Nu när jag var och hämtade kaffe såg jag gruppen som jag vill jobba med. De såg så mysiga ut ihop där de fikade och pratade med varandra. Jag längtade än mer tills jag får bli en del av dem. Nu är jag inne i en svacka så i huvudet så plockar jag fram den ena grodan efter den andra som jag sa på intervjun. Så dissekerar jag dem under lupp tills ingenting finns kvar av mitt redan nermejade självförtroende.
Och sockerfria praliner är ingen lösning, de kan man nämligen också dumpa på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar