torsdag 26 mars 2009

Ut i natten...

Den korta tid vi känt varandra. Så full av så många ljusa minnen och samtal. Det är så här jag för alltid kommer att minnas dig. Som ljuset. Du är en ljusets varelse.


Men varför e det så svårt å säja nej istället för ja?
För jag vet ju själv hur det känns att stå där ensam kvar.
Jag sa ; " Det vill inte jag i alla fall! "
Å då måste jag ut i natten...
av Noice

Det går helt enkelt inte att förstå...

2 kommentarer:

Herr Morris sa...

Ja, det är hon verkligen. Trots att allt känns så mörkt så lyste hon fortfarande när jag sjönk ner vid sängkanten på sjukhuset.

Hon kom in i mitt liv som vårens ljus, och hon lyser än idag. Kanske är det därför som det gör så förbannat ont hela tiden, för jag ser... Allt som jag aldrig kommer att få se igen.

(Jag måste få en kopia på det där kortet)

minna sa...

ledsen för er skull! Ger en stor kram! Glöm inte att själar säger aldrig farväl! Det gav mig tröst när jag förlorade min bästa vän och kusin. Själar säger aldrig farväl.