Känslobana.

Jag åker på en känslomässig berg- och dalbana just nu. Men jag måste ändå tillägga, som ett slags försvar, att du är en jäkla dålig rådgivare.

När du säger till mig att jag inte har råd, då undrar jag; vad är jag för person? Är jag en utsatt ensamstående mamma i ett låglönejobb som inte får ekonomin att gå ihop i slutet på varje månad? Tjänar jag lagom med pengar som ska användas till lagom saker, men tack vare att jag följer dåliga råd och fortsätter att reparera på en 18 år gammal bil som snart ramlar ihop i sina beståndsdelar så går ju pengarna till sånt. Reparationer. Eller dyr bensin. Jag kanske äter för mycket godis för jag blir stressad av att jag själv måste tänka ut vad som är rätt eller fel. Jag som inte vet någonting...

Men jag kan lika gärna vända på steken och göra en 180-graderssväng, helt om. Vem jag är? En vinnare, trodde jag. Som omgav mig med vinnare som gillar livet, resor och snabba bilar. Men många tecken tyder ju på tvärtom.

Jag tycker bara inte att det är rättvist att jag ska behöva gå ut i en affär och prova kläder för att inse att jag inte är jätten GluffGluff längre...

Hjälp!