Halvårsfirande.

Jag var så totalt under isen igår att jag glömde bort att det var på dagen ett halvår sedan jag rullades in för operation. Ett beslut som ändrat mitt liv i mångt och mycket. Även om jag nu landat mycket hårt i vardagen så var det ändå nödvändigt för mig att ta bort mina 4,5 kilo överflödshud. I går gick jag tidigare från jobbet för att hämta min gosse. När jag kom till skolan höll han på att leka med en kompis och hans skratt ekade mellan husen. Jag ville inte störa leken så jag smög in på bibblan och satt där tills rösterna tystnat och jag insåg att rasten var slut. Då passade jag på att hämta honom. Eftermiddagen spenderades i familjens sköte och när vi pratat och skrattat en stund somnade jag utmattad i sängen. Sambon tog hand om matinköp och matlagning och jag hängde som en trasa i soffan. Jag vet inte vad det var men jag är totalt utan någon energi just nu! I dag känns det alltså lite bättre. Min försvunna timme är fortfarande borta och visst gör det mig utmattad att ständigt vara en timme sen. Men nu har jag bestämt mig för att fira mina sex månader med en liten present till mig själv. Det som också ger mig lite energi är tanken på att min familj för en gångs skull funkade precis som jag önskar, nämligen som en andra hud när den egna är alltför öm.