Jag blev mer och mer frustrerad ju längre in i labyrinten jag kom. De stängda dörrarna blandades med evighetslånga dialoger som var helt ointressanta, ja näst intill outhärdliga.
onsdag 21 april 2010
Svett.
Jag har rott, jag har svettats som en gris. Men inte blev jag gladare eller nöjdare för det... Jag antar att sånt är livet just nu. Upp som en sol, ned som en pannkaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar