I dag unnade vi oss en skön sovmorgon. Lilleman har hållt igång hela helgen och han sov så gott när klockan ringde vid sju att jag inte nändes väcka honom. Dessutom väntade jag en leverans av mitt älskade köksbord, så jag kände att det var ju ingen brådska direkt.
DHL ringde ju i förra veckan och undrade om jag kunde vara hemma mellan 9-11. Och det var jag. Men inget bord kom.
När jag började ringa runt för att efterlysa min leverans, insåg jag att jag inte hade fått ett leveransnummer som man behöver för att någon ska kunna säga någonting. Jag ringde ytterligare ett par samtal för att jaga det, men så började jag andas och istället för att koka upp och svämma över, insåg jag att:
Jag är kund.
Jag ska inte jaga nåt bord. De ska jaga mig. De ska jaga benen av sig för att få leverera bordet som de vill ha betalt för. Innan dess kommer de inte att se en spännjävel.
Så jag lutar mig tillbaka och lägger upp fötterna på skrivbordet. Inte så mycket att orda om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar