tisdag 7 april 2009

Avundsjuk.

Jag sitter här och blir så otroligt avundsjuk över alla disciplinerade människor som klarar av att lägga undan en slant varje månad. Jag har nämligen gjort en ekonomisk budget med alla mina inkomster och utgifter. Den minsta summan jag kommer att förfoga över framöver är redan om några dagar. Då kommer jag att ha 571 kronor över. Inte mycket att spara där va?

Å andra sidan är det en glädjebudget för om jag skulle hålla mig från småsaker som att handla saker tiden som är kvar till jul, och då pratar vi även inklusive julklappar, så skulle jag ha 61 602 kronor kvar på kontot och inga krediter kvar.

Jag har ett litet problem dårå som jag undrar om någon har en lösning på. Varje månad när jag får min lön så har jag i mina egna ögon två val; ett ut och bränna lite pengar på stan, två betala av mina krediter. Av nån anledning vinner nr ett. Jag tänker nämligen såhär; jaja, det finns ju en morgondag också. Och då kommer ju nya pengar!

Fast den här närmaste perioden som följer nu är ju ett undantag. Då har jag ett löfte till mig själv. Ett löfte som jag faktiskt tänker hålla!

2 kommentarer:

minna sa...

ring och höj amorteringarna på räkningarna. En extra slant gör mycket i långa loppet! Fixa en automatiskt överföring från ditt konto varje löning! Jag vet precis vad du pratar om! Det är super svårt. Det är så lätt att spendera och så tråkigt att spara! Jag går balansgång varje dag!

troi sa...

Minna: Visst är det så!
Tack för bra idéer. Jag tycker dock att det känns trist att jag ska behöva lura mig själv med att det är månadsräkningar. När jag ska amortera av "fri vilja" väljer jag alltid konsumtion och jag skulle önska att jag kunde programmera mig annorlunda och betala till mig själv med glädje och inte med motstånd.

Visst är det konstigt hur läskigt det är att sluta konsumera? Och inte sjutton kan det vara en nedärvd egenskap som vi har sen stäppvandringen?

Precis som godisätning, det ligger väl inte heller i cellerna, nedärvt i generationer, men ändå så svårt att lägga av med.

Jag får helt enkelt kämpa vidare och verkligen ta en dag i sänder!