Min verkliga utmaning består inte alls i om jag klarar av min ekonomi, vikt eller jobb. Utan den ligger i familjens sköte. Här har jag fått en riktig utmaning som heter duga.
Sen jag skrev morgonens powerlist har följande hänt; jag har insett att ekonomibitarna som jag tänker på hela tiden kommer att lösa sig som genom ett trollslag. No problems där alltså. Trots att det är det jag ligger och är sömnlös över.
Sambon däremot kuggade uppkörningen. Och på väg från Södertälje lyckas han få vår bil att börja koka. Så ringer han och är skitsur och undrar om han ska köra bilen till skroten på en gång eller ringa bärgningen. Jag föreslår slutligen att han kan ställa bilen, åka kommunalt hem, så får jag åka och hämta bilen när den svalnat av. Då blir han ännu surare. Då hade jag redan skällt ut honom en gång och sms-at ett förlåt...
Samtidigt står sjuklingen som nu är frisk för flera samtidigt och gapar i ena örat hela tiden. Tills jag får ett vansinnesutbrott över honom... Så nu har jag skällt flera gånger. Och ätit mer godis än vanligt för jag blir så otroligt upprörd. Och dumpat.
Men imorgon är det jobb. Och snart fem veckors semester med familjen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar