Jag är ju blott en enkel människa som ibland funderar över saker och ting i livet. Hur saker kan bli enklare, roligare, bättre. Jag vet att när jag var arton så visste jag allt. Nu vet jag knappt något. Jag vet inte om de beslut jag fattar dagligdags är rätt eller fel. Jag har inget facit och ingen maggropskänsla (eftersom jag ju opererade bort magsäcken). När jag till äventyrs frågar runt omkring mig så vet ingen annan heller något alternativt alla är stensäkra på sin sak. Ibland blir det här med de dagliga besluten och att jag inte vet vilket som är rätt eller fel så oöverstigligt att jag knappt kan fatta några beslut alls. Det intressanta är att då jag är passiv är det också ett slags beslut som naturligtvis får konsekvenser (vem försöker jag lura egentligen?)
Jag försöker att så mycket som möjligt leva i nuet. Inte vältra mig i något som varit. Inte heller försöka se för långt fram heller. Men nu börjar jag mer och mer fundera på om inte det här med att leva i nuet endast är ett kapitalistiskt påhitt som pådyvlas oss vanliga arbetare för att vi ska konsumera mer just nu. För om man planerar en vettig semester i framtiden eller väntar på en operation så är det nästan omöjligt att sitta och leva i nuet. Naturligtvis längtar man framåt? Och det är ju i framtiden som alla möjligheter finns, inte här och nu? Eller är det jag som bokstavstolkar begreppet nuet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar