Jag kan inte låta bli att förundras över att alla bekantskaper som man träffar har lyckats pricka in sin ledighet och ställe att befinna sig på till soliga och varma dagar. Naturligtvis börjar jag fundera en del på detta; varför är det så? Är en person som bestämde sin ledighet redan i mars när drivisen låg decimetertjock över hela landet mer lyckad för att den med någon slags fingertoppskänsla prickade in de soliga och varma dagarna vi hade?
Faktum är att det här med väder och att det ska vara soligt och varmt inte alls är en förutsättning för att något blir riktigt riktigt lyckat. Min första semestervecka befann jag mig mitt i London och jag var faktiskt nöjd med att vi hade lite molnigt och svalt de första dagarna medan alla hemifrån rapporterade om rekordvärme. Sen blev det ju varmt i London också och det är olidligt att shoppa när det är 32 grader varmt.
Väl hemma i Sverige var det flera dagar när vi skulle varit ute och seglat som solen stod högt på himlen och det var kav lugnt över havet. Inte en vind! Då kan man mest bryggsegla.
Jag är väldigt glad över att mina medmänniskor lyckades få de korta dagarna när solen sken och värmen spred sig i landet, tro inget annat. Min omöjliga önskan är väl snarare att perioden inte behövde vara så förskräckligt varm utan kanske mer utsträckt. Dvs att vi kanske har regn, drivis och rusk under fem av årets månader istället för idag tio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar