Jag har kört sjukhusdieten i en vecka och äntligen börjar vågen röra på sig lite grann. Jag har verkligen legat i och inte fuskat, men njutit av det jag fått äta. Jag tror till och med att jag har fått till soppan för jag njuter verkligen av varenda tugga!
Nu låter det kanske fånigt att en magsäcksopererad följer en diet, men jag skulle nog säga tvärtom, speciellt med vad jag erfarit de här senaste dagarna. Jag har nämligen insett att det där som jag tänker att jag "fuskar" lite grann och är nåt jag gott kan unna mig... Det är såååå otroligt fel på alla plan. Det har verkligen varit en ögonöppnare på mig att inse hur otroligt mycket jag unnar mig. Visserligen i små portioner men det är hela tiden! En skvätt extra sås som jag naturligtvis alltid gör på läckra ingredienser som finaste roquefortost och grädde, den här historien med yakiniku, hemlagade pizzor och därtill godis, glass, dryck som vin och gt. Den här veckan när jag inte dumpat en enda gång har jag varit PIGG!!! Väldigt sugen och många gånger ganska speedad/sur/tvär/ihopbiten och dragit mig undan. Men jag har fan inte dumpat! Det betyder eoner för mig!
Men jag fattar ärligt talat inte det här med kosten och hur folk får ihop det, oavsett operationer eller inte. För hur äter man? Jag får ont i nacken av att alltid bära med mig en matsäck överallt. Och maten ute... vad innehåller den?
-Hej, kan jag få en portion råris med kokta grönsaker? Nån?
Och så ser man sig om. Ser smala snygga människor som käkar glass, en godisbit eller dricker en cola. Då tänker jag naturligt att kan de så kan jag... inte! Jag kan inte det om jag vill hålla min viktnedgång.
Men nu har det hänt saker. Och jag tycker att vi kör en vecka till!
Alright?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar