Det här behövde jag idag. För det är precis så det är. Med små små babysteg börjar jag inse att när det är kämpigt ska jag ta hand om mig extra mycket.
Att sätta i sig en chokladkaka som jag gjorde i går är inte att vara snäll, det är liksom bara den lilla läxan jag har kvar. I går hade jag kunnat pantsätta min själ för en ettöring för jag tyckte jag var vatten värd efter godiset. I dag är det ett jäkla skitgöra att klara av att se på mig själv med rena fina glasögon. Men jag ser in i mina ögon att de fortfarande är havsgröna och väldigt väldigt djupa. Och jag önskar att jag hittade mitt da shit, som gör att jag är snäll mot mig själv, behandlar mig väl. Visst träningen är en väg men jag kan inte rusa till gymet hela tiden. Nån gång måste de där pinnarna som jag ska göra samlas in. Och då är det lätt att trycka på tangenterna med ena handen och trycka in choklad med andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar