fredag 11 september 2009

Ångest som fan!

Jag kunde knappt somna inatt. Låg och vände och vred på mig. Gick igenom, hackade sönder, meningar, ord, händelser. Jag har förhävt mig, pratat om mig själv, tagit plats. Skrattat, kanske för högt? Spelat Allan och trampat runt som en elefant i en porslinsaffär. Jag vet varken ut eller in.

Men det här med att vara ny. Alla frågor. Allt jag känner mig tvungen att bara bluddra ur mig så fort nån ger mig fem sekunders uppmärksamhet. Är det jag? Har jag så mycket bladder inom mig? Varför kan jag inte besvara en fråga med en fråga tillbaka? Vara tyst, kvinnlig, fin och diskret?

Nej. Det funkar tydligen inte?

Därför mår jag tjyvtjockt. Jag vill bara lägga mig under en filt och låta den här måndagen börja om igen. Komma till nya jobbet som en tyst och diskret ros. Inte den där bladderf****n (language) vars trut inte har nån hållplats.

Näe. Idag är det jag som är helt tyst. Som en mus. Så lär ju alla runt omkring mig tro att jag är schizad på riktigt... AAAAHHHHHHH! Bort från mig med dina kladdiga tentakler!

Näää, jag gömmer mig under skrivbordet så ser ingen att jag är här...

Inga kommentarer: