Koncept.

Eftersom jag var så enormt överväldigad/fri/lycklig/extatisk/avslappnad så att jag ibland var tvungen att nästan nypa mig i armen för att inse att det faktiskt var sant; det var min semester; att jag nästan slutade drömma för varje morgon vaknade jag till något som var mer fantastiskt än vad jag någonsin kunde fantisera ihop i mina drömmar, funderar jag på hur jag inlemmar det i mitt vanliga liv. Hur man får vardagen att bli så fantastisk. Eller åtminstone så att man står ut i den? Det där hemliga receptet, med de där ingredienserna, den fantastiska Graal.

Ja det var dagens I-landsproblem. Nu är det dags för den bästa lunchen!

Tagg.

Inuti mig gnager en tagg. Nej en hel taggbuske. Jag bad om en utmaning, fick en och jag älskade den samtidigt som det var en utmaning att rodda runt den. Men visst är det så man utvecklas?

Så bestämde sig omgivningen för att gnöla och den som gnölade till chefen fick mest rätt och nu sitter jag åter här och spelar trumma på skrivbordet och är till förfogande...

(Men passa på att njuta riktigt mycket av triumfen för detta gör mig bara ännu starkare.)

Hongkong

I går såg jag bilder från Hongkong på TV. Jag blev så lycklig igen, fylldes av den där varma känsla. Som jag hade när jag var där. Det var så fantastiskt att jag flera gånger fick nypa mig i armen för att inse att jag var där. Känslan som jag mest uppfylldes var att allt är möjligt. Förr fanns så många hinder i mitt liv, men nu kunde jag ge mig ut på stan och prova kläder från Dries van Noten, DvF, Balenciaga osv. Och jag kunde köpa om det satt bra - men också avstå.

Alla som känner mig vet att förr var det där inte ens en möjlig tanke för mig. Nu har jag friheten. Istället för att sörja över det liv som aldrig blev, är jag nu en aktiv medskapare av mitt eget liv. Och det smakar ljuvligt. Som varm honung, glittrande och tjockt guldigt.

Det känns fantastiskt och jag njuter av minnet av att jag var där. Och nu!

Ni vet...

Ni vet sörmlänningar va?

Först var jag lite bortkollrad men sen gick det upp ett ljus för mig att det var ju folk från Sörmland vi talade om (stavas S-ö-d-e-r-m-a-n-l-a-n-d).

Ganska speciellt så. Ett speciellt folk...

Mår som en räv.

Jag tog en repa på stan, mest för att jag var godissugen. Jag plockade ihop godis för det facila priset av 14 kronor, slängde flera godisbitar för att de bara smakade socker i munnen. Inmundigade resten under tiden jag gick.

Sitter nu på jobbet och mår som en skåpsråtta. Å fy fanken om jag hade haft en lucka på magen där jag kunde plocka ut skiten som nu ligger i mig och gör att jag mår räv!

Sådär; äta godis är så överskattat! Make me feel better now!

Landade i.

Lite funderingar från förra veckan. Blandat med den underbara och ljusa känsla som det äventyr som jag varit med om ger. Och resultatet blir att jag ändå landar i ekonomi. Att slå upp tidningen och läsa att allt blivit så mycket dyrare och blir dyrare ger mig ilningar längs hela ryggraden och jag inser att visst har jag det bra, men jag vill också ha det bra fortsättningsvis. Och jag är vuxen nog att inse att det är jag som styr över mitt eget liv och ser till att det livet som jag lever fylls av glädje.

Det är lätt för mig att vara glad och lättad just nu. Den resa som jag har gjort; så som jag kämpat och inte gett upp har tagit mig till just den här punkten i livet och jag känner mig nöjd och glad.

Jag vill att även framtiden ska vara full av möjligheter och förutsättningar för att göra bra val. Jag har därför gjort om mitt ekonomisystem så jag har örnkoll på varje krona. Min första ambition är att kunna spara så mycket som möjligt inför framtiden.

Trött på jobb - men inte trött på lön...

Ungefär så ser mitt problem ut i ett nötskal. Eller egentligen innehåller det fler lager än så; för om jag inte hade jobb vart skulle jag visa upp mina fina kläder som jag måste köpa med mina pengar annars? Hemma i vardagsrummet är det skönare att slappa i mjukisbrallor. Utomlands går man ju klädd i bikini.

Det är först på jobbet som man får nån verklig användning av fina västar och snygga byxor.

Goggle

Just nu tycker jag illa om sökmotorn goggle. Om jag söker på väl valda ord så kommer ändå bara annonser annonser och återigen annonser upp. Men nu ska jag ge verktyget en riktig match!

Saxat ur Pascalidous blogg:
Vi bär ändå ansvar för det som sker i våra liv. Ödet är lynnigt men det är också lydigt. Vi styr skutan. Vi har kraften och kapaciteten att vara huvudpersoner i vår egen föreställning. Viljan i kombination med ett öppet sinne för det som kommer vår väg är receptet för ett lyckligt liv. Låt oss se om vi lyckas nästa år.

Och det sammanfattar så väl mina tankar som jag bär med mig just nu. Förra året var ett segerår för det jag satt upp som mål skedde. Och det var magiskt. Nu kommer det svåra; att förvalta det man fått. För i år har jag nämligen inga som helst tankar med vad året ska bära med sig.