tisdag 30 november 2010

Ryssvintern

Jag är ju liite besviken faktiskt. Tycker att ryssvintern och iskylan kanske skulle ha kommit om en sådär 16 dagar. När jag befinner mig i flygplanet på väg till Thailand. Nu drömmer jag mig bort och jag kan upplysa om att min fantasi sätter inga gränser vad gäller tankar om varma bad, varm sand, varm massage, kall öl. Jag hoppas helt enkelt att jag kommer att svettas som fan!

måndag 29 november 2010

Jäkla interNÄT.

Det händer mig allt som oftast att jag googlar nåt som jag vill veta. Så hittar jag det och tänker att fan va bra! Måste komma ihåg! Och vad lätt att hitta, bara att googla orden...

Nästa gång så sliter jag mitt hår i ren förtvivlan för min sida som jag vill hitta finns inte i sinnevärlden! Ett exempel;

för ett par månader sedan hittade jag en affär som sålde prisvärda och fina kinaskåp. Jag sökte på kinaskåp och voila, en av de första trådarna skvallrade om att man kunde åka till Upplands Väsby om man ville kolla skåpen.

Nu när jag är i skarpt läge, dvs jag vill köpa ett skåp googlar jag kinaskåp, vitt kinaskåp, upplands väsby och fan och hans mormor. Men ingenting dyker upp. Börjar inse att sidan förmodligen plockats ner eller inte betalat sina royaltis till sökmotorn Google.

Moralkärringarna på TEVE.

Ibland när jag får fem minuter över så sitter jag och bläddrar bland tevekanalerna. För att få en överblick om vad som händer i världen liksom. Blir så otroligt provocerad när det i en kanal sitter kärringar som vill förbjuda cigg-reklam. Eftersom det inte finns nån sån reklam längre vill de gå snäppet längre och förbjuda de cigg som finns vid kassorna för de menar att de får maximal exponering där. Man står i kön till kassorna och så tänker man:
"Heck, här står jag och har tråkigt i kassakön. Men jag är ju en så kul person så jag förtjänar att ha lite roligt i livet. Jamen kolla, det finns ju nåt som heter cigarretter. Jamen det förtjänar jag, jag som har så tråkigt här i kön och egentligen är en sån rolig person. Jag köper ett paket. Nä va tusan, no bars hold, jag tar två!"

Glömde jag nämna att en av moralpaniktanterna har drivit nattklubb i över tjugo år. Och knappast en sån där nattklubb där folk varken drack eller rökte (diverse). Nä på hennes nattklupp satt "Noppe" och "Poppe" tillsammans med knugen och rökte cigarr på jakt efter kvällens byte.

I ett annat program (som jag landade mitt i) handlade det om att det borde vara förbjudet att dricka sprit när man har barn.

Jag tycker att man borde få dricka och gå på fest även om man har barn. Och detta skriver jag, väl medveten om att jag inte har några problem med drickat och att jag varken brukar dalta mer eller gulla med barnet på fyllan, han har aldrig heller behövt se mamma sitta och fulgråta över nån sentimental tanke efter en flaska vin. Men förutom att jag vet att det finns såna problem så tror jag att man gör barnen en otjänst om de växer upp och tror att det inte existerar vuxenproblem, vuxenfester eller vuxen-nånting.

I lördags pep mamma och pappa iväg på fest, vi var utklädda när vi gick hemifrån och han sov gott när vi kom hem. I söndags var Lilleman på spökfest, han var utklädd när han gick hemifrån och när han kom hem låg hans pappa och sov (han jobbar natt nu). C'est la vie!

torsdag 25 november 2010

Jag är...

I går när jag som vanligt satt och piskade mig själv på kvällen för att jag inte kan låta bli att småäta allt vad som finns i hushållet, bestämde jag mig för att faktiskt acceptera att jag är en person som småäter på kvällen. Det var lite svårt för mig att komma till insikt och jag är inte säker på att budskapet riktigt sjönk in. Men om jag är en person som småäter på kvällen och jag accepterar den personen så får jag försöka leva med den tanken och också vidta sådana åtgärder att det finns bra saker att småäta för en person som har behov av att småäta.


Det kan ju också vara bra med lämplig dryck till detta småätande. Som bekant har jag väldigt svårt att bara ta lite vatten i kranen när andan faller på...

Vad vi svenskar drömmer om...

Det har ju släppts en rapport som handlar om vad svenskar önskar sig. Tipsvinster, mer kvalitetstid med nära och kära, ekonomisk frihet. Själv insåg jag, nu när jag satt på tunnelbanan på väg till jobbet, frusen om fötter och nästipp; varför jag så sällan har drömmar eller i alla fall drömmar som jag kan formulera för andra.

Jag drömmer nämligen om dekadens. Ett paradis där jag inte fryser, där värmen sveper över en som en varm strykning över kinden, där man äter frukt och dricker sig småberusad. Nån masserar ens fötter och en står med ett stort palmblad och fläktar lite försiktigt... Två blickar möts i något som kan leda till precis vad som helst. Eller inte alls.

Kanske kommer jag snart att få uppleva Paradise lost... Det finns i alla fall en from förhoppning. Och nu är det 20 dagar kvar till jag åker.

tisdag 23 november 2010

Vänj dig inte...


I svenskan idag kunde jag läsa om vad svenska folket önskar sig mer av, och det var ju en härlig läsning eftersom det mesta folk önskar sig ledighet och speciellt mer tid med sina nära och kära. I artikeln kunde man också ögna (för jag orkade inte läsa) att man hoppades på att folk inte skulle hänga upp sina liv på saker...

Det är väl egentligen inte bra vad man än hänger upp sitt liv på som tyder på ensidighet? Om man lever för att spela spel så blir man isolerad, äter fel och kanske ensam? Om man lever för att äta god mat och goda drycker blir man tjock. Om man lever för att träna kan man få skador och bli sjuk. Och så vidare.

Anledningen att det här ämnet berör mig är att jag vacklar mellan att å ena sidan tycka att livet är en fantastisk saga där det du vill ha kan bli verklighet och the sky is the limit. Samtidigt som jag ibland undrar att vad gör jag här? Vad går livet liksom ut på?

Om jag går upp i mitt barn och ägnar honom jättemycket tid och leker och pratar så blir han tillslut nästan alldeles odräglig. Han börjar domdera och leva runt med mig och han tar saker och ting för givna och tjafsnivån blir högre eftersom han börjar vägra göra saker och ting (som att tvätta sig och äta ordentligt). Och samma utveckling ser jag ju hos de unga vuxna som förgyller min vardag måndagar klockan åtta.

Om jag börjar räkna på mina framtida inkomster och hur mycket pengar och utrymme jag har för möbler och renovering och bil så inser jag att det är först år 2020 som jag kommer att kunna sitta i ett helt kök och njuta av ett bad i ett badkar. Om jag hoppar över semestrar och diverse klädinköp. Då får jag som en klump i bröstet och ifrågasätter min tillvaro.

Av olika anledningar vet ni att jag har svårt att gå in för att njuta av glass och godis. Jag gick den vägen en gång förut och den var liksom inte riktigt rätt för mig. Om man säger så.

I övrigt ska jag ligga med samma man resten av livet...

Förresten har jag ägnat så mycket tid åt att bygga på min familj att min minusflex nått taknivån... Tjoho!!!

måndag 22 november 2010

Funka!

Lalalala... jag är pigg!

Jag är faktiskt rent ut sagt otroligt nervös över att vara på jobbet nu, för jag är inte i närheten av på topp. De senaste åren har jag haft jobb som jag har kunnat komma till och fuska över en dag med långpromenader och fri surfning. Men när dagen är fullspäckad av möten och leverans i projekt där man förväntas säga hyfsat intelligenta saker eller åtminstone komma ihåg det som sagts en annan dag, då känner man sig som en fjärt i Universum.

Det började med att jag skulle gå och lägga mig tidigt. Jag kom inte till ro. Lakanet skavde och ljud och ljus förföljde mig in i drömmen. Men sen var natten full av vak för Lilleman var orolig och vi hade ett par olyckor på natten och då får man bädda om sängar och sen så hostade han som om han rökt cigarr och då väckte det oro. Halv sex la jag honom under mitt täcke och bäddade in honom i förhoppningen att han skulle somna om igen men han låg och pratade och rörde sig som en liten ål och vid sex fick han stiga upp och möta morgonen med Bolibompa. Jag skulle stigit upp då och pallrat mig till jobbet men jag var mer eller mindre halvdöd så jag la huvudet tillbaka på kudden och somnade om.

Det tog 45 minuter att ta sig till jobbet i morse vilket måste vara nån slags rekord. Jag tror jag är hungrig. Men nu dricker jag kaffe.

Nu säger rösten inom mig att jag ska göra nånting rätt. Att den här dagen kommer att bli hemsk om jag försöker lösa saker och ting efter hand som problemen dyker upp. Så nu ska jag faktiskt planera. Måltider, raster, hemgående... rubbet!

lördag 20 november 2010

I did it!

Jag uppfyllde min innersta dröm - med råge och jag är glad. Och om du tycker att jag är ytlig som drömde om att bli smal så kan du väl säga det till mig efter att du vägt 150 kilo. Men jag tänker sällan på det utan är nu så van att jag tar för givet tingens ordning. Idag tänkte jag över det en stund och uppfylldes av varm och skön, ren och skär lycka! I veckan har jag köpt inte en utan två fina bikinis som jag ska ha på min semester. Det är glädje! Att få ha en fin bikini!

I går när jag låg hulkande av illamående i fosterställning insåg jag att mitt godisätande inte styrs av ett bångstyrigt barn djupt inom mig, utan tvärtom. Jag hörde hur personen inom mig krympte mer och mer och skrek av smärta och förtvivlan över idioten som styr den här skutan och som automatiskt sitter och häver in äckligt godis i min stackars kropp. Jag måste helt enkelt bli bättre på att lyssna på min inre röst så att det blir lite vettig kost som jag mår bra på som inmundigas.

fredag 19 november 2010

Lycklig!

Shit jag är så lycklig! Det spritter i hela kroppen. Men jag har flow just nu!

måndag 15 november 2010

Hurricane.

Var det nån som såg Skavlan i fredags och hans gäst Hurricane? Jösses vilken naturkraft och så otroligt starkt tal! Han berättade i alla fall för oss att vår Jord var som en magisk plats där allting kan manifesteras och ske. Det man drömmer om händer.

Och faktum är att jag vet inte om jag är inne i en bra flow eller om det ska vara såhär (ibland ifrågasätter jag) men i mars förra året drömde jag om platt mage, en hög med pengar och en semesterresa till Paradiset.

Nu är det fyra veckor kvar tills vi åker till Paradiset och resan är så fantastisk och innehåller så många olika moment att inte ens när jag gnider mina ögon så fattar jag att det är sant! Men det kommer att bli många vinterveckor som spenderas i solen och i år kan jag köpa bikini för magen är platt som en pannkaka!

Och rik är jag ju alltid! Jag är ju miljonär! Allt jag vill ha och kan drömma om har jag här och nu!

fredag 12 november 2010

Mår illa...

Jag kollar Expressen idag och jag mår faktiskt illa på så många olika plan vad gäller uttalandet om att Henemark var kungens lekkamrat.

Men det är som att försöka vända bort blicken vid en krock.

torsdag 11 november 2010

La vie en rose...

Vem är du? Vem är du? Vem är du?

Inte så jäkla lätt att veta vem man är stilmässigt längre. Men det går ju inte att experimentera hur länge som helst för pengarna räcker ju inte till flera parallella garderober. I dag har jag drömt mig i allt ifrån rocker-stilen, via romantiken till 50- 60-talet. Känner mig riktigt duktig som faktiskt inte handlade någonting. Bestämde mig faktiskt för att jag skulle gå hem och shoppa i min egen garderob istället för att stresshandla nåt som bara blir hängande.

tisdag 9 november 2010

Curlingbarnen

I går var jag ju tvungen att bänka mig framför serien som handlar om bortskämda unga vuxna. Förutom att jag skrattade så jag höll på att dö, blev jag beklämd av de ungas attityder. Att deras föräldrar städade och tvättade åt dem var väl en sak; men att de handlade för ofantliga mängder pengar utan ett uns tacksamhet fick blodet att koka i ådrorna. Och vad handikappade de var när de skulle jobba! Inte som jag som alltid varit beredd att ta i!

Så började jag fundera på hur jag själv var som yngre. När jag var tjugo fick jag jobb på ett senildementboende. Jag var där i ottan full av energi och började bädda sängar. Det var nog där och då min beundran för de som jobbar inom vården väcktes, för den förmiddagen var nog det jobbigaste jag varit med om. Det var inte frågan om att arbeta med äldre människor som drack kaffe och pratade om hur livet varit. Nej, mina äldre satt i rullstolar och sov och dreglet rann i en rännil nerför kragen på dem. Den lunchen åkte jag hem, gråtandes. Jag ringde AF och berättade att jag inte fixade det och därefter la jag mig ner och sov i ett dygn.

Jag gjorde inte heller många knop hemma. Ofta låg jag på soffan och vilade mig innan jag skulle ut med mina tjejkompisar. Jag gav mamma tvättinstruktioner för mina kläder och när hon krympte mina Lyle'n Scott- tröjor skällde jag som en bandhund.

Ja jag var bortskämd, ganska otacksam och utan ambitioner. Hade jag varit med i TV hade alla asgarvat åt mig. Men tillslut blev det ju folk av mig med. Så det finns ju hopp om de unga vuxna. Även om jag.kommer att sitta bänkad nästa vecka!

måndag 1 november 2010

Första dagen.

Första dagen avlöpte väl bortsett från den lilla incidenten med att jag stoppade in mitt behörighetskort i ett fel hål i datorn och jag vet inte om kortet hamnade i ett maskhål någonstans eller om det bara låg där osynligt inuti datorn, men jag blev genomsvettig och började fundera på om man kan få avsked för ren dumhet.

Lyckades tillslut hitta en vänlig själ som försäkrade mig om att det sista dumhuvudet ännu inte var fött (dvs att jag inte är den första som förlagt kortet i fel hål) och som hjälpte mig att skruva isär hårdvaran. Så var problemet löst och jag kunde återgå till att fortsätta min tillvaro som PMAKPL (person med alltid koll på läget).