Det har ju släppts en rapport som handlar om vad svenskar önskar sig. Tipsvinster, mer kvalitetstid med nära och kära, ekonomisk frihet. Själv insåg jag, nu när jag satt på tunnelbanan på väg till jobbet, frusen om fötter och nästipp; varför jag så sällan har drömmar eller i alla fall drömmar som jag kan formulera för andra.
Jag drömmer nämligen om dekadens. Ett paradis där jag inte fryser, där värmen sveper över en som en varm strykning över kinden, där man äter frukt och dricker sig småberusad. Nån masserar ens fötter och en står med ett stort palmblad och fläktar lite försiktigt... Två blickar möts i något som kan leda till precis vad som helst. Eller inte alls.
Kanske kommer jag snart att få uppleva Paradise lost... Det finns i alla fall en from förhoppning. Och nu är det 20 dagar kvar till jag åker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar