söndag 31 maj 2009

Mina fina...


Vardagslyx!


Helgen har varit helt fantastisk! Jag har ätit otroligt gott, druckit champagne, rött vin och mojito. Kan det bli bättre? Sånt här leende har jag bara när jag får dricka och äta riktigt gott!

Vädret har varit på topp och hela familjen har njutit!

Sambons brorsa inviterade oss till HongKong och det får väl bli nästa anhalt, antar jag?

fredag 29 maj 2009

Dumpning från helvetet!

Idag fick jag verkligen så jag teg. Efter bara några tuggor på lunchen får jag en dumpning som knockar mig längs med knäskålarna. Det vara fosterställning i vilrummet som gällde. Där somnade jag väldigt oroligt och vaknade lagom till att torka dreglet från kinden innan medarbetarsamtalet.

Det kostar verkligen att ligga på topp. Just nu vill jag dra ett gammalt skynke över den här kroppen och sova törnrossömn i en vecka... Finns det nån som vill överta ett barn och en sambo över helgen? *ler*

Fylld av energi.

Jag vaknade faktiskt väldigt pigg. Fylld av energi, fylld av upplevelser och laddad. Jag såg reprisen på the 90's ett försvarstal och den var så otroligt bra! Den har gett mig massor att fundera på men just att den var så genialt skriven, att säcken knöts ihop på ett så listigt sätt, att den tilltalade alla känslor hos mig.

Soulfood.

Det är faktiskt mäktigt att följa andra människor som har haft ungefär samma input som en själv och som i mångt och mycket lever ungefär det liv som jag själv tror att jag lever. Och som jag gör. Inuti.

Ska jag berätta en hemlighet?

I morse när jag tog i handtaget till dörrn till jobbet tänkte jag att något stort är på gång att hända. Att det finns ett uppdrag som är mitt. Och så tänkte jag; jamen jag har ju redan mina perfekta arbetsuppgifter!

När jag så satte mig framför datorn insåg jag att jag fått en spännande jobbutmaning! Jag känner redan hur pulsen ökat lite. Det här blir verkligen spännande!

torsdag 28 maj 2009

At home, at work, at play...

Jag är ju väl medveten om att jag bröt ett beroende (mat och godis, mest godis) mot ett annat beroende (överkonsumtion). Jag upptäcker också att så fort jag drar i handbromsen vad gäller klädshoppingen så blir jag automatiskt lite mer sugen på onyttigheter. Det är med andra ord jämna plågor.

Av den anledningen har jag sedan lång tid tillbaka försökt navelskåda varför det är så.

Detta har lett till att jag har hittat fel med mitt sätt att leva. I förhållande, bostad och partner. Även jobb men det har jag bytt och jag trivs verkligen jättebra med nuvarande arbetsförhållande.

Jag har kommit fram till att ett beroende inte bryts lätt. Det är ju inte bara ett beroende utan faktiskt också ett sätt som blivit en del av min person genom många år. Det är ett bekant sätt att handskas med problem och annat. Det vill säga att det är enkelt för mig att stoppa nåt i munnen av gammal ovana än att ta reda på vad orsaken till suget verkligen är. Dessutom är det svårt att byta ut godis mot mat eftersom i min värld är allt man stoppar i munnen mer eller mindre lika med förfall i beteende. Som bäst är när man går igenom stålbadet och inte äter. Men jag försöker verkligen att inte använda mig av ursäkterna högt bland folk, utan nu är det mest känslan av att jag förlorar som är jobbig för mig själv. Att liksom gå runt med looser- och äckelstämpeln.

Mentalt har det i alla fall vänt riktigt rejält för mig den senaste tiden och jag känner mig jättenöjd över de steg jag hittills tagit. Fast jag vet att jag har många steg kvar... Tillsammans tar vi dem, ett åt gången.

onsdag 27 maj 2009

Glösagon.

Sonen har varit hur duktig som helst idag! Och jag känner mig lättad över att det som tyngt mig ett tag nu är över. Nu vet vi hur det ligger till. Och lilleman kommer inte att bli helblind om två månader. Istället kommer han att se så bra ut.

Eller som han själv sa hos doktorn:

"Jag vill inte ha glösagon!"

Han ska få fina glösagon så han kan springa och leka som de andra barnen. Min fine duktige och stora gosse!

Jag viskade till honom: "vet du, tjejer gillar killar med lite dålig syn..."
Han viskade tillbaka: "Mamma, berätta inte det för någon. Det är vår hemlighet, din och min!"

Andlig spis.

Den senaste tiden har jag haft förmånen att få sitta ner och verkligen prata med en medmänniska. Växla tankar och känslor. Det är skrämmande och ibland är man rädd att gå över gränsen, men samtidigt så växer man av att våga. Jag njuter verkligen av att träffa andra människor och de behöver inte vara så speciellt lika mig, det är bara kul att höra andras åsikter. Jag tycker verkligen att det är en spännande tid vi lever i och med de energier som rör sig fram och tillbaka så tror jag att det kommer att bli helt fantastiskt!

Jag känner också att stressen har lugnat sig ner något och jag har inte samma behov av att slänga mig ut i affärer (även om jag fick ett bakslag igår...). Men ikväll vill jag bara hem till min lilla familj. Jag har en tanke som börjat frodas också och det är Minna som lagt grunden för den. Tänk om man skulle köpa det man vill ha kontant? Det skulle innebära att för att få en ny sak så behöver man antingen spara till den eller sälja av saker så man får ihop till det man vill ha! På det viset kanske man blir varse saker och tings värde på riktigt? Jag vet att själva tanken är skrattretande för många; men för en som lever på krediter och kort, ur hand i mun skulle det vara ett megastort steg att ta. Frågan är; har jag tid med det? Jag släpper tanken fri och ser vad som händer!

tisdag 26 maj 2009

En varm sommardag...

Och jag var först på väg in till stan. Gå i butiker. Slarva med maten. Njuta av att styra mitt eget liv. Men jag la mig på en parkbänk. Tänkte inget utan bara njöt.

Sen var jag på väg igen. Vill ha den där toppen. Vill ha en ny kamera. Vill ha och köpa och ruinera mig och se ekonomin slås i bitar och inte alls följa prioriteringsordningen. Så slår det mig; jag inser att jag egentligen är hungrig. Fast jag vill inte äta. Jag är rädd för att gå upp i vikt och jag vet att jag har förfallit till godisätande och annat. Jag vill inte sköta mig just nu. Och då tar det sig alla uttryck som finns. Men jag sansar mig; jag är ju vuxen.

Faktum är att värmen också hindrar mig. Jag orkar helt enkelt inte rusa runt i värmen. Så jag äter nu min lunch. Försöker ta en tugga, skriva en rad och så tugga. Det är jättejobbigt men jag intalar mig att sås och kött och potatis är nyttigt för mig.

Jag kommer att falla av vagnen innan den här dan är över. Det vet jag. Men jag tänker skjuta fram det några minuter till. Det dunkar i tinningen och jag ler inuti. Jag vet att just nu vinner jag!

Många tycker si, andra tycker så!

Lugnet som funnits hos oss de senaste dagarna, när jag i helgen började känna nåt som liknade tillit och kanske känsla av samhörighet, försvann ju med ett tandläkarbesök.

Sambon hann knappt sätta sig vid dukat bord förrän han skulle diskutera saftdrickande och godisätande. Jag blev faktiskt först bestört men sedan heligt förbannad! Varför känner han lusten att sitta och orera med osanning? Och bara för att en tandläkare säger hoppa, ska man hoppa då?

Sambon säger: "nu är det slut med saftdrickandet varje dag!" Jag säger: "han dricker väl ingen saft?"
Sambon: "men vi har saft i kylskåpet!"
Jag: "ja...som köptes för fyra månader sedan."

Det jag blir förbannad över är hans (sambons) oförmåga att om han är med sonen till tandläkaren faktiskt säga till tandläkaren att han äter ju bara lördagsgodis. Och saft förekommer vid undantagsfall!

Och så kom dråpslaget: "han ska sluta med napp!"

Jag frågar unge herrn när han ska sluta med napp och han säger nästa fredag. Då säger vuxne barnet: "han ska sluta N.U!"

Jag blir bara så fantastiskt trött! Och jag tycker att sambon är ute och cyklar på en lerig åker. Han har verkligen ingen som helst pejl på att det faktiskt är ett beroende av nappen som kommer att kräva ganska mycket av föräldrar vad gäller tröst och kampvilja. Vilja som jag inte har i en period när sambon jobbar natt, jag har mer än nog på min tallrik av jobb och andra aktiviteter. Dessutom är det ju stora ögonläkarbesöket imorgon.

Jag funderar på vad sambon egentligen sysslar med? Han springer ta mig fan på alla bollar samtidigt och han är sur och tvär och helt utmattad för ingen orkar väl med den stressen i längden?

Skönt att man har ett jobb att gå till! Där man kan sitta och njuta av lugnet och tystnaden! Endast lite knatter hörs från ett och annat tangentbord.

måndag 25 maj 2009

Uppföljning...

Jag satt här en liten stund till och sen gick jag och köpte det där himla månadskortet. Tog ut 200 kronor som är dagens pengar. Och satte mig på bussen in till stan. Väl där fick jag årtusendets kalldusch! Vad är det med alla människor? Det var kö till provhytterna och folk trängdes och slet och drog i kläderna. Det som var fint var slut. Jag stod nästan som utomstående betraktare och såg på vansinnet och kände mig lite befriad. När jag kom över tröskeln och ville in i vansinnet, tog jag några plagg och begav mig mot en provhytt. Då gjorde sig magen uppmärksam på att jag absolut behövde ha nåt att äta för att inte svimma. Jag fick värsta hyperglykemianfallet och började skaka som en gammal alkis och allt blod försvann från huvudet och jag hade inte en ren tanke eller en susning om vad jag egentligen pysslade med. Tillslut släppte jag kläderna och rusade iväg till McDonalds och köpte en ostburgare och marängsviss. Jag tryckte i mig hamburgaren på tvären och sen lite av glassen. Satt alldeles stilla för jag insåg att jag hade mat upp i matstrupen. Hela magsystemet knöt sig och jag satt i solen och kände hur allt liksom expanderade. Hur tarmen först motvilligt tog emot det som bjöds.

Så vände jag tillbaka för lunchen var slut och jag måste ju jobba.

Vet vad jag vill...

...men jag vet inte vad jag gör!

Tänk att konsumtionen har mig i sådant järngrepp! Jag känner mig sjukt stressad för att jag vet vad jag borde göra men jag klarar inte av att göra det! Jag vill verkligen inte slänga mig ut genom dörren och handla upp min lön som jag fått, men hela jag skriker samtidigt i korus att jag så gärna skulle vilja ha lite nya kläder!

I helgen var jag på landet och jag njöt av tystnaden, solen som värmde min hud och bara tanken på att jag är fri att njuta av allt vad livet ger! Tillbaka i stan vill jag inget annat än slänga mig på bussen och ut bland folk och njuta av att känna prasslet av nya kläder mot mina händer. Hela mitt inre är i uppror. Kanske dags för en andningsövning?

fredag 22 maj 2009

Frejus


Nu är det klart och jag känner mig bara så full av förväntan! Den här sommaren kommer att bli något verkligen speciellt för jag tar med mig familjen och åker till Frejus som ligger på Franska Rivieran. Här kommer vi att spendera några sommarveckor och jag känner att det kommer att bli helt fantastiskt!
Åh vad härligt det ska bli med sköna sommarpromenader längs med havsremsan!

onsdag 20 maj 2009

Teaterbesöket.

Jag var ju på teatern igår. Jag satt på andra bänk och jag fick nervösa brytningar när Tommy bad oss vänligt men bestämt att stänga av telefonerna. Jag hade ju satt min telefon på ljudlöst men inte stängt av den. Tänk om den ringer i alla fall? Och så sitter jag här på andra bänk?

När så tvångstankarna försvann kunde jag verkligen njuta av föreställningen. Och jag gav mig verkligen hän. Istället för att förvirrat sitta och leta ledtrådar och undermeningar lät jag mig dras med i det som verkligen hände på scen. Och det var synnerligen lysande prestationer vi fick bevista på scen. Och våra härliga skådespelare spelade skiten av oss och stod därefter lyckliga och ganska utmattade och bugade sig för våra applåder.

Till tanten i godiskiosken.

Hej!
Du ser mig där nästan varje dag. Handlandes ditt godis.

Om jag en dag kommer med en godispåse som kostar 11 kronor men har 10,50 så ska du antingen plocka ur en godisbit eller leende säga att du bjuder på femtioöringen.

Det är ju din kiosk.

Att du utan ett ord sträcker fram påsen och med hela ditt kroppsspråk visar att du inte alls har lust att efterskänka en femioöring gör mig bara förvirrad. Ska jag nästa gång jag kommer till kiosken ta med en femtioöring extra eller ska jag låtsas som ingenting? Jag är helt förvirrad för du säger inte ett ord och allt jag ser är din mun hopsnipen i ett utropstecken. Och ditt fyrkantiga kroppsspråk. Jag är ingen tankeläsare men jag tycker du är ohyfsad mot mig som kund.

Därför kan du nu stryka mig ur ditt kartotek. Jag vill inte ha gissningslekar. Jag vill inte ha ditt godis.

Jaga en tanke...

Jag har en tanke.
Den ligger på lur.
Jag inser att den tanken är pusselbiten som fattas. När jag når tanken är jag befriad.
Jag irrar runt i labyrinter.
Tänker snabbare och känner hur min kropp liksom löses upp.
Hur jag går upp i letandet efter tanken. För jag vet att den befriar.
När jag lugnar mig, andas. Då stannar den och ligger där och väntar.
Jag sträcker ut en hand.
Tänker att nu ska jag minsann tänka den briljantaste tanke som någonsin existerat.
Tanken som är nyckeln till låset.
Tanken som befriar.
Men den är blixtsnabb och smiter iväg.
Och jag fördriver ännu en dag...

tisdag 19 maj 2009

Väntan är snart över!


Nu är det inte lång tid kvar tills jag ska på teater och se "I väntan på Godot". Det ska faktiskt bli riktigt kul och jag har sett fram emot det så länge!
Jag ska ju sitta riktigt långt fram också så att förhoppningsvis kommer någon av skådespelarna att svettas över mig...


Förväntan och glädje!

I dag åkte jag till jobbet, utvilad och med stor glädje! Jag får göra det jag mest av allt tycker om att göra. I dag är beslutsdag och jag har en del korrläsning innan dess. Min kollega är på språng så i en timme slipper jag lyssna på radions skval utan jag har med mig min favoritmusik som jag kan sitta och njuta av när jag jobbar.

Kanske är jag också påverkad av att det är kortvecka. Oj vad skönt det ska bli med långhelg!

måndag 18 maj 2009

Stockholm från ovan

I helgen fick man åka upp och kika på utsikten på några av våra högsta byggnader. Syns det varifrån korten är tagna?




Middagen serveras 18.00!

Jag fick precis reda på att middagen serveras 18.00. Och det blir svärmor som lagar den! Kan det bli bättre!

Jag känner mig lyckligt lottad och väldigt bortskämd just nu!

Det roliga är att när jag kom hem stod sambon och rörde i grytan. Och vi åt upp varenda smula! Jösses vad gott!

Huvudbry...

Stämmer det att man kan bli lätt förälskad bara av att se och höra en levande människa röra sig på scenen? Att man tycker att hans smala kropp och smärta höfter är det läckraste som någonsin rört sig framför en? Att hans leendet kan spränga berg? Och att någons ögon verkligen är själens spegel?

I så fall är det ganska mycket som talar för att jag efter morgondagen kommer att ha en seriös crush på Peter. Eller varför inte Mikael?

Vara vuxen...

Det är många som lever med myten att det nästan räcker med att gå till jobbet för att kunna betrakta sig som vuxen.

Men att vara vuxen innebär också:

Betala räkningar i tid, kunna leva på det man tjänar, städa, tvätta, klara egen hygien, ha sex regelbundet, säga rätt saker. Deklarera. Anmäla cykeln för stulen. Ringa jobbiga telefonsamtal och förklara jobbiga saker. Trassla sig ur olika situationer.

Nu ska vi dansa efter min pipa!

Det blir en kort vecka.

Det känns ohyggligt bra! Jag njuter redan av tiden.

Tänk att det kan kännas såhär bra och i hela kroppen. Det är verkligen helt fantastiskt. Men jag känner i luften att det är stora saker på gång!

fredag 15 maj 2009

Bilstereon från helvetet.

Egentligen är jag mest sur över att jag i morse hade tänkt åka till jobbet, sjungandes på min favoritmusik. När jag kommer ut till bilen och sätter in CD:n står det "error". Och den andra skivan hackar och spelar var femte låt. På en helt ny skiva.

Detta känns väldigt frustrerande och alternativet lyssna på skräp på radio fanns inte. Så därför är jag helt utan signaturmelodi idag.
Tur att det snart är helg!

Istället för musik: förvirring

Faktum är att jag hatar nog den här livsstilen. Tanken slog mig som en blixt från en klar himmel. Jag stod och bläddrade i ett glassigt magasin som jag ville köpa och insåg att jag bläddrade i det för att se om det bekräftade min livsstil. Ungefär som att jag ställer frågan till Universum: "Är det här rätt?" Och så skriker Universum tillbaka, med en kraft som slår mig till marken och lamslår allt vad hörsel heter. Ett rungande "nej!" som fortfarande ekar i mina öron. Men jag frågade inte hur det skulle vara istället...

Jag känner mig väldigt trött, som om jag skulle behöva dra ett gammalt täcke över mig. Som tur väl är är helgen faktiskt här så jag har tid att vila mig. Passa på att sitta ute i solen. Se gräset växa. Lyssna på musik.

Men över min döda kropp att jag går ner i det där köpcentret igen och glor på dessa hemska saker som jag påstås vilja ha.

På jobbet igen!

Jag är på jobbet igen!

Jag njuter verkligen av mina arbetsuppgifter. Det är ett rent skrivbordsarbete och jag läser handlingar och ser att beslutsunderlaget är riktigt. Många gånger slår jag i lagboken eller metodstödet. Jag kommunicerar med mina kolleger och vi pratar ofta om arbetet. Det går ofta att vända och vrida på saker och man inser att trots att allt är lagstyrt så finns det olika sätt att tolka det som skrivs.

Jag älskar verkligen det jag gör och jag önskar att alla fick uppleva samma tillfredställelse på jobbet som jag gör!

Ett steg fram...

...två tillbaka.

att det här med kommunikation ska vara så otroligt svårt. Efter natten känner jag mig som en gnällkärring och totalt omänsklig, men det var förvirrande igår.

Jag fick nämligen tipset från en människa som jag litar på och tycker om; att försöka att inte falla i fällan när ens partner försöker mucka eller gnälla på en. Men efter att sambon i nästan en timme var så otrevlig och kastade skit på mig (fast på ett vääldigt subtilt sätt de flesta gångerna) och jag satt och försökte parera i soffan, så frågade jag vad han var ute efter. Och då var han helt oförstående. Så spenderades kanske dubbelt så lång tid med att jag försökte reda ut varför han säger dumma och tarvliga saker till/om/åt mig när han uppenbarligen ser att jag faktiskt är trött och utarbetad. Vilket resulterar i att jag framställs som en gnällkärring som inbillar mig saker. Är det inbillning att jag känner mig sårad och vill att någon ska sluta vara elak och vidrig mot mig?

Back off!

Men det går ju inte för i och med att jag satt foten innanför lägenheten så är jag ju livegen och ägs av en människa som uppenbarligen inte känner en gnutta kärlek eller respekt inför mig. Jag ska i detalj formulera vad jag vill och önskar och när jag gör det får jag tillbaka att det alltid är jag som bestämmer och alltid vet vad som ska göras och inte göras. Samtidigt som alla andra människor kan gå runt och mörka med sina åsikter. För att jag ska framstå som en envåldhärskare där undersåtarna smider ränkor för hur de ska få mig av tronen. Men surprise! Jag är precis lika osäker som du är! Och igår hade jag tarmvärk, dumpade på grönsakssoppa och varma mackor och var supertrött. Men allt det där är ju bara ursäkter, eller hur?

torsdag 14 maj 2009

Hitta din inre motivation...

Jag har ju lunch nu så jag satt och kollade lite och fastnade för en artikel som handlade om att istället för att belöna sig med godis skulle man hitta sin inre motivation. Detta väntade mig:

Det finns alltså inget magiskt botemedel. Det är bara att försöka vänja sig av med. Det handlar om att man måste byta ut sitt sätt att komma ur sitt känslotillstånd. – Det gäller att sluta se mat som sättet att unna sig något extra, eller belöna sig med mat bara för att man känner sig nere eller uttråkad, säger hon. Det handlar därför om att ta ett beslut och att vilja ändra på sitt beteende. – Belöningar i form av mat gör att det är lätt att gå upp i vikt. Man måste inse att det går att ersätta det med andra saker i stället. Som att läsa en bok, motionera eller umgås med familjen, shoppa och gå på en spa-behandling.
Ridå!
Jag tyckte att det var relativt lätt att ersätta ett belöningssystem med ett annat. Yttre. Men hur är det egentligen med den inre motivationen? Är det möjligt att öva upp sin inre motivation, även om den kanske aldrig riktigt funnits där? Eller man tror att den inte funnits där?

Det sliter och drar...

Sedan någon dag tillbaka så är hela mitt sinne i uppror för jag skulle så gärna vilja gå till HM och slita och dra i de där kläderna som släpps idag. Men jag skulle förmodligen vilja köpa. Och så var det ju den där blusen jag ville ha och så vidare.

Jag förstår inte hur jag ska göra för att bli av med den där rösten jag har i huvudet. Förstärkning har begärts in av magtrakten och sedan igår gör även magen uppror mot att jag försöker att inte bry mig om det som händer. Jag har en lågfrekvent molande värk i tarmtrakten precis hela tiden. Den gick över när jag gick och la mig i går och startade precis samtidigt som jag slog upp mina ljusgröna.

Allt jag prövar är förgäves. Jag jobbar, jag skrattar, jag ser film, jag äter godis. Jag äter macka. Ingenting hjälper. Hela mitt inre väsen är jagat just nu. Som en tanke på att jag hela tiden har glömt något.

Men jag tänker faktiskt inte ge mig! Jag säger nu STOPP och belägg!

onsdag 13 maj 2009

Bra operation!

Ett av de viktigaste besluten jag har tagit för egen del var när jag bestämde mig för att jag måste genomgå en operation. Jag har alltid varit lite mullig, men efter att jag slutade röka och fick barn så ökade jag stadigt i vikt. Det gjorde att jag hade väldigt svårt att röra mig fritt och enkelt. Min förbränning var ineffektiv och jag la på mig precis allt jag åt.

Många gånger när jag skulle göra något ansträngande fick jag mobilisera ren ilska för att klara av det. Det var nog en och annan som fick sig en släng av sleven och att vara en mjuk och glad tjockis har väl aldrig direkt legat för mig.

Efter ansträngning kunde jag vara slut - ibland i flera dagar efteråt.

Jag led i tysthet skulle jag vilja säga. Kanske min omgivning tyckte att hela min uppenbarelse skrek på hjälp varje dag. Men jag hade så många ord inom mig och så mycket jag ville få ut men jag orkade helt enkelt inte orda så mycket om det. Jag mådde så ohyggligt dåligt att varje dag var en riktig plåga. Varje morgon när jag vaknade var jag väldigt besviken, min önskan att slippa vakna igen var jättestor.

Samtidigt så hade jag ju fått mitt barn som jag alltid önskat mig. Det var när jag insåg, såg sanningen i vitögat, att jag inte vågade vara ensam med en liten gosse som ville springa ut i gatan och springa från en tjock och trött mamma. Dessutom använde jag honom som sköld. När han var med kunde jag åtminstone låtsas att jag varken hörde eller såg kommentarerna. Vissa saker var totalt uteslutna under de här åren. Att sitta och äta en glass innebar i prinicp att jag öppnade dörren för främlingar att stiga in. Eller McDonalds.

Jag skämdes alltid. Önskade alltid att jag var i framtiden.

När jag väl bestämt mig för att opereras ringde jag Sophiahemmet och fick prata med en ängel. Jag har fått så mycket hjälp och stöd därifrån och jag tackar varje dag min kirurg som tog en rejäl bit av min tarm.

För jag inser nu att så måste vara fallet. Jag har fått den mest effektiva förbränning någon kan tänka sig.

En sak som jag tycker är märklig är att förr när jag lassade in glass, godis, kött, sås och mackor så gick jag på toa kanske var tredje dag och då kom något litet ynkligt. Vart tog resten vägen?

Idag funkar magen som en klocka. Och jag är faktiskt stolt varje gång jag stänger dörren till toaletten. Och har ni nån gång hört talas om att äta som en mygga och skita som en elefant. Yes. Det var jag som myntade uttrycket!

Min viktminskning har gjort att jag kan njuta av livet, av dagen, att vara här. Och jag försöker varje dag tänka på att jag här här och nu. Och också njuta av de små tingen i livet. Som att cykla...

Varm inombords.

Det är lite småkyligt på huden, trots att temperaturen inomhus visar 23,6 grader. Jag har en misstanke att den går fel. Jag misstänker också att man skruvar ner värmen för att vi ska jobba bättre. Burr...

Men trots det lite kyliga på huden känner jag värmen sprida sig inombords. Jag njuter av att solen skiner utanför. Livet känns lite lättare med ljuset. Fast jag är trött när jag stiger upp är jag fullt tillfredställd av att det känns som att jag utnyttjar och använder varenda dag.

Befinner mig mitt i nuet och nu kan verkligen världen stanna en stund. Jag kan stå där i stillheten och se luften blomma omkring mig och se hur människor stannar upp ett ögonblick. Likt en nyfiken utforskare rör jag mig bland dessa statyer av folk och jag stannar upp, andas in för att känna hur de luktar. Kollar nyfiket ner i en kasse. Ser hur tussilagon förökar sig i vinden.

Det är vår. Jag går ut och drar in lukten av hägg i lungorna. Kan vår bästa tid vara nu?

Inte jag...

Igår var jag på Debaser på mingel och jag kan väl säga att jag hade ju aldrig nån chans i tävlingen eftersom man ska vara kvinna (trumvirvel och skratt). Nä skämt åsido. Man ska vara under 35 år.

Jag blir i alla fall imponerad av dessa duktiga och driftiga kvinnor som med magen i vädret jonglerar anställda och familjen och lyckas få fram kanonresultat. Jag hade dock önskat att åldersgränsen inte fanns där eftersom jag tror att det sätter ytterligare press på duktiga tjejer. Måste man göra allt innan 35?

Det var mingel med gott tilltugg och glada tjejer och lite musik. Men bäst av allt var att jag fick tillfälle att träffa min äldsta väninna. Alltså hon är inte så gammal. Men vi har känt varandra sen vi var sju-åtta. Vi träffas inte så ofta för vi är båda i karriären och har familjer och barn i totalt skilda åldrar. Men igår fick vi verkligen chansen att prata. Efter att de korat vinnaren promenerade vi hem. Medis-Örby. Känns inte så dumt! Vi pratade på vägen hem och jag känner mig så glad i hjärtat för hon lyssnade verkligen på mig. Det var befriande och jag tror verkligen att jag behövde snacka av mig.

Jag är verkligen glad över att hon har kommit så här långt i sin karriär och jag tror faktiskt att hon en dag blir chef för rubbet. Vilket hon skulle passa väldigt bra för.

tisdag 12 maj 2009

Framtidens kvinnliga ledare...

ska koras idag. Jag är visserligen inte ens nominerad, men jag tänker vara där för att kolla in konkurrensen (hahaha).

Först tänkte jag skippa det och sitta hemma eftersom tisdagen är the TV-kväll med the Mentalist högst upp på listan. Men så tänker jag att om jag inte går dit så kan jag ju aldrig bli framtidens kvinnliga ledare.

Litet irritationsmoment.

Jag har varit lite irriterad över att jag aldrig tycks hinna lägga in de där Blocket-annonserna som jag skulle behöva. Det är jobbigt att ha hemmet belamrat med prylar som man inte längre kan ha kvar och inte vill slänga. Saker som nån annan barnfamilj kanske vill ha?

Så inser jag att enda stunden jag sitter ner utan att hela tiden pyssla med saker är när jag sitter vid sängkanten fem sekunder innan jag drar täcket ovanför axlarna. I går hade jag gärna stigit upp efter nattningen för att kolla på designtävlingsprogrammet som går på trean klockan tio. Men jag somnade helt enkelt bort ifrån alla sådana tankar...

Laga mat på dagis.

Så har man gjort dagens riktiga handtag! Jag har varit på sonens dagis och lagat mat. Det blev fantastiska sprödbakade torskar med ris och en smarrig sås. Tyckte jag. De små har väl inte så väl utvecklade smaklökar så de kan uppskatta en god kall sås på massa med godsaker som creme fraiche, hackat äpple, inlagd gurka, dill, citron och lite annat pyssel. Jag åt i alla fall med god aptit. För när vi har lagat mat får vi också göra barnen sällskap. Det är själva belöningen; att få en inblick i sonens dagliga aktiviteter.

Väl på jobbet igen möttes jag av några gamla kolleger och jag hälsade och de tittade på mig. Som om jag var en främling! Men inte har jag väl förändrats så mycket? De kände igen mig och jag fick många glada komplimanger vilket jag naturligtvis suger i mig och lever gott på!

Tinnitus i hjärtat...


Jag vet inte vad jag drömde. Men när jag skulle stiga upp höll sängen mig kvar som i ett järngrepp. Täckets mjuka kanter virade sig runt mina ben och det mjuka lakanet bönföll mig att stanna kvar.


Men jag är tvungen att slita mig loss. Stiga upp. Morgontoalett och så slänga sig iväg till jobbet. Och dagen kommer att bli full med härliga begivenheter. Som att laga mat på dagis. Så skoj...


måndag 11 maj 2009

Varning för lågtryck!

Jag känner mig verkligen låg just nu! Som världens sämsta mamma som förstör sitt barn. Herregud, hade jag vetat det jag vet nu hade jag stått på BVC och krävt en undersökning på en gång. Och inte gått därifrån innan dess!

Men han är ju stark min lille grabb så det här fixar han ju lätt! Och jag kommer att finnas där vid hans sida.

Som nyfödd...

Varför är helgen så snabbt över? Jag har verkligen passat på att njuta av friheten och i lördags var jag på fest. Det var verkligen kul att förbereda sig för en helkväll. Jag fönade håret, la make-up, satte på mig kläder och njöt verkligen av att vara mig själv. Jag kände mig otroligt avspänd och såg fram emot en trevlig kväll.

Och jag har en väninna som är verkligen spännande. Hon känner många olika och väldigt intressanta människor. Därför gillar jag att gå ut med henne. Och lördagskvällen var inget undantag. Diskussionsvågorna gick höga och fan va kul det är att stöta och blöta åsikter med folk utan att någon blir stött eller tar illa upp. Men jösses om nån hade hört våra diskussioner... *ler*

Inser också att jag faktiskt är helt okej. Inser också att det kommer alltid att finnas saker och ting att vara nojig över i sin personlighet. Antingen är man för tjock, eller för smal, håret är för mörkt eller för ljust eller så är man för gammal eller för ung.

Det är i alla fall väldigt spännande att leva just här och just nu!

fredag 8 maj 2009

Grötfrukost.

Jag har precis avslutat min grötfrukost och jag känner mig riktigt pigg och nöjd. Magen har fått sitt och jag har redan hunnit njuta en stund av solen. Det verkar bli en riktigt varm och skön dag idag!

Tänk vad livet känns lättare när det är fredag och snart helg, solen skiner från en klarblå himmel och semestern ser ut att lösa sig till det allra bästa!

Jag tar själv ansvar för min ekonomi. Jag tar ansvar för mitt liv!

onsdag 6 maj 2009

Hålla tummarna!

Jag är så nervös att jag svettas i handflatorna! Men jösses vad spännande det är just nu!

Och det roligaste av allt; det här kommer verkligen att bli en kanonsommar! Oj nu ringer telefonen med besked!

tisdag 5 maj 2009

I mitt huvud just nu.


En del tänker på sex.


Inte jag...

What do you wanna do with your life?


"alright mister, what do you think you're doing? You call this a room? This is a pigsty. I want you to straighten up this area NOW! YOU ARE A DISGUSTING SLOB, STAND UP STRAIGHT TUCK IN THAT SHIRT, ADJUST THAT BELT BUCKLE, TIE THOSE SHOES!
TWISTED SISTER?
what is that?
wipe that smile off your face
DO YOU UNDERSTAND?
WHAT IS THAT? A TWISTED SISTER PIN? ON YOUR UNIFORM?
WHAT KIND OF A MAN ARE YOU?
YOU'RE WORTHLESS AND WEAK.
YOU DO NOTHING
YOU ARE NOTHING
YOU SIT IN HERE ALL DAY AND PLAY THAT SICK REPULSIVE ELECTRIC TWANGER!
I CARRIED AN M-16 AND YOU, YOU CARRY, THAT, THAT, THAT, GUITAR!
WHO ARE YOU?
WHERE DO YOU COME FROM?
ARE YOU LISTENING TO ME?
WHAT DO YOU WANNA DO WITH YOUR LIFE?

måndag 4 maj 2009

Vindskydd.

Inser precis att vi kommer att sätta upp ett vindskydd där tyget kostade typ en krona metern och där öljetterna som skyddet sitter uppe med kostar sådär en tjugofem kronor styck.

Man blir alltså rånad hur man än bär sig åt!

Trött som fan!

Jag är så trött! Det knakar om mig när jag gäspar käkarna ur led. Lilleman var febrig när han la sig igår och vid tolv var han som en liten kamin med en temp på 39,4. Han sov oroligt på grund av febern och han fick lite febernedsättande för att han skulle få sova ut ordentligt. Sambon vabbar idag och jag sitter här på jobbet. Detta är väl egentligen den stora nackdelen med att vara en lite äldre mamma; jag är helt död om jag inte får sova min törnrossömn.

Påminner mig om när jag bodde i Ronneby och jobbade i Kalmar. Jag åkte de tolv milen utan knot. Jag var vid affären vid sju på morgonen, arbetade till cirka kvart över sex, åkte till Karlskrona för att byta om hos en kompis. Förfest och fest och för det mesta efterfest. Sen åkte jag tillbaka till Kalmar för att börja vid sju på morgonen därpå. Och så höll jag på. Flera gånger i veckan.

Jag sitter nu och försöker fundera ut vad som skulle vara värt den där trippen i nuvarande ålder? Ja, kanske att vara ute och festa med Kungen? Njae, knappast, va? Oj nu blev jag ännu tröttare bara tanken på att ut, festa, hem och jobba.

När jag är såhär trött på jobbet är jag villig att göra precis allt för att få tiden att gå. Jag sysselsätter hjärnan med saker och ting som jag vill köpa och så blir det ofta lite godis eller liknande. Det roliga med den lösningen är att godis inte har någon som helst upppiggande effekt på mig. Jag blir bara ännu tröttare. Samt att hjärtat slår som en bongotrumma och jag ser dubbelt. Ganska käck effekt sådär. Äter jag lite till (vilket jag ofta inte orkar) så mår jag dåligt och blir illamående.

Därför brukar jag promenera. Gata upp och gata ner.

Idag tänkte jag pröva nåt nytt. Skriva tills anfallet går över.

söndag 3 maj 2009

Finns i mitt huvud just nu!

Deltaplattan

I helgen har jag förutom att vara på konsert, skött om vårt teakgolv på balkongen. Vi köpte de finaste deltaplattorna med varma härliga teakplattor och la ut på vår balkong och sen dess har vi haft ett rum till.

Så igår handskurade jag golvet, platta för platta med såpa. Jag insåg att efter några år på balkongen har de yttersta plattorna blivit lite för mörka för min smak, så efter skurandet tog jag ut vår slip och så gick slipade jag rent plattorna som mörknat. De blev helt bleka och ljusa, trät var som nytt igen.

I dag har jag oljat in teaken. Jag använder fin kallpressad linolja som jag blandar ut med balsamterpenting. Man kan också hetta upp oljan lite för att den lättare ska tränga in i trät, men jag har aldrig riktigt vågat mig på den processen. Känns lite bökigt att värma olja när det finns barn i hushållet.

Doften som sprider sig i hela vår lägenhet är frisk och man kan tro att vi har en båt liggande på balkongen.

I år har vi slagit på stort och kommer att byta ut vårt gröna vindskydd mot ett nytt. Men först ska det slås i lite öljetter i vindskyddet för att det ska sitta riktigt bra när vinden viner i knutarna.

Många tycker att det är jobbigt att pyssla med sina saker och att arbeta så med kroppen, men jag njuter faktiskt väldigt mycket av att stryka en pensel mot trä. Det är som att rösterna i huvudet tystnar och det är bara jag som sitter där och njuter av solen och känner värmen från trägolvet. Dessutom tror jag att det är nyttigt att verkligen pyssla lite med sina saker för att man ska känna värdet av dem. Och kanske också inse att livet inte är så dumt, det finns lite guldkant på den karga tillvaron och allt handlar inte om att förverkliga sig själv i ett shoppingcentrum. (om jag nu någonsin trodde det?)

Nu är det väl ändå revolution på gång?







Fan va gott det var att komma iväg på konsert. Vi hade riktigt bra platser, både för att höra och se bandet. Jag satt och dansade i stolen. Jag har nästan spelat sönder senaste skivan och det är alltid kul att få bilder till det man sjunger i huvudet. Lite ledsen har jag ju varit om åren eftersom jag aldrig fick chansen att se Bob Hund och ett tag trodde att det var kört. Så släpper de ett nytt album med bra låtar. Texter som går till hjärtat och med många sköna toner som går rakt ut i ryggraden.