Jag hade Lilleman med mig till jobbet igår. Vi fick en totalt avslappnad och mysig dag tillsammans. Visst fick jag inget gjort men det var underbart att ha honom med mig. Det gäller liksom att hålla fast vid de positiva känslorna. Matmässigt gick det ju inte sådär jättebra i går. Jag är ju inställd på att jag ska svälta mig fram till operationen men efter min GBP så har jag helt enkelt lärt mig att äta lite för bra och regelbundet för att jag ska kunna falla till gamla vanliga spår där jag inte äter som jag ska. Nej tvärtom är jag som en klocka. Om jag inte äter frukost så slutar jag helt enkelt att funka efter en stund och när jag varken kan samla tankar eller mig själv så blir det kris.
Som nu... jag vaknar med rungande huvudvärk, trött och seg efter kvällens ätande och nattens svält. Jag vet knappt vart jag är på väg och jag känner att hela världen är till för att irritera mig nåt enormt. Då kan jag inte alls njuta av tanken på att jag för första gången på evigheter faktiskt har vita byxor på mig idag! Och att det är onsdag och världen knackar på. För nu börjar det bli bråttom med vissa saker.
Stavas födelsedag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar