Det knäckte till...

i natt när jag steg upp. Ett knak i nacken och så kände jag hur det lättade lite. Så jag tror att det är på rätt håll nu, även om jag fortfarande har djävulskt ont. Tänk vad nackvärk kan göra med en människa, humör och orken är rakt i botten, men trots det sitter jag på jobbet och presterar bättre än någonsin, cyklar till och från jobbet samt umgås med Lilleman hela kvällen tills det är dags att gå och lägga sig... Aldrig i livet att jag ger upp mitt liv för lite värk!