Jag är ju inte direkt unik där, det behöver väl alla göra då och nu. Det är kanske det som triggar igång ett arbete som kan skilja oss åt lite grann. För mig räcker det med ett par för trånga jeans. Även om det är möjligt för mig att rent intelligensmässigt förstå att det är fullt möjligt att tvätta ett par sköna jeans för trånga, så sitter det ändå så djuplodat långt ner i mig att jag är ful och fet att jag får svårt att fungera riktigt.
Så slår mig faktum likt en medveten knuff; jag känner mig under isen idag. Seg och trött och egentligen mest ett skal som går runt, utan kärna eller innehåll. Försöker kämpa emot ett tag men inser att det kan jag bespara mig. Så jag sjunker ned i känslan. Ja, fan vad allt är sunkigt just nu men också oj vad lite jag egentligen behöver skratta och tycka livet är fånkul just nu. Jag kan bara sitta här och vara allmänt deppig och också det får vara helt okej.
Laddar batterierna lite för på fredag ska jag gå på konsert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar