Alltså fy fanken vad det är ångestframkallande att sitta på jobbet mitt i julhelgen. Det är måndag men det känns som att jag sitter och jobbar på en lördag. I mitt inre är det dessutom fortfarande sju på morgonen, fast det är en kall dag och solen skiner över hustaken.
Allt jag hade planerat att göra när jag var barnfri kom på skam och jag satt i hörnet i soffan i nattlinne hela dagen och kvällen igår och bara njöt och gjorde ingenting. Njöt av att inte känna ett tillstymmelse till dåligt samvete. Jag vet ju att Lilleman har det så bra som en liten gosse kan ha det. Och det bekräftades vid det ohyggligt korta telefonsamtal vi hade nyss. Han längtar minsann inte alls efter sin mamma och pappa. Mormor är helt enkelt bäst!
Jag kollade brorsans blogg och den där glidaren satt på Kastrup för några timmar sen. Han och min pappa och deras två flickor ska åka till Florida, glida runt där några dagar och sen ska de kryssa i Karibien. Och jag sitter och jobbar. Eller skriver blogg i alla fall.
Jag sitter och tänker på hur lyckligt lottad jag är som får ha en familj som jag kan tycka bär sig konstigt åt och inte alls gör som jag vill eller tänker som jag vill. Ja, jag älskar verkligen min familj och är glad över dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar