tisdag 14 april 2009

Ensammare än ensammast.

Det är märkligt, när man kommer hem efter en sån här underbar helg så känner jag mig ensammare än någonsin. Anledningen till det är att jag kan helt enkelt inte längre kommunicera med min gamla familj, dvs den jag är infödd i.

Jag har verkligen njutit i fulla drag, ätit god mat, njutit av sällskapet av familjen och närheten som finns där. Brorsan och jag var i väg igår och avtäckte hans segelbåt och vi arbetade där i solen och det var faktiskt helt underbart. Vi sa inte så många ord men gemenskapen fanns där i alla fall. Man behöver inte prata ihjäl sig. Jag gillar honom verkligen och hade han inte varit brorsan tror jag vi hade varit vänner i alla fall.

Men som en tagg i hjärtat sitter i alla fall tankarna på de som inte är tydliga och säger vad de tycker. När en människa (läs: min mor) tar sig an matlagningen och leker med barnen och låter Lilleman får sova hos henne. Inte säger jag stopp och belägg då? Det kanske jag borde göra? Jag tycker ju bara att det är roligt för mormor och barnbarn att umgås. Och ingen tar väl på sig matlagning om man inte tycker det är kul?

När jag åker hem sitter jag och funderar och grubblar. För jag vet ju inte om hon är lika utvilad och nöjd efter helgen som jag är? Ska jag tolka hennes uttryck så är hon det ju inte? Och hur ska jag göra då? Undvika att vi träffas?

Ja, jag blir kort sagt helt galen på folk som inte är ärliga med det de vill och det de gör.

Och när jag börjar grubbla efteråt, ja då förtärs jag av dåligt samvete. För att jag inte ser, för att jag inte alltid kan finnas där. För att jag inte alltid säger rätt saker. För att jag inte vet allting.

Så nu funderar jag på att bosätta mig på en öde ö under sommaren och låta min familj vila i karantän...

3 kommentarer:

Sofia sa...

Men du... Din mamma är väl vuxen? Hon är väl inte inkapabel att öppna näbben och säga till om hon tycker att det är jobbigt när ni kommer?

Till nästa gång kan du ju helt sonika laga mat nog till alla för ett par måltider och ta med dig. Om du lämnar över dem får hon sedan själv bestämma om de skall ätas medan ni är där eller sparas i frys till senare tillfälle.

Hon måste ju också vara i ungefär samma ålder som mina föräldrar och vara, eller nästan vara, pensionerad. Hon har inga barn hemma och har förmodligen en smula mer överskottsenergi än du. Om hon vill ta på sig det här arbetet när ni är där tycker jag du skall njuta av att slippa. Det är vad man har mammor till!

Härligt att höra att ni haft en fin påsk!

troi sa...

Sofia: Precis min åsikt! Visst säger hon ifrån om det inte passar? Hon är ju inget barn!

Och helgen inleddes ju faktiskt med att vi bjöd henne på SPA!

Men det var ett väldigt bra tips det där att jag lagar och tar med mig ett par måltider, det ska jag ta till mig nästa gång jag ska åka ner!
TACK!

minna sa...

håller med sofia! =)