Nån timme efter middagen blev jag sugen som vanligt och istället för de vanliga mackorna tog jag lite kalvschnitzel och stekte och gjorde mig en sallad. Det var supergott och jag njöt verkligen av varenda tugga. Kände mig nyttig och duktig. En liten stund senare var jag gott mätt och ytterligare en liten stund senare sugen på precis allting. Jag höll på att rusa till kiosken för lite sött, men la band på mig för jag var verkligen mätt, samtidigt med suget. Det är med andra ord inte lätt. Jag drack lite te och snart var det ju ändå dags för sömn.
Låg och lyssnade på Lilleman som återigen är sjuk med hög feber och han låg och andades grunda snabba andetag och det pep i hans små luftvägar. Jag konsulterade läkarlexikonet och det stod att vi omedelbart skulle söka läkarhjälp, så idag hoppas jag att sambon har ringt vårdcentralen så att mitt lille gryn får medicin om han behöver.
Jag funderar på hur det kan komma sig att de rosa fluffiga molnen som får livet att verka såå otroligt mysigt och härligt att leva försvinner så fort jag vill göra rätt för mig. När jag inte vill spendera pengar jag inte har, inge vill äta det jag inte klarar av, inte släppa loss tankarna på frihet och grönska. Då är det grått. Då finns det inget slut på den slingriga kalla vägen.
Men Du, Du rörde vid mig och faktiskt, nu ser jag solen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar