Eftersom jag var så enormt överväldigad/fri/lycklig/extatisk/avslappnad så att jag ibland var tvungen att nästan nypa mig i armen för att inse att det faktiskt var sant; det var min semester; att jag nästan slutade drömma för varje morgon vaknade jag till något som var mer fantastiskt än vad jag någonsin kunde fantisera ihop i mina drömmar, funderar jag på hur jag inlemmar det i mitt vanliga liv. Hur man får vardagen att bli så fantastisk. Eller åtminstone så att man står ut i den? Det där hemliga receptet, med de där ingredienserna, den fantastiska Graal.
Ja det var dagens I-landsproblem. Nu är det dags för den bästa lunchen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar