Jag blev mer och mer frustrerad ju längre in i labyrinten jag kom. De stängda dörrarna blandades med evighetslånga dialoger som var helt ointressanta, ja näst intill outhärdliga.
fredag 25 september 2009
Everybody knows that I´m insane...
Jag hinner inte innanför dörrarna förrän jag hör det där bekanta "umpa" "umpa" i öronen. Om nån sätter en låga i baken på mig så springer jag knappast snabbare. Men nu gäller det att behålla lugnet. Hålla huvudet kallt för här kan det hända grejer. Och det blir ett åk i attraktionen rollercoaster, ett åk du aldrig kommer att glömma. Det kommer alltså att gå både upp och väldigt snabbt ner. Men så är det ju alltid när jag släpper fötterna från jorden och lättar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar