Jag minns på den gamla goda tiden, för omkring tre år sedan, när jag åt en apelsin, ja jag formligen tryckte i mig den. Jag tuggade och tuggade, det tog liksom aldrig slut. Efteråt var jag så mätt att jag knappt kunde röra mig. Det brukade strama ut i ryggen för magsäcken var full.
Idag skalar jag en apelsin. Delar den i tre delar. Slurp! - Slut - Den lägger sig någonstans långt därnere och börjar genast skrika på sällskap. En apelsin mättar således knappt alls när man varit opererad i snart fyra år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar