Jag har precis kommit från ett sånt där möte där man är helt dränerad på energi efteråt. Jag ligger som en blöt fläck över skrivbordet och jag tror nu att jag har snäst åt två oskyldiga personer.
Förklaringen på varför jag känner mig så missförstådd beror i mångt och mycket på att när jag försöker vända och vrida på saker och ting för att se informationen vi får ur mer än ett perspektiv, dvs ordalydelsen så som den är; så tror en del människor som inte lyssnar riktigt för att de är så upptagna av sig själva och det de tänker säga i nästa mening, att jag inte förstår. Och då säger de samma sak fast t.y.d.l.i.g.a.r.e. Men det de inte förstår är att jag har förstått ganska mycket mer än dem och redan håller på att analysera vad detta innebär för framtiden och att det är därför jag vänder och vrider på frågor. För att få andra att se vad våra små möten faktiskt innebär för alla berörda parter.
Jag drar faktiskt slutsatsen att jag är för bra för mitt eget bästa. Eller är fel person på fel plats eftersom jag har en potential nu som inte tas tillvara. Djävligt sur blir jag i alla fall.
Nu äter jag havrekakor bara för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar