångrar jag ingenting. Istället finns det några saker jag inte köpte som jag fortfarande längtar efter...

Meh! Jag vet att jag tjatar. Och att min blogg förmodligen håller på att förvandlas till en antites.

Bästa känslan.

Någonting som jag verkligen gillar är när jag tar fram jeansen på morgonen och hoppar i dem som om ingenting hänt. Inget ligga på sängen-tjafs för att knäppa dem, utan de glider nästan omärkligt lätt på. Det gillar jag. Det innebär att jag har en stor fin garderob att bara välja och vraka i.

Till jeansen blev det idag min fina jeansväst. Den är helt enkelt snyggast på hela marknaden. Hade jag haft en fungerande kamera hade ni fått se bildbevis. Nu får ni helt enkelt lita på mitt ord!

Förlorad tid...

Såna här dagar när jag bara går och väntar på att nya pengar ska ramla in, känner jag som förlorade. Det är som att jag inte har några möjligheter att göra någonting. Jag känner mig avstängd och egentligen fjärmad från annat liv. Jag vet att det kommer att kännas gott efteråt när jag verkligen är av med den där krediten, men just nu kliar det väldigt mycket i fingrarna. Jag förstår inte hur det kan svida så...

Men den här gången gick saker och ting kanske inte riktigt som jag trott och oron gnager i mig. Hela tiden vänder jag mig om i tanken, med känslan om att jag glömt någonting väldigt viktigt...

Känslan just nu är så stark att jag faktiskt inte klarar av att fokusera...

söndag 15 mars 2009

Jaja...


You are The High Priestess


Science, Wisdom, Knowledge, Education.


The High Priestess is the card of knowledge, instinctual, supernatural, secret knowledge. She holds scrolls of arcane information that she might, or might not reveal to you. The moon crown on her head as well as the crescent by her foot indicates her willingness to illuminate what you otherwise might not see, reveal the secrets you need to know. The High Priestess is also associated with the moon however and can also indicate change or fluxuation, particularily when it comes to your moods.


What Tarot Card are You?
Take the Test to Find Out.

Städmani

I går ägnade jag ungefär hela dagen åt att städa. Jag tror inte på städning á la light utan när jag gör rent så torkar jag varenda millimeter av väggen och dammar i hörn ingen kände till. Därför tar städningen tid. Det värsta är att trots att jag gick igenom nästan alla våra 84 kvadratmeter så känns det inte riktigt klart. Dessutom är det så otroligt jobbigt att städa i köket när jag helst skulle vilja riva ner hela inredningen och slänga ut på gräsmattan. Vi har nog Sveriges fulaste och skabbigaste kök.

Vi har dock ett jättefint köksgolv. Det ligger i fina paket i vårt sovrum.

Åh nu knackar det på dörren... kan det månne vara Arga Snickaren som knackar på?


*hoppas*

torsdag 12 mars 2009

Got Ya!

Gojibär, direkt saxat från Wikipedia:

Frukten är ett avlångt gulrött bär, som kallas Gojibär och i har tusentals år används inom läkekonsten i Kina. Bäret innehåller många nyttiga ämnen såsom antioxidanter, mineraler och vitaminer, i Sverige köps oftast gojibär torkade eller som juice. Gojibäret har en starkt röd färg på grund av sina höga halter av karotener. Smaken liknar det vanliga russinet.

(Tillåt mig småle. Som torkade små skrumpna frukter luktar de hö eller sånt du ger till marsvin. Smakar... lite hö, lite katrinplommon, lite torrt... sött...)

Grapefrukt

Jag är ju lite svag för grapefrukt. Hittills i vinter har de dock smakat så otroligt beskt så jag har nästan fått sår i munnen.

I dag gick jag till Konsum för att köpa lite frukt och gott till min mellanmålskorg. Jag såg blodgrapen ligga där, blank och fullkomligt gigantisk. Jag tog två stycken. Konstaterade vid betalningen att en grapefrukt kostade 16,50 kronor. Det är ju lätt sinnessjukt för en som ska försöka spara lite pengar.

Hoppas den smakar sinnessjukt gott också!

Lunch

Jag har lunch nu. Och ingen kan någonsin gissa vad jag inmundigar just nu! HA! Jag är så jäkla förutsägbar, men jösses vad gott det smakar. Soppan, varm och god.

När jag och sambon reste runt i Indien blev vi naturligtvis magsjuka. Indisk mat har väl heller aldrig haft nån djupare lockelse på mig; men efter några dagar på en kost bestående av vatten och mariekex tog vi en autoriksha till ett lyxhotell lite utanför stan. Vi hade hört att de skulle ha lite mer västerländsk mat. Vi kom dit och valde så småningom tomatsoppa.

Det var första gången jag åt tomatsoppa och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Så snäll mat men samtidigt med så många olika smaker. Smaklökarna grät av glädje och vi satt båda med tårarna i ögonen och åt med varsamma skedtag vår portion soppa. Mer än så vågade vi helt enkelt inte äta just då. Vi insåg därefter att våra magar faktiskt mådde bra på soppan och resten av vistelsen blev den ett stående inslag på vårat matbord.

(Förresten upplysningsvis som i en parentes kan jag berätta att i Indien växer inga apelsiner. Varje morgon beställde vi orangejuice och varje morgon fick vi något som var alternativt gult, orange eller rött. Det smakade dock aldrig aldrig någonsin apelsin. Banan. Ananas. Nåt odefinierbart. Men aldrig apelsin. En indier stod och övervakade frukosten och log hela tiden. Vi brukade fantisera att han tänkte att vi var dumma västerlänningar som inte förstod hur ett glas apelsinjuice egentligen ska smaka. Då vi brukade dricka juicen utan sååå mycket knot.)

Stolt!

Idag känner jag mig ruskigt stolt över mig själv. På grund av dålig ekonomisk planering från min sida har jag tvingats låna ibland för mitt uppehälle. Jag har sedan november förra året verkligen försökt skärpa mig genom att göra ett eget ekonomisystem. Jag vet precis vad som kommer in och vad som går ut. Genom systemet har jag kunnat fördela kostnader till en bättre vecka för att inte ligga back.

Idag är i alla fall en stor dag, för nu har jag betalat av en sån där skuld som kostar en ziljon kronor i räntekostnader per månad. Men nu är den puts väck! Jag är väldigt glad över att jag hade möjlighet att kunna ta den under en period när jag som ekonomisk idiot annars hade gått under, ekonomiskt i alla fall. Jag tackar därför för att jag har fått möjlighet att ha den. TACK! Men nu är det dags att vända blicken mot nya mål. Och jag har ju flera skulder som ska bort!

onsdag 11 mars 2009

Tjärad kol.

Har ni tänkt på hur dum man känner sig när man är hemma hos någon och går på toaletten. Och så av ren nyfikenhet så kikar man in i badrumsskåpet. Bara för att se vad människan har för prylar i sitt skåp. Kanske får en bild av vem du är hos. Och så får du syn på en handkräm. Du tänker att du ska bara pröva lite.. För att eventuellt få ett tips om en bra handkräm för dina lite nariga händer. Du trycker ut, bara en liten klatt för dina torra lite nariga händer.

Och så upptäcker du en sur unken doft av tjärad kol på händerna. Eller kaprifol. Eller (åh ångest;) liljekonvalj. En doft som sitter kvar på händerna i flera timmar. Trots att du tvättar och tvättar.

Varje gång du drar in ett andetag påminns du om att du faktiskt snott handkräm. Och att den luktar kattpink.

Tomatsoppa.

Får jag be om största möjliga… njutning.

Det är lunch och just nu sitter jag och äter en helt underbar dinkelsnurra med tomat och mozzarella. Till det en tomatsoppa som de gör på plats. Den är krämig, mjuk, varm och len. Framför allt smakar den verkligen tomat. Jag är stamkund på Naked Juice Bar. Detta är höjdpunkten på dagen.

Den där bullen är säkert inte ett dugg nyttig! Den smakar som bulle med pizza i. Helt enkelt oemotståndlig! Men ge mig, jag är fast i dinkelsnurreträsket!

Åh! Mina smaklökar gråter av lycka!

Underbar och älskad av alla!

Det tar inte speciellt många dagar att vända en negativ trend till något mer positivt. Genom lite extra envishet och ett par små knep i bakfickan så känner jag mig just nu NYTTIG!!! Varför gör man det så fort man får lite kontroll på sitt ätande?

Är det så för alla människor att måendet är så starkt förknippat med kontroll av ätandet, eller är det bara jag? För när jag hamnar "fel" och den ena onyttigheten staplas på den andra så blir jag sur, grinig och vill inte ha på mig fina kläder eller gå ut.

Men när jag tar hand om mig lite extra och springer på toa ofta, känner att byxorna inte stramar om magen så blir jag automatiskt smal i mitt huvud och hög och lycklig. Jag ser mig själv i spegeln och tänker att jag ser ju rätt käck ut.

Nu längtar jag dessutom efter lite sol för jag är blek som en mumie i huden. Men förutom det så är jag glaaad! Och jag har kontroll!!!

tisdag 10 mars 2009

Operationsvåndor

I går kväll var jag sååå trött att jag somnade när jag nattade Lilleman. Men jag vaknade lika hemskt upp efter en liten stund. Mardrömmar. Och så igen. Och igen. Tills jag gick upp vid fem i elva och åt en macka. Då mådde jag så illa av hunger.

Sambon hade köpt ett nytt bröd och efter nästan en hel macka mådde jag så otroligt illa av smaken på brödet. Det var liksom för mycket kanel? juice? eller russin? i brödet? Gick ut i kylskåpet och tog en mun yoghurt. Också den med kanel i. Jag sköljde munnen med lite avslagen tonic.

Efter en stund kunde jag gå och lägga mig igen. Sov ganska tungt med bara en mardröm under natten. Att jag var tillbaka i mitt gamla jobb igen...

måndag 9 mars 2009

Beds are burning...

Lilleman är väldigt nyfiken på allting. När vi spelar musik frågar han vad de sjunger om. Så spelade de "beds are burning" på radion. Jag slungades tillbaka tjugo år och sjöng med. Tänkte på Kåren när alla skrålade tillsammans, dansandes i en stor ring.

"Mamma, vad sjunger han?"
"Han sjunger: beds are burning..."
"Vad betyder det?"
"Att sängarna brinner..."

Paus.

"Varför brinner sängarna?"
"Jae... de gjorde det i Australien för 20 år sen..."

Alltså jag har aldrig analyserat den där texten. Men hemma har vi nu lyssnat på hela skivan och den är ju riktigt bra. Jag som hade sorterat in den under "90-talsmusik som inte åldrats med värdighet". Ja det var ju inte ett rätt insåg jag...

Att landa mitt i livet!

Jag har verkligen växt fast i mitt hem! I helgen klarade jag helt enkelt inte av att duscha och sätta på mig fejset för att gå ut och dricka GT. Insåg att jag kunde sitta hemma i mjuka soffan och med drinken och se en juste rulle istället.

Och så är det här i livet ibland. Man klarar helt enkelt inte av omvärlden utan måste ägna sig åt sig själv. Däremot känns det skönt att jag faktiskt fick välja själv, som den vuxna kvinna jag är. Min sambo tog på sig fulla barnansvaret som om jag inte varit hemma och han la Lilleman och söndag morgon fick jag en välbehövlig sovmorgon. Det kallar jag verkligen lyx! Tack min älskling!

Det gjorde att jag i dag kunde njuta av att det var måndag och att vakna till en ny dag. Jag stod och andades in luften vid busshållplatsen (och visst är det vår i luften?) och njöt av ljuset.

fredag 6 mars 2009

Lev nu!

Ibland får jag för mig att när man pratar om "laws of attraction" och att affirmera så förutsätter många runt omkring en att man automatiskt ska vara lycklig. Så kan jag också själv tänka när jag ska dyka in i nån av böckerna; jag känner ett motstånd mot det eftersom jag själv inte upplever mig som lycklig och glad. När Oprah och hennes väninnor sitter i program efter program och ler med sina bländvita tänder och pratar om hur glada och tacksamma man är så får jag också väldigt svårt att helt och hållet ta till mig budskapet.

Men något som jag upptäckt på sista tiden är att man behöver inte vara hänryckande lycklig och gå runt som i extas. Entusiasmera sin omgivning med klyftiga saker. Liva upp varenda sällskap och sitta och fånle på tunnelbanan.

Det är faktiskt så att allt är inte glatt och kul. Om jag ska uppleva att allt är glatt och kul innebär det också att jag i så fall drömmer mig bort och längtar bort från nuet och då mister jag också kontakten med mig själv. Det finns också människor runt omkring en som faktiskt aldrig ger något tillbaka utan helt enkelt är som svarta nebulosor till energitjuvar. Då gäller det egentligen att vara aktsam om sin egen energi för att inte dräneras.

Ett tips är att för att våga släppa taget behöver jag acceptera allt som händer i mitt liv. Om jag inte kan ändra situationen, släpp taget. Lita till att allt som sker är till mitt högsta bästa (Divine timing) och gå in helt i händelsen. Nuet erbjuder en viktig nyckel till frihet!

Detta är faktiskt en väldigt befriande men samtidigt lite skrämmande tanke. Men det tål verkligen att övas på!

Så om ni (eller du som läser detta) inte finner mig skrattandes varenda dag innebär det inte att jag inte faktiskt älskar att vara här och nu!

torsdag 5 mars 2009

Att kratta där man står...

"Sedan har man slutat amma. Man har bytt sin sista blöja. Och vips – så får man lite tid över. Att tänka. Och blir förbannad och muttrar att ”blev det inte bättre än så här?”. Det är då det inte räcker med lite balsam i håret. Man behöver balsam för själen också" Saxat från Hilleri Wahl igår.

Och jösses vad jag kände mig träffad i går när jag läste detta. Det var som att hon skrev bara för mig. Riktat till mig. Och faktum är att nu förstår jag varför jag är överallt på en gång, missnöjd med allting och det känns som att jag hela tiden glömt något. Jag vill också operera brösten (fast magen. Och eventuellt låren. Gärna överarmarna.) Jag vill också gå ner de där sista fem kilona för det skulle vara en stor skillnad i att vara där än här (vet jag med bestämdhet). Jag är dock förbannad varje dag för jag skulle behöva leva som en eunuck utan krav från hitan och ditan för att klara av att stålsätta mig för ännu en fight mot min kropp.

Men ingen vill ge mig denna respiten. Jag kämpar som en galning. Jag kämpar med näbbar och klor för överlevnad.

I går var det då dags för ett första steg i min nya "plan". Vi har för lite plats och för mycket saker. Mitt mål är att vårt hem ska göras om för att inte upplevas som trångt. Ett första steg i rätt riktning var att grabben fick en egen garderob där alla hans kläder får plats. Och mamma fick genast mycket mer garderobsplats till sina 150 kjolar och blusar. Ytterligare en klädstång skall in i garderoben för byxor. Sen är nästa steg att hitta förvaring för alla våra skor.

Kan vi fixa det? Yes we can. (för alla småbarnsföräldrar vet ju att det inte är Obama som kommit på detta utan Byggare Bob!)

onsdag 4 mars 2009

Nu förstår jag...

Idag läste jag metro och jag tyckte att Hilleri Wahl skriver väldigt träffande här:

http://www.metro.se/2009/03/03/69832/sa-klarar-victoria-40arskrisen/

Jag inser att det är precis där jag befinner mig nu. I den där lilla punkten när jag börjar inse att: "wait a second..."

Jag vill först vara tydlig och säga att jag har nog ett av de mest jämlika förhållandena som man kan tänka sig. Min sambo är den allra bästa pappan till vår son och det är väldigt många uppgifter som ligger på hans axlar för att jag faktiskt har problem med att klara av dem. Och det är jag också djupt tacksam över. Vi har nog bytt precis lika många blöjor och gjort precis lika många vällingflaskor. Vi tävlar om vår lille gosses gunst. Mats har tagit ut precis lika många föräldradagar som jag har. Vi njuter i vårt föräldraskap.

Men. Vi njuter inte i vårt förhållande till varandra. Vi har ständigt taggarna utåt för vi tar varenda liten sak som sägs personligt så vi anser väl båda att vi behöver skyddas från den andra. Dessutom är vi ju millimetermänniskor och det är väl här egentligen som problemet uppstår. Min sambo vill att jag ska sitta hemma varenda dag i veckan. Inte ha några vänner att umgås med. Aldrig gå ut. Aldrig vilja någonting för egen räkning.

Mitt liv ska bara bestå av jobb, familjen och eventuella styrelsearbeten som dyker upp. I brist på egen tid går jag ofta ut på promenader när jag är på jobbet. Jag stresshandlar för min själ känner sig inlåst och behöver flyga fritt.

Jag har försökt tala med honom oändligt många gånger. När jag påtalar detta säger han att; jamen om du skaffar barnvakt kan vi gå på bio. Jag låter nog väldigt hård nu (men det är min blogg...) men det är inte mer sällskap med honom jag vill ha. Jag vill ha sällskap med andra människor. Och jag är inte onormal här. Det onormala i vår situation (och nu vänder jag mig bara till dig, sambo) är att sitta på varandra dygnets 24 timmar.

Jag är naturligtvis själv medskapare till mitt eget liv. Jag har själv varit med på allt detta under alla år. Men jag inser nu att om jag ska överleva med glädjen boende inom mig och inte torka ihop till ett litet bittert sviskon så måste jag börja skriva om min framtid.

Därför väljer jag nu att säga stopp! Från och med nu kommer jag att kämpa mig tillbaka till ett liv som jag själv kan stå för, ett liv fullt med värdighet men också fyllt av stor glädje.

tisdag 3 mars 2009

Orden tog slut...

Jag skulle antingen kunna skriva långa haranger sida upp och sida ner.

Men jag väljer att vara tyst.

Jag känner mig inte duktig.

Jag känner mig inte älskad.

Jag känner mig ingenting.

Bara sådär...