Jag känner mig som ett skal som klär på sig, åker till jobbet, sitter framför datorn, åker hem igen. Sover. Äter. Tänker och drömmer. Just nu vandrar tankarna hela tiden och jag har verkligen stora problem med att koncentrera mig på det jag borde; nämligen jobbet.
Jag brukar alltid vara så himla stolt över att jag som småbarnsmorsa dragit ner på karriärstakten och försöker vila i det jag verkligen kan. Men samtidigt så blir det jag kan på mina fem fingrar också tråkigt och trist. Det är sällan några nyheter och jag vet precis hur jag ska fördela mina energier för att hinna med. Det innebär att jag har svårt att hitta motivationen till varför jag ska hit eller vad jag gör här. Ofta vandrar jag bort, antingen i tanken eller på riktigt.
En sådan omotiverad livsstil funkar ganska bra när man har lite småpengar att hela tiden spendera på små pryttlar och infall. Men när man ska spara och sanera sina lån för att kanske nå en dröm därframme. Då är det otroligt segt.
Så nu sitter jag här; två dagar efter lön och gäspar käkarna i led. Räknar minutrarna till jag får åka hem. Väl hemma får jag dock tiden att gå väldigt snabbt tills det är dags att gå och lägga sig. Städning och matlagning. Och sköta om man och barn. Då går tiden jet-e-snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar