I går gick jag förbi en gammal vän som jag arbetat med. Förr brukade jag få en kram då han var glad över att se mig. I går satt han och tittade länge på mig och som sig bör, höjde jag handen högt och vinkade ett glatt "hej!" Då hände nåt märkligt... Han liksom rynkade ögonen och pannan lades i djupa veck och så kom det minsta lilla "hej" som en människa kan slippa ur sig. Han såg väldigt blasé ut när jag gick förbi, ungefär som han var en rockstjärna och jag, vanliga pöbeln, hälsade på honom...
Jag kände mig ganska dum för visst jag har förändrats de senaste fyra åren, men ingen sån förändring att jag inte står att känna igen alls...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar