torsdag 31 mars 2011

Fortfarande sne

Jag stör mig fortfarande på att jag måste knattra små inlägg på min iPhone. Tycker att min arbetsgivare kunde vara liiite mer förstående. Samtidigt som jag är vuxen nog att förstå alla argument varför inte. Fy på sig om man inte är produktiv hela den instämplade arbetsdagen!

Toppen!

http://otteny.com/catalog/product/gallery/id/15805/image/17988/


Detta är min present till mig själv. Synd bara att den inte gick att få tag i längre. Totalslut!

Fräsch arbetsgivare...

Vilken fräsch arbetsgivare jag har. Knappt hinner vi få nytt Windows förrän säkerhet blockad exempelvis mina möjligheter att skriva ett inlägg på min blogg. Känner bara suck! Detta är så dumt på så många olika sätt att jag inte ens orkar förklara. Men bakåtsträvare har aldrig varit speciellt heta i min värld. Jag tycker det är snyggt att tänka nytt och fräscht! Nä nu får jag skriva mina blogginlägg på Iphone och det går ju så mycket snabbare än med ett riktigt tangentbord och en bildskärm som jag faktiskt ser.

tisdag 29 mars 2011

Halvårsfirande.

Jag var så totalt under isen igår att jag glömde bort att det var på dagen ett halvår sedan jag rullades in för operation. Ett beslut som ändrat mitt liv i mångt och mycket. Även om jag nu landat mycket hårt i vardagen så var det ändå nödvändigt för mig att ta bort mina 4,5 kilo överflödshud. I går gick jag tidigare från jobbet för att hämta min gosse. När jag kom till skolan höll han på att leka med en kompis och hans skratt ekade mellan husen. Jag ville inte störa leken så jag smög in på bibblan och satt där tills rösterna tystnat och jag insåg att rasten var slut. Då passade jag på att hämta honom. Eftermiddagen spenderades i familjens sköte och när vi pratat och skrattat en stund somnade jag utmattad i sängen. Sambon tog hand om matinköp och matlagning och jag hängde som en trasa i soffan. Jag vet inte vad det var men jag är totalt utan någon energi just nu! I dag känns det alltså lite bättre. Min försvunna timme är fortfarande borta och visst gör det mig utmattad att ständigt vara en timme sen. Men nu har jag bestämt mig för att fira mina sex månader med en liten present till mig själv. Det som också ger mig lite energi är tanken på att min familj för en gångs skull funkade precis som jag önskar, nämligen som en andra hud när den egna är alltför öm.

måndag 28 mars 2011

Uppgiven måndag.

Idag känner jag mig alldeles uppgiven och jag vet att det delvis beror på att det är måndag och jag vaknade till snö. Samt att nån har mage att sno en timme av min tid och kalla det för "sommartid". Hallå, vi har fortfarande snö ute?! Men natten var orolig och jag tänker hela tiden på vad jag kan ha bidragit med eftersom mitt barn har mardrömmar och nattskräck. I natt var han så ledsen och grät efter sin pappa som var på nattjobbet. Även om jag inte var trött la jag mig bredvid honom och så låg vi tätt ihop och jag tog hand om alla faror som hotade. När klockan ringde på morgonen kändes det som att jag sovit en minut (jag vet att jag sovit längre). I skuggan av natten har dagens händelser fått en ganska blek färg. Ja det känns som att livet liksom inte angår mig och som att det som finns runt omkring mig inte längre angår mig.

tisdag 22 mars 2011

Top shop

Jag har ju bestämt mig för att hålla en tajt budget. Liksom resa upp det mesta av pengarna istället. Kände att innan jag köper nåt mer till våren så måste jag göra en inventering av mina tidigare vårkläder för jag behöver inte ha en överviktig garderob.

Tills jag gick in i nya flaggskeppsaffären Top shop, som öppnade i fredags. Jeeeeze! Jag vill ha allt! Prövade en skitsnygg kavaj to die for, kostar bara en halv cykel till Lilleman. Meh!

Viktigt inlägg.

Jo jag såg att några puckon diskuterade viktminskning genom operation eller motion på TV:n och jag känner att jag måste lägga in lite information som aldrig aldrig någonsin kommer upp i de där diskussionerna och som är jätteviktiga.

Jag vill börja med att säga att jag har full förståelse för att man känslomässigt ryggar tillbaka inför tanken på att göra ett så stort ingrepp som en GBP innebär. Men i nästa ögonblick sprutar botox i pannan, opererar in falska sexpack på magen och solar sig till en orange fuskbränna.

När man bestämmer sig för att göra en GBP-operation så gör man inte det för dagen, utan för livet. Det är tufft i början att lägga om sina vanor, lära sig äta på nytt, lära sig äta regelbundet och behöva leva med dumpning som också kan vara väldigt tufft. Men någongång kommer man att gå om hörnet och helt plötsligt varit opererad lite längre och förhoppningsvis lärt sig vad ens kropp tål eller inte tål. Och mycket talar ju då för att operationen arbetar för en och inte emot en eftersom man konstaterat att en större del opererade håller vikten jämfört med de som bantar genom motion och kostomläggning.

Men det jag egentligen ville tillföra debatten och som aldrig kommer upp är att operationen har andra fördelar. För min del var det så att (och detta är min högst egen tolkning eftersom jag inte är doktor) jag hade ett väldigt start överlevnadshormon i min magsäck som ständigt talade om för min hjärna att jag höll på att svälta. Vilket ledde till att så fort jag försökte göra något med min vikt, träning eller kostomläggning så blev jag lättirriterad, argsint och ibland nästan omöjlig att umgås med. Jag var aldrig en sån där glad och lycklig tjockis, utan jag var konstant vansinnig med ett och annat irritationsutbrott. Typ tre fyra gånger om dagen. Eftersom jag också på grund av min övervikt, ständigt låg på gränsen av vad jag klarade av, var det otroligt mycket i vardagen som jag fick göra på ren ilska. Ibland så satt jag i bilen och skrek och hulkade och undrade vad i helvete det var som var fel på mig, eftersom jag ständigt var förbannad. Och jag kände hur otroligt dåligt jag mådde av min ilska. Dessa ständiga utbrott.

Jag vet inte hur många gånger jag packade min väska och lämnade en gråtande sambo bakom dörren för att dra iväg med bilen för att jag helt enkelt inte orkade stanna kvar och ta emot en människas kärlek. Hur jag gasade på i 180 på motorvägen med musiken på högsta volym för att det pulserade i tinningarna på mig.

När min magsäck kopplades bort var det ungefär som att dra ner volymen på en förstärkare. Visst kan jag fortfarande bli förbannad och irriterad; men det är inte alls på samma nivå som förut. Och tack vare att jag började gå ner i vikt på riktigt så kom också orken tillbaka. Första gångerna jag gjorde något jobbigt och insåg att jag faktiskt inte behövde göra det på ren och skär ilska var som en uppenbarelse för mig. Och att jag därefter klarade av att göra någonting annat som också det var lite jobbigt. Wow!

I takt med att övervikten försvann har jag också blivit mer aktiv på ett positivit sätt, nästan så att jag har svårt att sitta still i perioder. En sak kan jag garantera; om en sån där personlig tränare hade talat om för mig att jag var tvungen att ge precis allt jag hade långt över maxgränsen innan jag fick lov att själv betala min operation och välja livet, då hade jag nog krossat honom.

Och med det också myten att tjockisar alltid är glada clowner...

fredag 18 mars 2011

Jobb med flow.

Jag vet att jag är bra på att arbeta under press; men att jag gillar det såhär mycket hade jag ingen aning om. Känner mig hög och svettig om vartannat! På min arbetsplats lägger vi in högsta växeln nån gång efter fredag lunch...

Lösgodisdieten.

Fick tipset om lösgodisdieten och när jag nu provat den några dagar kan jag ju konstatera en sak; jag är ovanligt energilös. Alltså sådär riktigt jäkla trött så att det är svårt att koncentrera sig. Jag tror att det är menat att jag ska göra en kraftansträngning och försöka få i mig lite mer järn och andra nyttigheter för att pigga på mig såhär innan våren bryter ut fullt ut.

Förresten är det någon mer än jag som är trött på att man tittar ut på morgonen och ser en solstrimma, klär sig i nåt fint våraktigt, tvekar; ska jag ta vinterkappan eller vinterjackan som är lite kortare? Landar i vinterkappan och går ut genom dörren och slås av polarvinden och polarkylan som på två sekunder har hittat varenda liten del av dig som går att frysa? Värme nu alltså!

torsdag 17 mars 2011

Rich girl!


Please book me first class to my fancy house in London town

Nananananana *sjunger*

onsdag 16 mars 2011

Ordningen är återställd!


Så...

Och som vi har längtat!

Nya tag.

Jag har tagit nya tag idag och klätt mig i det jag vill ha och slutat tänka på hur jag ser ut. Nu känner jag mig riktigt nöjd! Jag är fortfarande läskigt lat och har egentligen ingen tanke på annat än att bara glida runt, men samtidigt så är det ingen som gör mina arbetsuppgifter åt mig.

I går var en riktigt skitdag, inte för att jag hade nån speciell otur eller så, men mina energier låg vid nolläget. Det var först när jag accepterade det för mig själv och ryckte på axlarna åt alla försök att få det bättre som det faktiskt blev uthärdligt och när jag la mig i sängen och somnade var det som att omslutas av total tystnad och mörker. Skönt!

tisdag 15 mars 2011

Jobba med självbilden


Jag är ju inte direkt unik där, det behöver väl alla göra då och nu. Det är kanske det som triggar igång ett arbete som kan skilja oss åt lite grann. För mig räcker det med ett par för trånga jeans. Även om det är möjligt för mig att rent intelligensmässigt förstå att det är fullt möjligt att tvätta ett par sköna jeans för trånga, så sitter det ändå så djuplodat långt ner i mig att jag är ful och fet att jag får svårt att fungera riktigt.

Så slår mig faktum likt en medveten knuff; jag känner mig under isen idag. Seg och trött och egentligen mest ett skal som går runt, utan kärna eller innehåll. Försöker kämpa emot ett tag men inser att det kan jag bespara mig. Så jag sjunker ned i känslan. Ja, fan vad allt är sunkigt just nu men också oj vad lite jag egentligen behöver skratta och tycka livet är fånkul just nu. Jag kan bara sitta här och vara allmänt deppig och också det får vara helt okej.

Laddar batterierna lite för på fredag ska jag gå på konsert.

måndag 14 mars 2011

Busy busy bee

För dem som tror att jag knappt gör något här om dagarna kan jag berätta att jag nu har anmält mig till SOF i Linköping (som gammal underchef), fixat barnvakt till på fredag då jag ska på konsert samt kollat in tider för flyget hem och bikramyoga som jag fått för mig att jag vill börja på.

Jo bokat påskfestligheterna som kommer att bli så jäkla superbra!

Wow!

Sjukhussoppan.

I går gjorde jag sjukhussoppa i en stor jättegryta. Inte så mycket för att jag behöver gå på diet. Det behöver jag egentligen inte (mer än i mitt eget huvud). Men däremot är det skönt att ha färdig lunch sådana här dagar när man bara ruttnar på att springa ut på stan och köpa nån burgare eller gå ner i personalmatsalen och äta nåt för dyra pengar.

För ett tag sen bestämde jag mig för att jag skulle börja investera mina pengar för att de skulle växa snabbare. Sen jag skickade efter info om kapitalförsäkring kan jag upplysa att börsen har dykt och dippat några gånger sen dess. Inser att jag har för lite pengar för att jag ska våga bli av med dem på nåt sätt och därför får bankräntan duga tills jag känner mig tillräckligt våghalsig.

(Eller när det är så billigt att jag bara måste gå in. Vilket min sambo säger till mig att det är nu.)

söndag 13 mars 2011

Njutningarnas helg.

Eftersom jag till vardags oftast har för många järn i elden, är helgen i familjens sköte närmast heliga. Inte jämt men då och då. Som nu. Sambon vilar lite, lillemanr bänkad framför storbildsteven och jag halvligger framför tjockteven och kollar in Tilde de Paula som är en mjuk och skön programledare när man är lite yrvaken. Så dricker jag Mollbergs ur swedish grace. Jag är bra på att ta det lugnt, men jag kan också vara väldigt effektiv. I dag kommer vi förmodligen att börja peta lite på paketen som väntar i sovrummet.

Vi har faktiskt varit utan överskåp i köket i snart ett och ett halvt år. Ändå känns det inte alls så speciellt länge och jag har faktiskt trivts med köket i dess nuvarande form så det är ingen brådska.

Förresten har jag en ny valuta nu för tiden. Allt jämfört med en resa till värmen. Man handlar liksom inte så mycket då.

Å andra sidan har jag allt jag behöver!

fredag 11 mars 2011

Stor brist.

En av mina största brister, eller åtminstone mest störande brister; är att jag mer än gärna ger mig in i vilket projekt som helst full av självförtroende. Det kan handla om allt från att bygga kök, skriva ett impulshanteringssystem eller skriva århundradets samtidsroman. Ja det är väl ingen brist i sig; men mitt i alltihopa så kan jag få jordens kallaste fötter och nästan svettas över att det ser så dåligt ut eller att det jag håller på med ändå inte ändrar något och är totalt meningslöst. Som nu. Vi håller på att testa ett impulshanteringssystem som jag ansvarar över och jag blir helt kall när jag inser att de där enkla rubrikerna och texterna som jag och arbetsgruppen svettats över låter helt knäppiga. Eller åtminstone precis lika hemska och korthuggna som de lät innan vi klåpade runt i dem med våra storslagna idéer att de skulle bli lätthanterliga.

Pust.

Just nu har jag inget självförtroende alls att fortsätta. Och ja, jag skäms!

Vardagsnoteringar.

Jag tror att en av anledningarna till att jag längtar efter att få ut och resa är att där har jag möjligheten att leva ett litet stråk av vad som är mitt eget liv. Utan en massa krav på att vara kåt, glad och tacksam. Ibland när jag uppfylls av tankar som är mina egna och skulle behöva tid och plats på mig att landa i någonting som jag inte nödvändigtvis hela tiden behöver diskutera med precis alla andra utan kanske bara mig själv, så får jag aldrig den tiden. På jobbet förväntas jag (naturligtvis, jag får ju betalt...) stå stand-by.

Sen har jag tiden jag åker hem, den är helt och hållet min egen. Som jag delar med tusen passagerare... Så fort jag stiger innanför dörren i mitt eget hem så är jag som livegen. Min sambo och barn känner sig små och ignorerade om jag inte sitter och stirrar på dem hela tiden och hummar och svarar på precis allt de vill säga. När de helst vill säga det. Det är visst också min skyldighet som kvinna att laga mat och städa efter alla. Och nej jag har inget påklistrat tvång att göra det här, men om jag inte gör det så blir det ju ett jäkla liv. Då muttras det och gnälls från alla håll och kanter.

I går kväll fick jag hursomhelst nog så nu har jag satt ner foten. Om min familj vill åka med mitt tåg så får de fan skärpa till sig. Pronto!

Nu var det ju inte min familj jag skulle gnälla på för de är för det allra mesta goa och härliga och jag älskar att umgås med dem. Det är ju min familj som jag varit med att skapa men för den sakens skull så kan man ibland behöva ta några steg tillbaka.

I går såg jag ett synnerligen intressant program som handlar om kvinnor som åker till Bali och hittar en Beach-cowboy. När vi har sett sådana reportage med manliga motsvarigheter har reportagen varit smutsiga gator med fulla västerlänningar och horder av pyttesmå thailändskor. Det som jag fastnade för i reportaget var när några äldre män/kvinnor konstaterade att västerländska kvinnor inte längre ville vara kvinnliga hemma i sina länder där de dubbelarbetar utan passar på när de kommer till Bali.

Kan vi inte en gång för alla konstatera att vi alla är mänskliga? Män som kvinnor, vi är människor. Vi arbetar med de förutsättningar som vi har, där och då. Om jag är född på landet med två outbildade föräldrar och femton syskon så får jag arbeta med de förutsättningarna. Föds jag däremot i Danderyd med föräldrar som är företagsledare, som jag knappt ser om dagarna och med barnflickor som uppfostrare så får jag arbeta med det. Är det inte så?

Om jag har möjlighet att tjäna mina egna pengar och inte är avhängig en försörjare så blir jag naturligtvis mer självständig, men är just det en manlig egenskap eller är det en mänsklig egenskap? När jag var i Thailand försökte jag verkligen ta på mig de kritiska glasögonen för att se misären för vad den var, men jag hittade den inte där jag stod. Tvärtom såg jag en massa stolta människor som verkade njuta av livet. Thailandska folket är något av det stoltaste jag sett trots att de också klarar av att vara vänliga och serviceminded för oss turister som kommer dit. Jag önskar att jag hälften av tiden kunde känna mig lika stolt över mina livsval som den där vackra kvinnan som dansade sig in i mitt hjärta, vars leende och stolta ögonkast på något vis letade sig in i mitt medvetande och nu liksom inte riktigt vill försvinna.

torsdag 10 mars 2011

Som pånyttfödd.

Jag vaknade till en ny morgon och jag tror minsann att tiden stod stilla och alla ljud hade tystnat. Det var en sådan tyst morgon att jag kände mig som inlindad i bomull. Efter nattens kämpande så kändes det snällt mot mig själv. Jag stod länge framför spegeln idag och insåg att jag är blott en helt vanlig människa som kämpat otroligt mycket för att nå sina mål och nästan nått dit, va. Men ändå så fortsätter jag att vara elak mot mig själv och misshandla min kropp.

Tänker på att jag i går kväll åt glass med chokladsås och även om det ännu inte tagit död på någon så höll jag nästan på att stryka med. Jag fick sådan magknip och ont att tårarna sprutade ur ögonen på mig och jag kunde faktiskt knappt andas. Varje andetag jag tog var ett kippande som från en fisk på torra land och det värkte i exakt hela kroppen när jag tog det. Okej så jag tål inte glass med chokladsås. Det var väl knappast någon nyhet för varken mig eller någon annan, men jag lovar att det var definitivt inte värt det. På några som helst plan!

onsdag 9 mars 2011

Arbeta i mailen

Vi har fått Windows 7.0 på våra jobbdatorer. Med detta har vi också fått en ny outlook och jag lovar; jag skulle kunna sitta hela dagen och bara arbeta i mailen. Alla mail man får, kategorisera med färger och flaggor i olika prioritetsordning. Och så lägga till viktiga mallar och grupper. Boka möten i lokaler med kolleger.

Busy busy...

Bensinpriset

Låt mig säga såhär...
Det finns nog ingenting i världen som skulle få mig att gå och köpa en bil i dagsläget. Aldrig aldrig aldrig. Så mycket pengar tjänar inte jag att det någonsin skulle vara värt att äga en bil idag.

Så kom tillbaka när elbilarna levereras. Och när elbolagen inte tänker stoppa miljardvinster i fickorna för att vi behöver el!

Tankeexperiment.

Tänk om jag skulle bli mer fri. Inte stå så långt ner med fötterna i jorden. Släppa tankarna loss och även själen så att jag får brinna mer. Det gäller dock att hitta verktyg för detta. Ta ett steg åt gången.

Förvandlingen har börjat...
Jag pratade med pappa idag och han förklarade att jag har samma sjuka som han har och att vi kan räkna med att anfallet har gått över om cirka en månad. Men jag är helt res-sjuk! Eller helt besatt snarare! Jag kan knappt tänka en vanlig tanke för jag vill ut och resa, byta miljö, se mig omkring. Njuta av livet.
Det är ett knark för mig.

Men som sagt var, om en månad cirka kan jag räkna med att vara av med flygsjukan!

måndag 7 mars 2011

Du doftar svagt av våta vita rosor, gammal jord...


Fly me to the moon...

Åh jag ryser! Kan det inte vara sommar nu! Precis innan det blir vinter och jag får åka till värmen? Är det verkligen möjligt att längta mer till jul än till sommaren?

Färgkoordinera familjen...

Jag har handslöst fallit för de där mustiga klara färgerna som kommit nu i vår. Så till den milda grad att när familjen ska ut och gå kommer vi att vara tvungna att göra en extra check i hallen innan vi går ut tillsammans så att vi inte skrämmer slag på vår omgivning när vi går ut i orange byxor, cerise topp och röd jacka...

Lyckades övertyga en kollega om färgernas måsten så vi kommer också att vara tvungna att checka klädseln över ett telefonsamtal på morgonen innan vi träffas på jobbet.

fredag 4 mars 2011

Sverige i högkonjunktur.

Sverige befinner sig alltså i högkonja. Vi har det alltså bra i det här landet.

Ändå betalas det ut mer aktivitetsstöd (arbetslöshetsersättning) än någonsin.
Räntorna ska höjas ytterligare.
Ungdomsarbetslösheten är högre än någonsin.
Pensionsbeskedet visar på att man kommer att få möjligtvis en tredjedel av vad man tjänar idag.
Försäkringskassan ska inte längre gå att nå med personliga besök.

Så jäkla bra går det...!

Och den där politikern som gått ut i media borde läsa på bättre. Försäkringskassans nedskärningskrav motsvarar inte futtiga två procent utan snarare 10%.

Skrattretande.


Jag satt på tåget in till jobbet och konstaterade, liksom bara i förbifarten lakoniskt att tänk om jag vore smalare. Alltså sådär Guccismal så att man kan ha de där snygga starka färgerna. Sen insåg jag att jag är patetisk. Det var möjligtvis en nyhet för bara mig...

torsdag 3 mars 2011

Grinig

Känner mig väldigt grinig. Varje sak jag tar itu med är som att simma i en stor fet lerpöl. Det borde vara vår ute. Jag borde ha jättemycket pengar på banken. Jag borde ha beställt resan. Det borde inte vara nödvändigt att fylla i en blankett och skicka den med snigelpost när det är 2011!
Jag borde ha mindre att göra.

Men jag har faktiskt dragit i handbromsen nu så det kommer förhoppningsvis inga fler grejer på mig ett tag framöver.

Hahahaha

Känner mig lat...

Men har så mycket att göra att det börjar bli system overload i hjärnan. Inte för att jag gör något. Jag sitter mest och hamstrar arbetsuppgifter och dagdrömmer med blicken långt borta i horisonten.

onsdag 2 mars 2011

Fantastiska livet.

Det som var mest frapperande med resan till Thailand och Hongkong, och som jag också upplevde i London men framför allt upplever efter min operation; är hur fantastiskt livet kan vara och hur många möjligheter som det bjuds på. Det kanske inte är saker som är lätta att förklara för andra eller ens ska försöka beskrivas, utan bara känslor som finns där. Jag hamnade så långt ner man kan komma och visst har jag fortfarande sviter efter min långvariga men icke behandlade depression som jag levt med så länge. Att därefter få återuppväckas och upptäcka livet är en fantastisk möjlighet. Samtidigt upplever jag det som att grunden jag står på inte är så fast. Jag är som Bambi på is. Jag vet inte om besluten jag fattar är riktiga eller väl underbyggda. Det jag vet är att om jag inte fattar beslut så kommer någon annan att fatta dem åt mig. Och så rinner saker och ting iväg.

Med det vill jag egentligen säga att det är lätt att vara glad och nöjd när saker går ens väg och jag är glad och nöjd. Men jag har inget livsrecept att dela med mig av. Gör si så blir det så liksom. Inte heller har jag en sjö att gräva ur, så vill nån mig illa så far jag illa.

I går fick jag ett litet avbräck från familjelivet i och med en mindre tjänsteresa. Den spenderades på rummet. Jag åt thaimat, blev så mätt att jag mådde illa, somnade, vaknade och läste lite i en tidning. Jag längtade efter min familj för trots att vi inte tycker lika om allt så är det den familjen jag varit med om att skapa och i min värld är den underbar.

Egentligen ville jag säga nåt helt annat med mitt blogginlägg men solen skiner i ryggen och jag ska snart åka hem. Då är allt ren glädje!