Året var 1983 och jag var sexton år. Livet hade precis börjat och jag var hemma hos min ett par år äldre moster och på radion spelade de "Blue Monday". Jag hade aldrig hört sådan musik förut eftersom mamma och pappa spelade Abba och "Lyckliga gatan".
Men Blue Monday fick varenda hårstrå på mina armar att resa sig. Jag befann mig i lyckokoma. På radion spelade de också "too shy" med Kajagoogoo och "let's dance" med David Bowie.
Jag har sedan dess älskat synthiga slingor och hårda takter som går rakt igenom märg och ben. En synthare var född... (hehe)
Min moster hade fest och där var bland annat Charlie. Han var en jättesöt lite busig kille och naturligtvis äldre än mig. Och han såg mig. Hans ögon fick mig att känna mig som den mest betydelsefulla personen i rummet... Detta var första gången jag inte längre fick sova i min mosters rum utan förnedrande nog måste sova hos mina föräldrar i vardagsrummet. Jag låg där på madrassen och grät i kudden medan moster och hennes kompisar hade sovparty inne i hennes rum som låg i en annan del av lägenheten.
Men Blue Monday fick varenda hårstrå på mina armar att resa sig. Jag befann mig i lyckokoma. På radion spelade de också "too shy" med Kajagoogoo och "let's dance" med David Bowie.
Jag har sedan dess älskat synthiga slingor och hårda takter som går rakt igenom märg och ben. En synthare var född... (hehe)
Min moster hade fest och där var bland annat Charlie. Han var en jättesöt lite busig kille och naturligtvis äldre än mig. Och han såg mig. Hans ögon fick mig att känna mig som den mest betydelsefulla personen i rummet... Detta var första gången jag inte längre fick sova i min mosters rum utan förnedrande nog måste sova hos mina föräldrar i vardagsrummet. Jag låg där på madrassen och grät i kudden medan moster och hennes kompisar hade sovparty inne i hennes rum som låg i en annan del av lägenheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar