Efter nattens svimningsattack försöker jag verkligen att ta det lugnt idag. Men det började ju bra med ett gruppmöte där jag tyckte precis tvärtemot hela gruppen. Nice! Jag lät i alla fall träningskläderna vara kvar hemma, för det känns inte lämpligt att träna när blodtrycket är i fotknölsnivå. Sambon tog hand om mig och ömmar för mig och säger att han finns där vid min sida nu. Jag känner mig genast lite lugnare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar