måndag 13 september 2010

Nävenyttigt vetande.

Jag somnade i alla fall tillslut, trots alla tankar i huvudet. I fredags eftermiddag blev jag uppringd och fick reda på att jag gått vidare och att de ville träffa mig igen idag. Sedan dess har jag fått ganska värdefull information om att det är flera kolleger som varit där på intervju. Och mig veterligen har åtminstone en till gått vidare för hon är där i detta här och nu. Det gör mig nervös, jag skälver på min plats där jag sitter. Jag vet att konkurrensen är benhård för det där jobbet och att det är många duktiga och flitiga medarbetar som har sökt.

I går kväll kände jag mig i alla fall väldigt nära. I dag känner jag mig ganska långt ifrån. Det nermejade självförtroendet står jag visserligen själv för, jag började morgonen med ett pass framför spegeln. Det jag tänkt ut i går satt som en griskostym idag. Så säger sambon (och nu känner jag att jag faktiskt börjar bli arg!) att det är bäst att ta på sig något man känner sig bekväm i. Fan det måste vara enkelt att leva i en gubbvärld för gubbar har väl bara bekväma kläder? Helt plötsligt var min garderob full av kliande, för trånga, för korta, för långa kläder som sticker ut eller sticker in. Inte bra alls med andra ord.

Nu är jag så nervös att jag inte vet om jag ska äta eller inte innan jag går dit. Tänk om magen börjar knorra eller jag (Gud förbjude!) dumpar under intervjun. Eller ännu värre får blodsockerfall (det har ju hänt en del gånger på sista tiden).

Ja varför ska de anställa mig, jag är ju bara en liten skit i ett stort Universum.

Inga kommentarer: