På håll...

På håll såg det precis ut som att det var du. Mitt hjärta studsade en halvmeter och jag sträckte genast på mig mer än jag brukar. Drog in magen. Handen genom håret. Det går automatiskt så fort nån intressant närmar sig. Håret. Man leker liksom med en slinga.

Jag försökte kika, se om det kunde vara sant. Vill ju inte verka framfusig. Jag kände hjärtat slå bekanta slag, ja det var ett tag sedan.

Det var inte du. Men tanken på dig, drömmen om dig lever kvar inom mig. Och jag vaggas mjukt i min säng och drömmer om dina ögon.