Det var en ganska spak Troi som åkte till jobbet idag. Ingen signaturmelodi gick fram och jag satt i bilen som ett tomt skal. Det som gäller idag är att komma hem utan att böla ögonen ur sig. Jag har alltså själv valt att börja ett nytt jobb. Inget tvång eller så...
Ändå mår jag som ett skåp. Den klibbiga känslan av äckel som dröjer sig kvar hos mig. Jag känner mig kort och gott som en riktig äcklig människa just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar