onsdag 29 juli 2009

Drömde jag?






Känns som att jag just har vaknat upp ur en dröm...

fredag 10 juli 2009

Frejús

Om mindre än ett dygn kommer jag att vara här och sippa på ett glas vin. Mmmm... Jag känner mig så lyckligt lottad just nu!

Black or white...

Livet är inte svart eller vitt. Det märker man när man önskar något eller slänger ut krokar. Svar som "ja" eller "nej" existerar inte utan; ja, om du kan göra det och det. Eller njae, vi vet inte. Eller helt enkelt eh? ville du något eller?

Men det gäller att ha positiva tankar nu! Allt är möjligt!

Positiva tankar.

Jag brukar inte drabbas av resefeber, men visst, lite nervös är jag inför resan. Att jag inte har tänkt på allt. Sambon däremot låter sig inte rubbas ur sina cirklar. Han sover gott på kudden fortfarande.

Vi har slängt ut en del krokar och naturligtvis hoppas vi att Universum har hört och hörsammar oss. Det vore otroligt nice.

I dag har jag dessutom som mål att Lilleman inte ska behöva ha precis lika trist som han haft i två dagar nu. När mamma och pappa varit som två utspillda fläckar och regnet har hällt ner.

torsdag 9 juli 2009

Planerar och packar.

Just nu pågår de sista förberedelserna inför vår resa till Franska Rivieran. Med tanke på att jag knappt kan gå utanför dörren utan att bli blöt av regn, känns det verkligen lockande att tänka tanken att snart åker jag iväg med min familj.

Vi åker på lördag. Tjohoo!

onsdag 8 juli 2009

Avslappnad.

Jag är så avslappnad nu att jag nästan sover där jag står. En otrolig känsla.
Jag tog mina sista krafter och gick på en intervju idag. Jag njuter av att jag kanske snart har ett erbjudande som jag faktiskt kan överväga. Men om jag inte får det gör det inget eftersom jag älskar mitt nuvarande arbete.

Jag tog en runda på stan efteråt och konstaterade att jag faktiskt inte vill ha någonting. Usch vad trött jag blev på att gå på stan. Insåg ganska snart att jag får det jag behöver genom att vara ledig. Behöver inte gå i affärer för att tankarna ska få leva fritt. Åkte hem och lagade god lunch till min familj.

Det enda som inte funkar i mitt liv just nu är ätandet. Det gnager naturligtvis upp mig inifrån och ut. Inte blir det bättre av att vi har flera kilo godis i köksskåpet efter kryssningen.

Imorgon är i alla fall en ny dag. Då tänker jag käka gröt och vara snäll mot min kropp. Jag har ju bara en!

Sommar på båten.







Åh vad härligt det är att dricka ett glas vin ombord på en båt i solnedgång.

Detta är sommaren för mig!
Jag gillar verkligen min nya fina Panasonic Lumix DMC T27. Helt plötsligt är det kul på nytt att ta kort!

Gråtfärdig.

Men himlen gråter åt mig.
Kan inte hjälpa att jag blivit så illa berörd av att Michael Jacksson är död. Jag såg en del av minnesgudstjänsten igår och jag kan inte låta bli att känna sorg när jag vet hur ont det gör i andra människor när deras nära och kära dör.
Jag spelade den bästa video som finns, the earth song.

Tårarna rann nerför kinderna och jag hoppades verkligen att jorden sopar oss av ytan för vi förtjänar verkligen inte att vara här och skövla.

Inser också att om Jesus återuppstod och stod framför oss skulle vi alla likt en fårskock förskjuta honom som om han inte fanns.

Inget nytt under solen de senaste 2009 åren alltså.

tisdag 7 juli 2009

Att ta ansvar.

Att ta kommando och själv styra över sitt eget liv; att ta vuxet ansvar för sig själv och sin ekonomi bland annat, är faktiskt svårare i verkligheten än i teorin. Befinner du dig ensam på en öde ö så kanske det inte är så svårt. Men så fort jag ska interagera med andra människor blir det desto svårare.

Missförstå mig rätt; jag älskar verkligen mina nära och kära. Ibland kan dock gamla saker komma upp till ytan och leda till ganska barnsliga utfall.

Som häromdan när jag pratade med mamma. Jag skojade lite med henne (eftersom hon själv varken pratar om eller intresserar sig för min operation) och sa att om jag fick ett hypoglykemiskt anfall skulle hon bara stoppa en bit banan eller lite socker i munnen på mig så skulle jag nog kvickna till.
"Har du varit hos doktorn för det? Du kan ju ha diabetes?"
"Nej, det är inte diabetes. Man kan nämligen också få det om man inte har någon magsäck. Om man är magsäcksopererad. Det beror på...."

Det sista fick jag väl ungefär skrika i falsett eftersom hon avbröt mig med sin oro och sina förmaningar. Jag reagerar alltså på min mammas oro som om jag var ett barn fortfarande. Jag blir väldigt trött på att hon alltid verkar sträva efter att få mig att framstå som sjuklig (eller sjuk i största allmänhet). Jag å andra sidan tenderar alltid att överdriva hur mycket jag orkar.

Jag bad i alla fall om ursäkt för att jag brusade upp. Försökte mig på att förklara att jag inte vill framstå som en sjukling. Jag vet väl inte hur mycket hon förlät mig i det där ögonblicket, men här hade jag verkligen behövt en ängels tålamod för att inte bli förbannad.

En vuxen människa som tar ansvar för sitt eget liv hade naturligtvis inte alls blivit så sur och arg som jag faktiskt blev.

Najs i solen


Vi fick verkligen det bästa vädret man kan tänka sig. Det såg lite mulet ut, men från det att båten lade ut från bryggan, tittade solen fram.
Den lös på oss under hela Helsingforskryssen.

Tillbaka från Helsingforskryssning.

Nu börjar jag förstå att jag faktiskt har semester. Nyss hemkommen från Helsinforskryssning med riktigt gott vin och god mat i färskt minne. Jag kan varmt rekommendera en tur till Helsingfors i glada vänners sällskap.