I dag gick jag runt i vårt centrum för att köpa mig lite tröst. Insåg lite sötsurt att jag inte skulle bli lyckligare om jag köpte nåt. Såg sakerna för vad de verkligen är; pengaslukare. Det låg fina kläder i långa rader och snygga skor. Jag såg dem och såg prislappen. Och såg garderoben där de kommer att hänga. Vände på klacken och gick.
En fallen hjälte. Jag står där, övergiven med vingarna släpande i marken. Klarar inte ens av att köpa en tandborste för att rena mig. Inte ens på apoteket känns de prisvärda.
Det känns som att jag har socker i lederna. Det klibbar och jag kan knappt röra mig.
Men det verkar ju vara en bra strategi. Ska kanske prova den på godis också?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar