Rastlös och olust.

Bara att ta mig till jobbet idag kändes som ett helt företag. In i det sista sprang jag fram och tillbaka och velade mellan busshållplatserna. Jag tänkte genast att jag hade ångest. Det säger jag om mycket. Jag har ångest.

Sen slog jag upp ångest (på kul) och började gräva lite djupare i mitt känslospektra. För jag har inte sådan ångest att det fysiskt gör ont i min kropp. Eller att hjärtat slår snabbare. Jag har mer svårt att resa mig upp från stolen. Sitter och stirrar rakt ut i luften, men tycker samtidigt att det känns oerhört trist och tråkigt.

Jag har olust inför att sitta här just nu. Skulle hellre vilja ligga ner och bara läsa en bok. Eller lyssna på musik och se på film.

Jag är samtidigt så rastlös att det hela tiden känns som att jag är på väg någon annanstans. Fast jag sitter ju här.

Det blir alltid så när jag ska sluta med mina beroenden. När jag slutade röka insåg jag att själva rökandet var mitt liv. Att planera för nästa cigg, att ta fram den ur asken. Tända den och dra ner första röken i lungorna. Andas ut och dö en smula. När jag slutade röka insåg jag att helt plötsligt fick jag en massa tid över. Tid som skulle fyllas av någonting och eftersom jag är ganska overksam när jag inte är stressad och jobbar så blev det väldigt mycket tid över.

Ätandet fick då en mycket större plats i mitt liv och efter operationen har också dessa eviga shoppingpromenader fått stor plats. När jag för tillfället glömmer bort här och nu och bara ser möjligheter och drar tyget på ett nytt oanvänt plagg genom mina fingrar och drömmer mig bort.

Det är ett djävla helvete att inte ha tillräckligt med pengar för att kunna ha ett beroende! Nu när jag under detta året bestämt mig för att sanera min ekonomi och inte längre bara drömma om att vara smal, känner jag mig rastlös och uttråkad med stor olust inför allt jag ska företa mig. Jag tycker helt enkelt att allt är lite tråkigt. Bara genom att tänka tanken att jag skulle dra ut på stan och spendera mina sista slantar gör att en solglimt letar sig genom molnen. Att föreställa mig hur jag går ner till affären och köper lakritsfudge får hjärtat att slå extraslag av extas och lycka. Men genom att ge efter för mina lustar blir jag inte rik och smal.

Jag får nog fejsa problemet att jag helt enkelt inte står ut med mig själv som person.