torsdag 30 april 2009

Ut i solen


Jag hoppas på en riktigt varm och härlig valborg. Då ska jag ut och njuta i solen.

Gosse på besök

Min lille gosse är på besök på jobbet idag.

Han frågar om precis allt. Det är verkligen svårt att få nåt gjort när man har en liten som ska veta allt och petar på precis varenda sak. Samtidigt så känns det som livet. Att få ha honom nära mig. Det håller också viktiga tankar på eventuella köporgier borta!

Får jag be om största möjliga tysstnad?

När jag lever rövare och visar mig från min allra sämsta sida, svär och gormar, då sprutar inläggen på min blogg.

När jag sedan försöker att ta mig i kragen och verkligen styra min tid, min vikt, mina pengar, ja då känns det helt tyst. Ungefär som att all energi går åt till att hålla sig samman.

Men faktum är att jag de senaste dagarna faktiskt tagit jättekliv i min egen personliga utveckling. Jag inser bland annat att de där kläderna som jag alltid måste köpa för mina sista slantar, för att varje gång rasera min ekonomi. De kommer alltid att finnas där. Ena dagen var det designkläder på H&M. Sen en söt blus från Mango som jag bara måste ha. Och nu hänger den där nere. Som en symbol för min lättja och för att mycket vill ha mer. Är den speciellt märkvärdig? Nej, faktiskt inte. Men visst, den sitter WOW! på mig. Det kan jag erkänna. Löjligt blir det ju annars.

Nu styr jag min ekonomi. Jag är gammal nog att inse att det regnar aldrig manna från himlen. Ingen kommer att med magisk hand räcka mig det jag behöver. Nej. Jag är vuxen nu. Herregud, det visar ju min månatliga löneutbetalning! Varför skulle jag självmant vilja diskvalificera mig från vuxenlivet genom att låtsas att jag inte har några räkningar?

Sen kan man ju fråga sig själv; vart går pengarna? Den analysen vågar jag mig inte ens in på. Jag tänker bara; det här är nödvändigt för mig!

Jag har förflyttat det sår jag bar inom mig, för att jag såg ut som jag gjorde. Som gjorde att jag tvingades att skyffla i mig godis och andra onyttigheter. Fast nu är föremålet ett annat. Ursäkterna är desamma. De är förklädda och jag har mycket svårt att känna igen dem. Men när jag gör det, inser att de är mina egna hjärnspöken. Då blir allt så självklart och ganska lätt.

Och jag återvänder hela tiden till det lilla i tillvaron. En liten utflykt med Lilleman. Att se in i hans ögon och höra vad han säger. Lyssna på ljuvlig musik. Förbereda mig för en konsert som jag längtar efter. Gå på teater.

Den där rösten som säger till mig att jag behöver, att jag förtjänar. Att jag klarar av det. Den rösten är inte min vän. Den rösten sårar mig gång på gång. För den lever på att jag blöder.

onsdag 29 april 2009

Snyggt till jeans...

Varje gång jag ser något snyggt som jag vill ha så tänker jag: Oj, det här blir ju skitsnyggt till ett par jeans.

Till saken hör att jag har ett par jeans som sitter snyggt.

Förresten; vad är inte snyggt till jeans?

tisdag 28 april 2009

Ego-woman.

Såhär tänker jag idag:

Efter att i så många år varit en oformlig klump. Könlös. Inte kunnat ha nåt fint på sig utan varit hänvisad till de allra största kläderna. Jämfört med nu. Jag är ju som en levande skyltdocka, herregud! Jag sätter på mig nåt nytt och det sitter riktigt bra! Jag är helt förblindad av mig själv och försöker förstå och inse hur jag ser ut idag.



Ursäkt på ursäkt läggs till varför jag spenderar som jag gör. Jag måste helt enkelt programmera om mig själv. Dvs inte tänka på ytan utan försöka få en fördjupad insikt i varför jag handlar som jag gör. För att bli en framgångsrik kvinna med koll.

Jag styr pengar!

Trenden vänder.

I går kände jag mig ganska missmodig. Det kändes som att allt kul som ska hända innebär också ett jätteproblem som ska lösas. När så det ena läggs till det andra så blir resultatet en enda uppförsbacke.

Jag menar; det är vår nu. Vi är redan i vecka 18 och det innebär mindre än nio veckor kvar till semestern. Lägg så lite midsommar och Gökottan till det så blir det inte så många veckor kvar. Värmen innebär också ljumma grillkvällar där det dricks öl och hjärtat är allmänt lätt.

Själv sitter jag och funderar på problääm.

Men som en hand som sträcktes fram i ett töcken fanns plötsligt en väninna där och säger att: "Jag passar Lilleman. Var ute så länge ni vill!"

TACK! Du är så go! Med ett hjärta av guld. Jag tror verkligen att vi två, sambon och jag, behöver några timmar själva.

måndag 27 april 2009

Jag längtar just nu efter:




Platt mage


Pengar


Semester









Yr i mössan.

Jag vet inte om det var lunchen bestående av dinkelsnurra och tomatsoppa, eller om det är solen som gör att jag nu sitter och känner mig helt yr i mössan.

Kanske dags för att börja med allergitabletter?

Helgen har i alla fall varit urskön! Solen har värmt våra skinn och vi har varit ute så mycket det bara går. Bandängen är det nya vattenhålet! Jag la mig i rimlig tid igår och somnade ganska snabbt. Vaknade fem minuter senare av att väckarklockan ringer. Men hallå, vart tog min natt vägen?

Ekonomi-flow

Jag behöver faktiskt hjälp vad gäller det här med the secret och ekonomin.

Ska man ha en fast hand om ekonomin och uppdatera regelbundet, eller ska man luta sig tillbaka och tänka att det löser sig, jag har ju drömsumman på papper?

Jag lägger pannan i djupa veck men detta tycks vara ett problem jag inte kommer över.

Min bortskämde gubbe

Jag tycker det är så fantastiskt hur jag lyckats skämma bort sambon och hur han har förvandlats från spännande kille aldrig långt ifrån ett äventyr till bekväm gubbe.

Allting handlar nämligen om mat. När han ringer mig på eftermiddan handlar det aldrig om att han har hittat ett nytt jobb, har bokat en sommarstuga eller ens hittat på nåt kul till helgen. Det är alltid: "vad ska vi äta idag". Om det redan sitter en matplanering på kylskåpet så är alltid den givna frågan: "har vi allt vi behöver"?

Detta innebär att efter en utflykt där jag sitter smålullig på en filt förväntas det alltid att det ska fixas nån form av mat till gubben när vi kommer hem.

När vi sitter på en grekisk restaurang och småhuttrar i vårvärmen säger han: "det blir ingen mer mat ikväll va?"

Men roligast av allt var när jag gjorde matplaneringen och med stora ifyllda skrev att på lördag innan konserten så får var och en se till att få i sig det de behöver. Dvs jag står inte med nån mat för jag vill dricka lite vin, duscha i en evighet och faktiskt sminka mig så länge jag behöver för en enda gångs skull. Han blev helt blek och stammade fram att nåt måste man väl ändå äta innan en konsert.

torsdag 23 april 2009

Lön imorgon

Imorgon kommer lönen...

Det vet alla vad det innebär; först ett tjoho!!! Nya pengar.

Sen ett äsch! Vad ska jag med pengar till?

Jag har ju redan allt!

Sex å sånt...

Jag måste bara lägga upp en bild på skärpet som nu är mitt. Mitt mitt mitt!

Det känns faktiskt himla bra! Bättre än ja ni vet vad...

Vilken rusch!

Vilket pulspådrag jag har just nu! Blodet far runt i kroppen och jag är piggare och mer alert än någonsin. Mina händer skakar och jag är som en narkoman som precis har fått en shot. Och det har jag ju också!

Jag var på H&M där Matthew Williamson precis släppt ett samarbete. Jag antar att man släpper kläderna dan innan lön för att slippa för långa köer. Men jag hann hur som helst inte fram till de riktiga dyrgriparna.

Jag kom i alla fall tillbaka från jakten med två skärp och en topp. Jag sitter fortfarande och funderar på hur ett skärp som kostar 13 500 kronor i Elle nu släpps för 398. Men jag klagar ju inte.

Jag är i alla fall sambon ett stort tack skyldig för att han i sista sekunden räddade mig från sju års olycka. Tyvärr vet jag inte om jag hade överlevt att inte komma hem med mina saker. Klart toppen kanske jag hade kunnat leva utan...

Jag förstår inte hur detta går ihop med mitt gnetande och sparande, men jag inser att jag är för evigt förtappad. Om det bara inte kändes så bra!

Morgonfika

Jag har precis fikat med några arbetskamrater och jag har skrattat så jag får ont i magen. En del är verkligen helt otroliga på att berätta skoj saker.

Men idag när solen skiner för första gången den här veckan så känns det verkligen inte som torsdag! Såhär kul har man bara när det är typ två timmar kvar till semestern!

onsdag 22 april 2009

Längtar.

Just nu längtar jag hemskt mycket efter det här!

Jag drömmer visserligen om bensinsänkningar och att handla kläder, men när jag har ögonen öppna är det detta jag tänker på...

Kul med pengar...

Förutom att man kan lägga dem i ett badkar och helt enkelt kasta upp dem i luften kan man faktiskt ha annat kul med pengar.

Mindre roligt är det när man gör sin ekonomiplanering och inser att det blir ännu en tuff månad.

Kanske bäst att inse att jag inte är Ivana Trumph utan en vanlig knegare.

Det lär ju inte bli några utsvävningar i framtiden heller för nu är det snart sommar och då vet alla vart alla pengar går! Till glass och bensin! Tjohooo! Och om man har riktig riktig tur en och annan grøn tuborg. På plats naturligtvis!

Inte borsta håret!

I går när jag kom hem från jobbet kom gubben farande med borsten i högsta hugg. Han sa att det såg ut som ett skatbo i huvudet på mig.

Men nix, ingen borstning här! Jag gick ju runt och kände mig som hot mama hela dan!

Nu funderar jag på hur jag ska göra för att införa busighet på schemat!

tisdag 21 april 2009

Ett skratt förlänger livet...

När jag klippte mig längtade jag verkligen efter att få in lite volym i håret. Idag skrattar jag varje gång jag tänker på att mitt hår just nu ligger som en hövolm. Jag somnade nämligen väldigt gott efter att ha tagit en värktablett och har sovit på håret hela natten. Ett morgonmöte gjorde det omöjligt för mig att ens fixa lite.

Så nu sitter jag här och småkluckar hela tiden. Jag ser verkligen ut som en busig rocker idag. Nitbälte och håret vilt på huvudet.

Konstigt nog skrattade inte chefen alls!

måndag 20 april 2009

Uppföljning: hundralappen!

Hittills har det faktiskt gått över förväntan. Är det psykologiskt det som händer när man har en viss summa i plånboken att röra sig med. Även om jag vet att jag har andra pengar på kontot så klarar jag på nåt märkligt sätt av att bortse från dem och tänka att jag inte ska överskrida dagens pengar. Och tävlingsmänniska som jag är, är det kul att se vad jag har kvar till dagen efter!

Jag fortsätter i alla fall en vecka till och nu över lön ska det bli verkligen spännande och se vad som händer!

Onda tankar...

Mina onda tankar har nu lett till att jag har fått ont i ryggslutet och i armarna. Jag mår dessutom ganska illa. Jag som fnös igår och sa att jag behöver minsann ingen spikmatta. Så får jag ont på en femöring.

Väldigt orättvist!

Energitjuv.

Ännu ett gnälligt inlägg. DU behöver inte läsa...

Vintern har varit fan så lång och det har varit kämpande med pengar, tid och förhållande. Jag har förmodligen haft och har fortfarande en långvarig järnbrist. Den långa vintern har varit kall och omänsklig.

Det är fortfarande kallt när jag står ute och väntar på bussen, eftersom våren vill dra ut på saker och ting.

Jag försöker därför kämpa mig till lite glädje. Jag blåser på de små enstaka kolen som ligger i ett hörn för att få lite värme, få till en eld, men det pyr lite lojt.

Du har helt enkelt inte rätt att komma med ditt gnäll och förvänta dig att jag ska orka med det också. Livet i ditt sällskap innebär bara förpliktelser och väntan och stöta och blöta skit i det oändliga. Ditt velande och trånga sinne har förmodligen lett till att den enda ljusglimten som fanns i sommar nu är borta. Snart är jag också borta.

Morgonstund...

Åter på jobbet, det är måndag morgon. Jag har haft en precis sådan helg som jag verkligen gillar.

I lördags var jag på en träff tillsammans med andra opererade. Jag tycker det är helt fantastiskt att kunna träffas sådär och det ändå inte blir tyst och tråkigt, utan det blir många härliga skratt och en del minnen man bär med sig under lång tid framöver. Det var också väldigt trevligt att få sätta ansikten på en del som man bara sett på nätet.

I går var vi nästan alla föräldrar med barn som samlades på dagiset och gjorde vårfint i trädgården. Jag har sopat och krattat så jag nästan har blåsor på händerna. I går kunde jag knappt ta mig fram efter sopandet för mina armar var som spagetti. Nu går ju jag inte direkt på knogarna, men det skulle ju bytas sängkläder och dammsugas därhemma också! Kvällen avslutades med en bra film.

Sammantaget leder allt till att jag känner mig fylld av energi och full av liv en måndagmorgon på jobbet.

lördag 18 april 2009

Du är det finaste jag mött...




Min stora kärlek.

Things to do on a bicycle.


Brorsan är förresten cirkusartist... Vi kommer från en lång linje av fakirer och lindansare. Vi kan väl säga att jag är familjens svarta får...

fredag 17 april 2009

Ny karriär?


Det är alltid lika kul att vara hemma och hälsa på brorsan. Det händer en massa skojiga saker hela tiden. Och förresten, känner du nån som har ett trumset i vardagsrummet? Jag kanske skulle försöka mig på en ny karriär?


Inombords har jag skrikit.

Det kanske har hörts ut?
Men jag har varit så arg de senaste dagarna. Men nu har jag bestämt mig för att återigen sträcka ut en hand, likt en fredsduva. Så jag struntar i mitt ego och att jag behöver lugn och avkoppling och böjer mig för att sambon inte kan ta ut semester förrän en vecka efter mig.

Jag har ju halvt om halvt fått ett löfte om att den veckan är min...

Sen funderar jag över en man i en väns liv. Han hittade henne på dansgolvet när hon stod och dansade med flera män/kvinnor runt omkring sig. Hon virvlade där på dansgolvet, svettades och skrattade. Han hade haft problem med att komma henne nära för hon var alltid omgiven av människor. En dag vände hon sig om mot honom, och han insåg att han var den utvalde... Allt sedan dess har han försökt att döda det som är socialt och offentligt hos henne. Hennes historieberättande har han avfärdat med att hon är en lögnare. Hennes skratt har han kvävt med kommentarer om att hon är högljudd och elak. Han har fått henne att sitta där på sin tron, hon är numera missnöjd och ledsen. Vad har han vunnit på det? Vad vinner han på att låsa inne henne med sina otäcka kommentarer? Jag har lust att slå honom i huvudet och säga: "släpp ut min vän, jag vill faktiskt ha henne tillbaka!"

Ingen fylleblogg...

Det blev inget fyllebloggande igår. Efter räkorna och vinet mådde jag så bra att jag skynda skynda skyndade mig ut på stan. Gick längs Götgatan och njöt av folkvimlet. Hamnade på nåt juste ställe och drack en öl.

Jag förstår att alla sitter som på nålar just nu; jamen hur gick det med hundralappen? Går det ihop sig att dricka öl ute och inte göra av med pengar. Rent tekniskt så klarade jag mig om man tänker att jag drack ölen väldigt nära tolvslaget. Dvs jag använde dagens pengar igår. Nån som känner igen sig? Det kallas att låna. Något som vi gör dagligen och stundligen.

Jag kommer också att behöva låna av mitt framtida jag för att få ihop till min Bob Hund-biljett. Men eftersom det är det enda jag tänker på just nu så känns det helt enkelt värt varenda spänn.

torsdag 16 april 2009

Räkfrossa

Nej. Nu ska jag kila ner till bolaget och köpa lite vitt för vi ska ha räkfrossa här på bygget. Vi får väl se om det blir nån fylleblogg lite senare...

Bättre och bättre dag för dag...

Jag bestämde mig för att frångå mina principer och började trava neråt för att åka in till stan och köpa den hett efterlängtade blusen. För en spottstyver. Och jag vet att den kommer att ta slut så inga tröstande ord. Jag är inte ens säker på att jag överlever utan den.

Men.

Jag kom inte utanför dörren. Hela mitt väsen sa nej och tack för mig och så släcktes systemet ner och jag tog mig likt dvala upp för trapporna igen och satte mig framför datorn och började jobba istället.

Det jag istället klarade av att göra är en historia i sig. Jag gick in på banken och påbörjade en delbetalning av min tandläkarräkning. Och det kändes riktigt gott i hela kroppen. Den är påbörjad nu. Betalningen alltså.

Jag vet att ni sitter därute och garvar läppen av er, men försök sätta er in i min situation; att jag knappt vågat tugga med min fina nya tand eftersom den bara sitter i munnen och inte är min. Och så ser min snälla tandläkare att jag inte ens påbörjat en betalning och slänger ur sig en förbannelse för han blir trött på såna som mig och vips! sitter jag där och tuggar på en satans kola och tanden fastnar. Men nu kan jag snart somna gott i min egen säng, förvissad om att jag gör rätt.

Jag passade också på att boka biljett till Bob hunds konsert, så nu är det jag som tjohoooo!!! ska gå och se dem på Cirkus. Jag vet att det inte är ett giftermål, inte ens ett sketet samlag, men ändå! Jag ska på konsert!

Och lyssna på folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk.

Millimeterrättvisan kommer inte att införas i år heller...

Just nu blir jag alldeles knäsvag och är nästan beroende av att lyssna till underbar bred skånska. Fan jag älskar verkligen Bob Hunds senaste skiva! Kan någon verkligen sätta ord på känslor bättre än följande textrad knyckt direkt från skivan:

Ja, ja… det var jag. Utkastad som gud skapade mig
Men det stod inget om religion i polisrapporten
Det enda som hända var att mina fyra sista siffror
Blev mitt otursnummer
Försäkringskassan kämpar fortfarande för att förstå
Hur min kropp kan vara överbefolkad av röster
Samtidigt som min själ detonerar av ensamhet.
En dag ska ni alla få sprängd anka till lunch
Jag har den tejpad på kroppen
Jag anser dessutom att okända är helt och hållet på min sida

Egentligen har jag bara ett ord att tillägga:

Fantastiskt!

onsdag 15 april 2009

Hundralappen

Jag läste i en blogg för ett tag sen om en som varje dag tog ut hundra spänn ur automaten. Och detta var de pengar som hon fick röra sig med. Jag har nu låtit idén landa i mig och bestämt mig för att pröva en variant, anpassad efter mig själv. Jag kommer att få ta ut 200 kronor varannan dag, och hundra varannan. Och detta ska täcka mina utgifter.

Och det har funkat hela dagen! Eftersom vårt datasystem bestämde sig för att lägga ner vid elvarycket, tog jag en längre lunch och gick en lång promenad. Vägen kantades av olika frestelser men i och med att jag bara hade mina tvåhundra att röra mig med, så gick de flesta frestelser bort idag.
Det ska bli spännande att se hur det går. Risken finns att när jag inte lägger pengar på kläder och bruksvaror så kommer mitt konsumtionsmönster att flyttas till godis, tidningar och lyxmat. Men min förhoppning är att jag ska växa med uppgiften.

Som sagt, hittills har det funkat. Det bästa vore ju egentligen om jag helt och hållet undvek stan, men då inställer sig genast nästa fråga; varför bor jag då i en storstad?

tisdag 14 april 2009

Ensammare än ensammast.

Det är märkligt, när man kommer hem efter en sån här underbar helg så känner jag mig ensammare än någonsin. Anledningen till det är att jag kan helt enkelt inte längre kommunicera med min gamla familj, dvs den jag är infödd i.

Jag har verkligen njutit i fulla drag, ätit god mat, njutit av sällskapet av familjen och närheten som finns där. Brorsan och jag var i väg igår och avtäckte hans segelbåt och vi arbetade där i solen och det var faktiskt helt underbart. Vi sa inte så många ord men gemenskapen fanns där i alla fall. Man behöver inte prata ihjäl sig. Jag gillar honom verkligen och hade han inte varit brorsan tror jag vi hade varit vänner i alla fall.

Men som en tagg i hjärtat sitter i alla fall tankarna på de som inte är tydliga och säger vad de tycker. När en människa (läs: min mor) tar sig an matlagningen och leker med barnen och låter Lilleman får sova hos henne. Inte säger jag stopp och belägg då? Det kanske jag borde göra? Jag tycker ju bara att det är roligt för mormor och barnbarn att umgås. Och ingen tar väl på sig matlagning om man inte tycker det är kul?

När jag åker hem sitter jag och funderar och grubblar. För jag vet ju inte om hon är lika utvilad och nöjd efter helgen som jag är? Ska jag tolka hennes uttryck så är hon det ju inte? Och hur ska jag göra då? Undvika att vi träffas?

Ja, jag blir kort sagt helt galen på folk som inte är ärliga med det de vill och det de gör.

Och när jag börjar grubbla efteråt, ja då förtärs jag av dåligt samvete. För att jag inte ser, för att jag inte alltid kan finnas där. För att jag inte alltid säger rätt saker. För att jag inte vet allting.

Så nu funderar jag på att bosätta mig på en öde ö under sommaren och låta min familj vila i karantän...

lördag 11 april 2009

SPA och träningsvärk...

Jag antar att de flesta åker iväg på SPA och njuter av behandlingar och lugnet. Själv går jag på SPA och börjar med Power Pump och sen vidare med vattengympa. Jag avslutade med ett cykelprogram.

I dag har jag i alla fall skön träningsvärk efter gårdagens träning och jag vilar lite och njuter av påskmaten.

Jag befinner mig i Ronneby och vädret är ljuvligt och jag njuter av glädjen och skratten från min familj. Kan det bli bättre?

Jag önskar alla sköna människor en riktigt glad påsk!

onsdag 8 april 2009

Bekant dunkande

Det börjar ju lacka mot helg och då börjar det där bekanta dunkandet. Det där som växer i kroppen och som bara blir större och större. Ett behov som måste tillfredställas.

Jag längtar i alla fall till helgen för då ska jag minsann njuta av att vara ledig. Hoppas det blir riktigt fint väder också!

Tankar en onsdagsmorgon.

Jag antar att jag har PMS nu. Jag glufsar i mig precis hela tiden. Godis, kakor, glass och popcorn.

Jag har insett att jag borde ha en PMS-garderob som borde bestå utan 70% av kläderna, eftersom jag har för-PMS, PMS och så efterdyningar på sisådär en vecka.

Egentligen är det bara någon dag per månad som jag mår sådär toppen att jag vill sätta på mig nåt snyggt och tajt. Men när jag går ut och handlar vill jag må så hela tiden och därför blir kläderna tunna och tajta.

Just nu känner jag mig också så väldigt trött på folk som tycker att man ska vara som man är. Jag tycker nämligen inte alls så. Jag stretar varje dag emot min naturliga personlighet.

Om jag var jag skulle jag nämligen stänga av klockan på morgonen och dra täcket längre upp på huvudet. Sen skulle jag inte stå framför spegeln med tre olika fuktighetskrämer och därefter en foundation och kajal. Jag skulle nog egentligen bara borsta tänderna hjälpligt. Sen jag gick till frisören måste jag dessutom lägga lite tid på håret. Min naturliga person vill det inte alls.

Morgonen skulle jag starta med en kopp kaffe och godis. Förresten jag tror att om jag egentligen skulle följa mitt hjärtas röst skulle jag vilja starta morgonen med en feting och southern comfort.

Jag skulle slänga på mig en säck.

Min naturliga personlighet skulle sedan ägna sig åt shopping, förmodligen en massa sex med främlingar men ännu hellre zappandes framför tv-n med ett täcke över sig.

Så, alla ni naturliga människor därute, förstår ni vad jag kämpar emot varje dag? MIG!

tisdag 7 april 2009

Dagens I-landsproblem.

På lunchen tog jag en runda i centrumet för att kolla utbud av kläder och prylar. Hela tiden drabbas jag av känslan av att något fattas mig. Jag känner mig nästan lite smått stressad. Men så blir jag lugn när jag går och kollar för jag inser att jag vill inte ha någonting just nu. I det utbud som finns. I centrumet. Jag vet ju att bilden är en annan inne i stan.

När jag kommer hem ska jag rensa i garderoberna, för nu vill jag ha bort vinterkläderna.

Och så har jag en sak till på min önskelista, nämligen att få in lite annonser på blocket. Jag har ju barnvagnar och skötbord och massa annat smått och gott som faktiskt ligger och tar plats lite runt om i lägenheten just nu.

Tänk vad skönt det vore att få bort de sakerna! Då skulle jag kanske få förstärkning i plånboken så jag kunde göra ännu finare på balkongen.

Avundsjuk.

Jag sitter här och blir så otroligt avundsjuk över alla disciplinerade människor som klarar av att lägga undan en slant varje månad. Jag har nämligen gjort en ekonomisk budget med alla mina inkomster och utgifter. Den minsta summan jag kommer att förfoga över framöver är redan om några dagar. Då kommer jag att ha 571 kronor över. Inte mycket att spara där va?

Å andra sidan är det en glädjebudget för om jag skulle hålla mig från småsaker som att handla saker tiden som är kvar till jul, och då pratar vi även inklusive julklappar, så skulle jag ha 61 602 kronor kvar på kontot och inga krediter kvar.

Jag har ett litet problem dårå som jag undrar om någon har en lösning på. Varje månad när jag får min lön så har jag i mina egna ögon två val; ett ut och bränna lite pengar på stan, två betala av mina krediter. Av nån anledning vinner nr ett. Jag tänker nämligen såhär; jaja, det finns ju en morgondag också. Och då kommer ju nya pengar!

Fast den här närmaste perioden som följer nu är ju ett undantag. Då har jag ett löfte till mig själv. Ett löfte som jag faktiskt tänker hålla!

måndag 6 april 2009

Tröstmat.

I dag är det måndag och med vår matplanering innebär det att vi ska äta tröstmat.

Eftersom vi inte har några rester att skryta över, då helgen inneburit pizza, kycklingfilé med rotsaker och fisksoppa, funderar jag helt enkelt på om vi skulle smaska i oss raggmunkar med bacon. Raggmunkar på råkost alltså.

Kanske inte så jättenyttigt... Men oj vad trösterikt!

Vårklippt!

Ja nu har jag klippt mig i alla fall, skönt att få bort det där vinterhåret. Nu är håret vårlätt och kort.

Jag blev dock lite skeptisk när frisören visade sig vara en ung tjej på omkring femton år. Men hon var riktigt duktig och stark i nyporna och klippte håret omsorgsfullt och länge. Jag såg nog hur de andra frisörerna samlades som flugor kring en sockerbit när de såg vilket långt och blont hår hon skulle få klippa igenom.

En annan notering som jag gjorde var att min senaste hemma-färgning funkade ypperligt. Om man vill se ut som en skunk i håret. Jag har en ljus nästan genomskinlig lugg och så finns det några blonda partier till där bak. Resten av håret är råttfärgat.

Biltvätt

I lördags stod jag ute i tisha och tvättade bilen. Både invändigt och utvändigt. Sambon drog också sitt strå till stacken: han tog bilen till en däckbytare som slängde på sommardäcken.

Så härmed förklarar jag officiellt vintern för avslutad. Basta!

Folkmusik, för folk som inte kan bete sig som folk...

Alltså meningarna är delade i vårt hushåll. Vissa tycker att Bob Hund kanske umgåtts för mycket med Peps och rökt en pipa för mycket.

Vissa är helt sålda.

Men jösses! De är helt enkelt för jäkla bra!

lördag 4 april 2009

Ett löfte till mig själv...

Jag har städat bilen. Först utanpå och sedan inuti. Det är faktiskt nyttigt att lägga ner lite tid på sina saker, underhålla dem lite sådär lagom. Och då snackar jag inte om de tusentals kronor som vi lägger i reparationer på att bilen ska vara körklar, utan vanlig hederlig tvätt och dammsugning. Man rensar tankarna på ett annat sätt och man tänker också mer på värdet av ens saker.

För att fortsätta med bilen, det är en av mina bästa investeringar. Jag älskar limousinkänslan i vår silverfärgade BMW. Hur motorn spinner och hur jag är kung på motorvägen i mitt åk. Hur jag stiger ut ur bilen utvilad efter flera mils körning då den går tyst och sätena är härliga breda och av skinn.

Och då inser jag också att jag faktiskt är himla glad över min tand, att det gick att rädda den fast den var så illa däran! Och jag gillar faktiskt min tandläkare.

Därför är mitt löfte till mig själv att innan jag köper någonting annat så ska jag se till att jag betalat av min tandläkarräkning först och främst! Så! Det kommer att göra ont och vara jobbigt, men jag ska verkligen klara av det här!

fredag 3 april 2009

Jamen solen skiner.

Och därför kan jag äntligen låta mig själv må riktigt djävla dåligt.

Jag går just nu runt och funderar på idéer som att fly landet. Sjukskriva mig på oviss framtid. Gömma mig i en koja i skogen.

Men nej. Jag är ju fastvuxen i den här stolen. Och i mitt hem sitter ett osynligt gummiband som gör att jag studsar mellan jobbet och hemmets fyra väggar.

Jag känner mig verkligen usel!

torsdag 2 april 2009

Jamen kom in, dagen är ändå redan förstörd!

När jag kom hem låg en Damernas och väntad. En ny tidning. Gott luktande direkt från pressarna med stärkta sidor som ingen fingrat på. Jag satte mig bekvämt tillrätta för att läsa och verkligen mysa. Som jag har längtat.

Modebilderna först, naturligtvis!

Inser att det är bröllopsextra reportage. Och vita klänningar som ingen människa någonsin kan bära. Jamen tack för verkligen ingenting! Morr!

Jag är min egen värsta fiende.

Klockan är nu strax efter elva och jag har köpt och ätit godis. Detta är ingenting jag är stolt över, men faktum är att en stor del av min styrka att hålla emot försvann ut i tomma intet.

Jag läste ett inlägg av en kille som träffat en tjej som var tjock förut och som nu hade gått ner i vikt. Han skrev att hon hade en sån mycket större personlighet och hade odlat så mycket intressantare saker när hon inte kunnat vara utseendefixerad under sina tjocka år. Han tyckte att hon var inte alls lika ointressant som andra smala tjejer han varit tillsammans med.

Jag antar att killen är ganska ung. När man är gammal som jag är så spelar det egentligen inte så stor roll vad man har för personlighet. Du förväntas gå till jobbet, betala räkningar, hämta och lämna barn på dagis, ta semester och åka till Skåne som alla andra miffon gör. Oh glömde jag ställa upp på sex med sin partner då och då. Med glädje. Eller åtminstone nån slags lust.

Faktum är att tidigare så åt jag mig mot en för tidig död. Nu känns det som att det är många långa månader lagda till år av fattigdom och träldom som väntar. I en livets otroligt inrutade och skittråkiga karusell.

Fan. Godispåsen är slut. Bäst att ge mig ut på ny jakt...