Semesternojs.

I väntan på den Gudomliga inspirationen tar jag en klunk av jobbets kaffeblask och dryftar lite om semestern. Jag har fem låånga härliga spirituella veckor att se fram emot. Och jag kan ägna mig åt att bara vara ledig. Punkt.

För jag kommer inte att vara speciellt beroende av vädret, sol kommer jag att få i år när vi åker på Den stora resan. Jag kommer inte heller att behöva köpa så mycket nya kläder för jag har planerat in en bukplastik som, om jag känner mig hela rätt, kommer att göra att jag vill ha nya fina kläder då. Av den anledningen är det ju tämligen orutinerat att första semesterveckan ha planerat in en vecka till London.

Men jag ska åka med mina syrror som jag inte står så nära. Faktum är att vi står ganska långt ifrån varandra i allt - ålder, synsätt, personlighet. sexualitet och ålder igen. Det enda som vi egentligen har gemensamt är ju pappa. En pappa som jag idag uppskattar mycket men som under mina tonårsår faktiskt var vad man brukar kalla en "pain in the ass". Han förstod inte mina värderingar och vad jag ville ha ut av livet och vad livet egentligen betyder. Dessutom var han ju pappa och i tonåren är såna alltid pinsamma men med stigande ålder ganska trevliga att ha för de har samma ganska mossiga åsikter som en själv. Där står jag nu och mina syrror är alltså tonåringar.

Efter det behöver jag nog resterande fyra veckor på mig att vila upp mig. Åter till ledigheten. Eftersom jag inte behöver handla något och inte heller sola kan jag helt och hållet koncentrera mig på att vara ledig.

Hur är man det?


........Någon?