Inuti mig gnager en tagg. Nej en hel taggbuske. Jag bad om en utmaning, fick en och jag älskade den samtidigt som det var en utmaning att rodda runt den. Men visst är det så man utvecklas? Så bestämde sig omgivningen för att gnöla och den som gnölade till chefen fick mest rätt och nu sitter jag åter här och spelar trumma på skrivbordet och är till förfogande...
(Men passa på att njuta riktigt mycket av triumfen för detta gör mig bara ännu starkare.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar