måndag 20 april 2009

Uppföljning: hundralappen!

Hittills har det faktiskt gått över förväntan. Är det psykologiskt det som händer när man har en viss summa i plånboken att röra sig med. Även om jag vet att jag har andra pengar på kontot så klarar jag på nåt märkligt sätt av att bortse från dem och tänka att jag inte ska överskrida dagens pengar. Och tävlingsmänniska som jag är, är det kul att se vad jag har kvar till dagen efter!

Jag fortsätter i alla fall en vecka till och nu över lön ska det bli verkligen spännande och se vad som händer!

4 kommentarer:

Veronica sa...

Det är en väldigt bra idé det där med att begränsa sina tillgångar. Jag gör något liknande. Jag ser hur många dagar det går innan jag spenderar pengar på något annat än mat. Varje dag som jag inte använt mitt Visakort känns som en seger. Nu tycker inte jag om att shoppa (avskyr att gå i affärer) men pengarna har en förmåga att rinna mellan fingrarna ändå och eftersom jag och Anki har lagt upp en avbetalningsplan och vill vara skuldfria inom en snar framtid så är detta ett utmärkt sätt att spara pengar.

Tycker att du gör det jättebra.

Ps. Såg bilderna från träffen i helgen - du är så fin och jag ser fram emot att träffa dig snart igen.

Kramar!

troi sa...

Hej Veronica!
Jag blev faktiskt lite förvånad över hur väl det tycks funka. Jag var helt övertygad om att mitt intellekt skulle obstruera mot hundralappen, men det har fallit väl ut. Ska bli intressant att se hur det går över löningen här också.

Visst har pengar en obehaglig förmåga att omärkligt försvinna bort utan att man vet vad som hänt. Jag skulle också vilja bli skuldfri till viss del. Eller åtminstone ha en buffert. Jag hatar att leva ur hand i handske!

Ser fram emot att träffas och nu när våren börjar komma, kanske det blir enklare att ses?

/kram Viveka

minna sa...

låter ju jätte bra. Jag testade också en massa olika tills jag hittade mitt sätt, nämligen att skrota korten!

troi sa...

minna: Ja det är väl dit man så småningom vill komma!