Jag blev mer och mer frustrerad ju längre in i labyrinten jag kom. De stängda dörrarna blandades med evighetslånga dialoger som var helt ointressanta, ja näst intill outhärdliga.
lördag 19 september 2009
Lördag...
"Nej du är helt perfekt! säger han och lutar sig fram, som i en kyss..."
Jag är fortfarande fast i romantikträsket jag växte upp i.
Men ögonen var helt blå när han naglade mig fast med blicken. Och plötsligt förstår jag vad det uttrycket betyder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar